I fredags marscherade 500 000 franska vänstervridna på gatorna och skrek antifascistiska slagord. Aldrig har Lenins fras verkat mer träffande: ”Det finns decennier där ingenting händer, och det finns veckor där decennier händer.”

Det här skriver Anne-Elisabeth Moutet i The Telegraph. Hon fruktar att de växande politiska spänningarna snart kan leda till våld på gatorna. Demonstrationerna fortsatte under lördagen.

Efter att president Emmanuel Macron utlyst nyval efter det svidande nederlaget i EU-valet befinner sig fransk politik i kaos. Macron valde medvetet den kortaste tidtabellen förenlig med grundlagen, med en första omgång den 30 juni och en andra omgång den 7 juli.

Trots, fientlighet och misstänksamhet råder mellan motståndare, men också bland så kallade allierade, som av omständigheterna tvingas in i onaturliga koalitioner. Partier som precis har kämpat om väljarna i ett system med proportionell representation står nu inför en allmän valkampanj och har tillbringat den senaste veckan med att frenetiskt försöka bygga allianser.

En koalition av extremvänstern och de gröna bildades den 10 juni under namnet Nouveau Front Populaire (NFP), ledd av Jean-Luc Mélenchons parti La France Insoumise. De senare använde EU-valet för att vifta med fler palestinska flaggor än franska, i ett försök att vinna muslimernas röster i förorterna. Flera av deras demonstrationer slutade med våld.

Men NFP har ändrat sitt fokus och fokuserar nu på att attackera fienden inom sig och säger att fascismen står för dörren. Enligt dem representeras fascismen förstås bäst av Rassemblement National (RN).

NFP:s program är extremt socialistiskt, kryddat med lite grönt, och kräver bland annat att EU ska bojkotta allt samarbete med Israel.

Det blir en ”kilometerskatt” på importerade varor proportionell mot tillryggalagd sträcka, återinförande av förmögenhetsskatt, arvsskatt, lägre pensionsålder, högre minimilön och fler förmåner för alla, men framför allt för invandrare, som måste välkomnas på ett storslaget sätt.

Det blir med andra ord lätt för RN att hitta teman att attackera under valrörelsen.

Till och med den förre presidenten François Hollande har meddelat en politisk comeback, och ställer upp för val i sitt distrikt. Faktum är att Hollande nu är Frankrikes tredje mest populära politiska figur. Inför presidentvalet 2017 ville bara tre procent av fransmännen ha en ny mandatperiod med Hollande som president. Han valde därför att kasta in handduken, vilket öppnade vägen för Macron.

RN har stora förhoppningar inför valet, men kommer sannolikt inte att få majoritet i nationalförsamlingen på egen hand. Därför måste de hitta någon att arbeta med. När ledaren för Les Républicains, Eric Ciotti, föreslog detta, slutade det i full konflikt och med en politisk skandal, som Document har nämnt.

Nu är partiet splittrat, och i vissa valkretsar kommer det att finnas två kandidater från partiet som kämpar mot varandra.

Bittra stridigheter utbröt också inom Eric Zemmours Reconquest-parti efter att stjärnmedlemmen Marion Maréchal, Le Pens systerdotter, förespråkade en allians med RN.

I fredags samlades stora folkmassor som bar palestinska flaggor på Place de la Nation, och hoppades att de stod på maktens tröskel. Uppmaningar om att undvika våld har hittills hörsammats – men med stigande spänningar krävs det bara en gnista för att Frankrike ska fatta eld.

Det är nio dagar kvar till den första valomgången.