Svenska Scania är en erkänd internationell aktör inom produktion av dieseldrivna lastbilar, med en lång historia av att skapa det marknaden efterfrågar, och det av högsta kvalitet. Trots det har ledningen valt en ny kurs och blivit politiska förkämpar för ”det gröna skiftet”. De har spenderat miljarder i investeringar för att bygga och sälja batteribilar eftersom gröna politiker har bestämt att ”det här är framtiden”, baserat på absolut inget annat än önsketänkande. Nu biter verkligheten tillbaka.

Under första kvartalet 2024 levererades endast 47 elektriska lastbilar, medan företaget sålde över 26 000 dieseldrivna fordon. Det betyder att försäljningen av batteribilar stod för mindre än två promille av totalen, och för att strö salt på såren: Det är en minskning med 36 procent.

Fullt engagemang för en politiskt godkänd produkt

Scania-ledningen har satsat miljarder på att bygga om produktionslinjerna för batteribilar vid fabrikerna i Södertälje, men utdelningen har varit nära noll, och produktionslinjen står näst intill stilla. Utvecklingen av fordonen har också plågats av flera bakslag, som när det visade sig att Northvolt knappt kunde leverera de utlovade batterierna.

Den flaskhalsen är övervunnen, men det är inte problemet med bristande efterfrågan, trots subventioner och särskilda förmåner. Paniken visar sig när ledningen nu vänder sig till media och sätter sin tillit till ny lagstiftning i EU för att få fart på försäljningen. Jennie Cato är PR-ansvarig hos Scania, och hon säger till SVT Nyheter:

– Vi har i princip satt hela bolaget i pant. Vi har investerat miljardbelopp i den här faciliteten som vi står i idag, vi har ett batterilabb där vi har investerat ungefär lika mycket. Så vi har investerat så mycket i den här transformationen, den här omställningen, så utan de rätta politiska besluten har vi en hel bransch i Europa som har en osäker framtid.

Politikerna i EU-parlamentet, som inte kan något om el, transporter, spedition eller lastbilar, har antagit ett nytt regelverk som ska reglera utbyggnaden av laddinfrastruktur och ”alternativa bränslen” i Europa – baserat på rena åsikter. Till exempel är alla EU:s medlemsländer skyldiga att erbjuda tillgång till snabbladdare var 60:e kilometer längs det transeuropeiska transportnätet redan 2025. Detta beslut är ännu en grön fantasi som trotsar all realism och alla begränsningar av vad som är tekniskt och ekonomiskt möjlig.

Bara politiska beslut kan rädda miljardinvesteringen

Enligt Scanias PR-ansvarig är problemet inte bara att laddinfrastrukturen är för dålig. Batteribilarna är också för dyra, men ledningen är säker på att priset möjligen kan sjunka när den ”gröna omställningen” går snabbare, och högre volym ger ett lägre pris. Det här är samma saga som sol- och vindindustrin var baserad på, men den blev aldrig verklighet. Istället ökade bara kostnaderna i takt med ökad efterfrågan på råvaror, vilket var förutsägbart enligt normal marknadsteori.

Scanias ledning lider av en allvarlig klimatkortslutning och talar inte längre om marknadskrafter, efterfrågan eller fri konkurrens. De har gjort företaget till en politisk miljöorganisation som litar på att en ny lagstiftning kommer att tvinga marknaden att gå över till batteridrift och rädda investeringen med påtryckningar, tvång och ekonomiska subventioner – med andra ord vad vi känner som ”planekonomi”.

VM i efterklokhet

Ingen ifrågasätter om batteribilar någonsin är användbara med dagens batterier. Ingen säger ett ord om vad som händer om politikerna inte håller vad de lovar och beslutar. Och ingen flaggar för att Scania-ledningen kanske borde vänta med att gå ”all in” tills både infrastrukturen, efterfrågan och den ”batterirevolution” som aviserats varje vecka under de senaste tio åren faktiskt är på plats. Kanske kunde det ha varit en vettigare affärsstrategi, än att rusa in i ett politiskt hastverk?

De flesta normalt fungerande näringsidkare skulle ha tänkt på allt detta, och gjort en noggrann och långtgående riskbedömning innan man började bygga något som marknaden inte efterfrågar och som bara politiker som inte har minsta pejling på lastbilstransporter efterfrågar. Så har inte skett i Scanias fall, och de är inte på något sätt ensamma.

Hela den europeiska bilindustrin är hotad, eftersom cheferna har beslutat sig för att bli politiska aktivister hellre än att göra business – som jag påpekade redan 2019, och som flera medier nu börjar skriva om. För närvarande är det ingen risk att Scania går i konkurs. Företaget räddas av den mycket goda efterfrågan på dieselfordon runt om i världen, vilket ger gott om pengar att slösa på ett imaginärt ”grönt skifte”.

Om 20 år kommer denna galenskap att bli föremål för studier och doktorsavhandlingar om hur man inte driver ett företag, och alla kommer att fråga: ”Hur kunde professionella fackmän vara så dumma och göra sådana amatörmässiga misstag? Vad tänkte de på?”.

Svaret på den frågan är man prioriterat masshysteri, grupptänkande och klimatfokus framför att göra affärer.