Kalla Faktas ”granskning” av ”SD:s trollfabrik”/kommunikationsavdelning kom ju väldigt lägligt, i alla fall för dem som inte vill diskutera politik. Några veckor innan EU-valet ska istället ett tydligt budskap hamras in i de svenska väljarnas hjärnor: ”SD är dumma och farliga för demokratin och du kan inte lita på något de säger!”
Men är det någon som går på det?
Kalla Faktas reportrar är självfallet fria att granska exakt vad de vill. Det hör liksom till det journalistiska uppdraget. Gnisslet uppstår först när det blir tydligt att man selektivt väljer att granska *en viss part*, samtidigt som man blundar för *en annan part* som bedriver exakt samma verksamhet. Fast större.
Den bistra verkligheten är nog att public service predikar sitt budskap för de redan frälsta. Och lika säkert som amen i kyrkan kom de förväntade reaktionerna. Sossarnas Magdalena Andersson kallar SD:s agerande för ”hårresande” och kräver att anonyma partikonton i sociala medier förbjuds. Detsamma kräver Liberalernas Johan Pehrson. Miljöpartiet i Gävle menar att det lokala partistödet till SD nu måste utredas. Vänsterns Nooshi Dadgostar säger att Kalla Fakta avslöjat ett ”hot mot demokratin”, Kristdemokraternas Ebba Busch menar att det är ”politik på sitt absolut sämsta” och Centerns Muharrem Demirok kräver ”en utredning av SD:s trollfabriker”.
Att statsminister Ulf Kristersson låter sig domderas av sina politiska motståndare är visserligen djupt sorgligt, men knappast förvånande. När Magdalena säger ”Hoppa!” frågar Ulf ”Hur högt?”.
De röd-gröna väljarna skriker självklart i falsett över att konton tillhörande SD har postat memes som fått folk att skratta åt vänstern. Sånt är nämligen skadligt både för vänsterns självkänsla och för demokratin. Samma röd-gröna väljare tycker dock vanligtvis att det är fullt kompatibelt med demokrati – ja, till och med ett tecken på God Värdegrund – att kalla icke-socialister för ”brunråttor”, utesluta SD:are från fackföreningar eller att från SVT-studion förklara att barn till sverigedemokrater får finna sig i att bli mobbade.
Här någonstans blir det väldigt tydligt vad det hela gäller: Det är SD:s så kallade trollfabriker som ska utredas. Inget annat partis. Trots att alla partier har anonyma och partilojala konton i sociala medier knutna till sig, vilket samtliga partiledare självfallet är fullt medvetna om. Socialdemokraterna har dessutom andra kanaler som, förutsatt att det gäller spridande av fäjk njuus för att gynna ett specifikt parti eller en politisk ideologi, mycket väl kan definieras som gigantiska och därtill ofta skattefinansierade trollfabriker. Som SVT, SR, Aftonbladet, Expo och Svenska kyrkan. För att bara nämna några.
Men allt det där vet vi, och på sätt och vis är det bara bra att SD:s politiska motståndare går i taket. Det visar nämligen tydligt att de är desperata. De vet att Sverigedemokraterna har ett starkt stöd hos svenska väljare och de vet dessutom att de europeiska länderna har gjort en tydlig högersväng de senaste åren. Om resultatet i nästa månads val till EU-parlamentet speglar den förändringen, kommer maktbalansen att ändras till fördel för konservativa och nationalistiska krafter.
Om partigrupper som exempelvis Identity and Democracy (ID-gruppen) eller European Conservatives and Reformists Group (ECR-gruppen), där bland annat Sverigedemokraterna ingår, går starkt framåt kommer vi att vakna upp i ett annat Europa den 10 juni. Ett Europa som kommer att skydda sina gränser och där den politik som förs kommer att bli mindre fokuserad på att stärka unionen och mer fokuserad på att garantera nationernas rätt till självbestämmande.
Ett sådant Europa vill de röd-gröna absolut inte ha. Därför måste väljarna med alla medel styras om inför valet, så att de inte röstar i enlighet med den framtid de önskar sina barn, utan röstar utifrån rädsla. Och det försöker man nu göra på ett klassiskt sätt: genom att skrämma väljarna med sagor om troll som lurar i skuggorna. Ingen vill väl tro på vad de elaka trollen säger, eller hjälpa trollen till makten?
Men de svenska väljarna kan förhoppningsvis skilja sagor från verklighet. Och när allt kommer omkring, är det allas vår verklighet det ska röstas om i juni. Till dess kan vi nog räkna med att varje litet troll, oavsett partibeteckning, kommer att jobba treskift i sin håla.