”Den som inte kan minnas sitt förflutna är dömd att upprepa det.”
George Santayana (1863-1952)

Vi skriver torsdagen den 9 maj 2024 och det är fem timmar kvar till den andra delfinalen i Eurovision 2024. Det borde vara en dag av positiv förväntan inför (ännu) en kväll fylld av musik, glädje och en magisk scenshow. Men istället kraftsamlar polisen för att möta terrorhotet, prickskyttar är posterade på taken runt Malmö arena och över 20 000 deltagare i flera olika demonstrationer väntas tåga genom gatorna med krav på att ett helt folk ska utrotas.

Foto: Skärmdump Facebook

Staden fylls av graffitti som hyllar en terroristorganisation som mördar spädbarn, våldtar unga kvinnor och använder civila som mänskliga sköldar och aktivister har kunnat spendera natten med att måla om ett övergångsställe i centrala Malmö med de palestinska färgerna. Utan att någon har ingripit.

Det är ju inte så att ingen har noterat det. Staden är absolut fullpackad med poliser och säkerhetspersonal. Men graffittin som hyllar Hamas får vara kvar, med hänvisning till ”yttrandefrihet”. Aktivister kan spendera timmar med att vandalisera en gata under sitt ”solidaritetsarbete”. Hur är det ens möjligt?

Foto: Skärmdump video Aftonbladet (ovan) samt Facebook (nedan)

Occams rakkniv gör gällande att svaret på den frågan är lika skrämmande som det är enkelt: För att hatet riktar sig åt ”rätt” håll. Det är det judiska folket som hatas. Det är nationen Israel som ska utraderas. Det är judar som ska dödas. Och nationen Sverige i allmänhet, och Malmö stad i synnerhet, har under de senaste 20 åren välkomnat individer som både bär på en grundmurad antisemitism och är beredda att förvandla ord till handling.

Dessa judehatare är idag en del av civilbefolkningen, men de finns även bland de Eurovision-besökare som har löst biljetter till kvällens delfinal, bland de säkerhetsvakter som ansvarar för Malmö arena och bland de poliser som patrullerar stadens gator.

Om några timmar är det dags för Eden Golan att inta scenen i Malmö arena. Hon kommer, med största sannolikhet, att mötas av högljudda protester. I bästa fall stannar det där. I sämsta fall kan vad som helst hända. Jag hoppas vid Gud att allt går lugnt till väga, men jag kommer inte bli chockerad om Eurovision 2024 går till historien som en ohygglig katastrof.

Skulle något hända, kan vi redan nu och med största sannolikhet slå fast vilken part som kommer att få bära skulden: Israel. Varför skulle de envisas med att delta? ”Det kunde man väl förstå att det skulle bli så här, om man låter de där delta!” Samhället kommer snabbt att anpassa sig: Für Hunde und Juden verboten. För att tillfredsställa även Färdigtryckta skyltar kan säkert plockas fram från arkiven hos Europas muséer och återanvändas.

Trettiotalet kom nämligen tidigt detta sekel. Det har blivit dags att skörda det judehat som kunnat odlas och växa under många år, medan svenska politiker och svensk media har vänt bort blicken och låtsats som att allt var väl. Men det som skulle bli ett mångkulturellt paradis har visat sig vara en plantskola för ett hat och en intolerans som vi bara börjat se vidden av.

Den som inte kan minnas sitt förflutna är nämligen dömd att upprepa det. Och vi vet vad som väntar när tiotusentals människor kan samlas på gatorna för att kräva judarnas död.