Symtom på slitage i den politiska ledningen i Israel har sporrat fienderna till nya attacker. NRK har inte låtit möjligheten passera (inte heller SVT; reds. anm.). Den påverkanskampanj som statskanalen riktar mot folket i detta sammanhang, pågår intensivt varje dag och har nästan fått karaktären av psykologisk krigföring. Den syftar till att skapa en växande opinion bland väljarna till stöd för regeringens och den politiska vänsterns ansträngningar att förhindra Israel från att besegra sina dödligaste fiender.

Anklagelsen om att Israel själv var skyldig till attacken den 7 oktober håller nu på att etableras i FN-organ. Vi befarar att detta kommer att bli det officiella narrativet även i Norge och ett tema i den kommande valrörelsen. Antisemitismen har alltid skapat stöd på den politiska vänstersidan, och judarna är inte fler än att de kan offras.

De säger det inte så, men det är vad den nödvändiga konsekvensen blir om Israel nu lägger ner sina vapen och accepterar Hamas och PLO som fredspartner i ledningen av en ”palestinsk” terroriststat inom sina egna statsgränser. Utrikesminister Barth Eide fantiserar om ”moderata palestinier” som han anser borde kunna styra en sådan stat fredligt. Men dessa människor är en produkt av hans egen fantasi: De finns inte.

Det är i en viss mening korrekt att Hamas och andra islamiska jihad-organisationer bygger på en idé. Det gjorde också föreställningen att jorden är platt. Men det ger inte det judiska folket en anledning att avsäga sig det enda land som har varit deras i mer än 3 000 år, och som är den enda platsen på jorden där de har möjlighet att försvara sig mot en växande global fiendskap. Terroristorganisationer som Hamas kan besegras och avväpnas lika effektivt som IS och nazisterna.

Men norska och andra myndigheter vill något annat. De kommer att fortsätta att tillåta terroristerna att beväpna sig för krig mot judarna än en gång. Deras politik kan inte förstås på något annat sätt. De förnekar envist att terroristernas mål är att utplåna den judiska staten och dess judiska befolkning. Det spelar ingen roll att alla dessa organisationer har detta som sitt uttalade mål vilket upprepas dagligen i deras media.

Västerländska ledare väljer att ignorera detta och skyller istället terrorn på Israel, som de hävdar ”ockuperar” sitt eget land, där de inte har rätt att vara. Detta är anledningen till att norska och andra länders myndigheter nu återupptar och ökar det ekonomiska stödet till FN-organisationen UNRWA, som under många år har samarbetat organisatoriskt, ideologiskt och ekonomiskt med Hamas för att förbereda och genomföra de attacker mot Israel som nu har pågått i nio månader.

Personal från UNRWA deltog aktivt i massakrerna och bortförandet av israeler den 7 oktober förra året. De har hjälpt till att gömma gisslan, och de har täckt över Hamas vapenlager och kommandoposter runt Gazaremsan. Det finns ingen anledning att tro att UNRWA:s högsta ledning och deras finansiella sponsorer inte har varit medvetna om denna samexistens.

Den norska regeringens möte med UNRWA:s högsta ledare häromdagen, med en ”presskonferens” där UNRWA och UD oemotsagda fick presentera sin egen föga troliga version för ett oförberett norskt folk, var en pinsam tillställning. Att använda statens media på detta sätt, för att implantera en falsk framställning av vad som har hänt på Gazaremsan med UNRWA i centrala roller, anser vi är ett maktmissbruk från regeringens sida. Att rättfärdiga detta samarbete med terrorister är oanständigt och en av anledningarna till den växande antisemitismen i Norge.

Men kampen om opinionen i Norge är inte begränsad till detta. Då och då sänder NRK intervjuer med personer som de tror kan ge det norska folket en professionell inblick i det komplicerade förhållandet i Mellanöstern. Sådana intervjuer har vanligtvis det gemensamt att den israeliska sidan av konflikten inte kommer till tals. Sist ut var den norske ”särskilda koordinatorn för fredsprocessen i Mellanöstern”, teologen Tor Wennesland. Vi känner honom för alla hans uttalanden i säkerhetsrådet om påstådd israelisk användning av våld, och särskilt användningen av ”bosättningsvåld”.

När detta ”FN-toppmöte” i Dagsrevyen rapporterar att Israel särbehandlas i FN kanske många drar en lättnadens suck över att någon äntligen vågar tala sanning om FN. Men det var inte meningen. Tor Wennesland, som själv är en av de mest ensidiga kritikerna av Israel i FN, säger att han inte låter sig påverkas av anklagelser om antisemitism i FN. Han inser att det finns en ”bias” i hur Israel behandlas i FN när detta land belastas med 15 fientliga resolutioner årligen, medan alla andra länder, inklusive ökända diktaturer, fick sammanlagt sju. Han anser att det är bra, och säger enligt NRK att ”… Israel måste utstå kritik för sin krigföring, som han menar är på väg att utplåna palestiniernas försörjning i Gazaremsan. Attackerna mot hjälparbetare, sjukhus, skolor, privata hem, vägar och en pågående svältkatastrof har utlöst en internationell kritikstorm mot Israel”.

Det är alltså Israel som för krig mot palestinier i Gazaremsan, och inte Hamas som för krig mot det israeliska civila samhället. Genom att vända upp och ner på verkligheten är han helt i linje med resten av FN:s lögner om Israel.

Att det här är en inställning som avslöjar något allvarligare än vad som förväntas av en tjänsteman under ämbetet verkar detta ”FN-toppmöte” inte förstå eller bry sig om. Vi uppmuntrar honom att bekanta sig med sina egna serviceinstruktioner som ger riktlinjer för hur FN-anställda ska förhålla sig till sina klienter. Att agera så nedlåtande och fientligt som han gör mot ett medlemsland är i sig en förklaring till den kritik han och resten av FN har fått från de israeliska myndigheterna.