I sin strävan att få Israel att acceptera en självmordspakt godkänd av FN för att få självförsvaret mot attackerna från Hamas att upphöra, attacker som har pågått i mer än åtta månader, inser USA att Hamas inte kommer att avsluta sitt krig mot Israel – inte under några omständigheter.

Räddningsoperationen som befriade fyra gisslan häromdagen var framgångsrik, men har avslöjat att de gisslan som fortfarande kan vara vid liv är vid mycket dålig hälsa, särskilt på grund av långvarig svält. Det blir allt mindre sannolikt att Hamas kommer att kunna genomföra de föreslagna utbytena gisslan mot fångar, helt enkelt för att det snart inte finns några levande gisslan kvar.

Samtidigt som USA också är på väg att tappa tron ​​på den förhandlingslösning de förespråkat, och som våra myndigheterna i sin fantasivärld tror kan leda till upprättandet av en ”palestinsk stat” inom Israels gränser, har FN intensifierat sin offensiv mot den judiska staten. För att betona sitt förakt för den judiska staten har generalsekreterare António Guterres beslutat att sätta Israel på sin ”värstinglista” tillsammans med länder som Afghanistan, Kongo, Irak, Somalia, Sudan, Jemen och Syrien, samt organisationer som ISIL, Boko Haram, Al-Qaida och Hamas. Att han därmed förbiser sina skyldigheter gentemot Israel enligt FN-stadgan verkar inte påverka honom.

Hans FN-kollega, sydafrikanska Navi Pillay, som leder en kommission tillsatt av FN:s råd för mänskliga rättigheter för att utreda den palestinsk-israeliska konflikten, har publicerat en rapport där hon inte tvekar att jämföra Israel med de värsta terrororganisationerna och anklagar Israel for krigsförbrytelser. Även om denna FN-kommission döljer och förringar terrorn mot Israel, verkar den inte ha några hämningar när det gäller att åtala Israel för sådana brott som terroristerna begår. Det hela passar in i ett gammalt och välkänt mönster i FN:s organ, där Israel får skulden för den terror som riktas mot landet.

Denna aktivism från FN:s sida måste ses i samband med det avslöjande som Israel har gjort i Gazaremsan om ett nära organisatoriskt, politiskt och ekonomiskt samarbete mellan FN-organet UNRWA och terrororganisationen Hamas, där det till och med är bevisat att anställda i FN-organisationen deltog i massakrerna i Israel den 7 oktober förra året, och att FN-anställda senare har deltagit i bortförandet av israeliska gisslan. Det är därför inte utan anledning som den israeliska nationalförsamlingen nu arbetar med ett lagförslag om att förklara denna FN-organisasjon som en terroristorganisation  som ett resultat av den roll den fortfarande spelar i att agera kamouflage och vara ett verktyg för Hamas brott.

En fråga som uppstår är om karaktäriseringen som terroristorganisation ska begränsas till enbart UNRWA. Israel upplever nu ett bombardemang av orimliga och falska anklagelser från ett antal FN-organ, ända fram till generalsekreteraren själv. Men det är inget nytt. Det har pågått en kampanj mot Israel i FN i flera decennier, där den judiska staten genom hundratals resolutioner har anklagats för att vara en förbrytarstat. Många av dessa resolutioner har också aktivt stötts av Norge och andra västländer. Finns det något med FN som organisation och sammansättning som nödvändigtvis gör den till den antisemitiska folkfiende det nu framstår som?

Det är inte i FN-stadgan vi hittar orsaken till organisationens tragiska utveckling. Om FN-stadgans anda och bokstav hade respekterats och följts av medlemsländerna och organisationens ledare, skulle det vi nu observerar inte ha kunnat hända. Problemet är uppenbarligen att de ideella syften och principer för mellanstatlig samexistens som fastställs i stadgan, och som var en syntes av de humanitära attityder som man försökte återupprätta efter andra världskriget, inte längre följs av en stor majoritet av FN:s medlemsländer. Organisationen har blivit ett forum för att värna medlemmarnas nära egenintressen, och ett forum där organisationen, i avsaknad av gemensamma humanitära värderingar, används för att trakassera mobbningsoffret som majoriteten historiskt har gemensamt: judarna och den judiska staten. Detta är nu så uppenbart att det inte går att bortförklara.

I Israel pågår redan debatten om medlemskapet i FN och dess organ är mödan värt och kan försvaras politiskt. Israels FN-ambassadör säger till israeliska medier att ”Det är dags för Israel att seriöst överväga fördelarna och nackdelarna med att lämna FN, men innan dess har vi många steg som kommer att övervägas denna vecka, inklusive att utesluta högt uppsatta FN-tjänstemän från Israel som är här och sprider lögner.”

En växande opinion debatterar offentligt om det är dags att säga adjö till denna fiende eller inte. Det är ett modigt beslut som tas för att skapa klarhet i folkets inställning till ännu en yttre fiende som i sitt ihärdiga beteende agerar som en terrororganisation. Vågar någon öppna den debatten i här, eller är folk väldigt nöjda med den uppenbara kollapsen av FN:s humanitära uppdrag?