×

Ur flödet/i korthet

Regimen i Kiev gillar inte opposition och det får dissidenterna uppleva. Ukraina har socialister och religiösa av många varianter, men regimen har liten respekt för oliktänkande. Tacken tyder på att det militära förfallet innebär stramare villkor på hemmaplan. Men fängelse för tankebrott är väl inte förenligt med de värderingar som Ukraina ska försvara, eller hur?

Matt Taibbi skriver om situationen för dissidenter i Ukraina på substack.com:

Den 25 april arresterade Ukrainas säkerhetstjänst (SBU) den 25-årige socialisten Bogdan Syrotiuk, anklagad för förräderi. Drygt en månad senare, medan Syrotiuk fortfarande var fängslad i staden Mykolaiv, förbjöd Ukraina en av de kanaler han är knuten till, World Socialist Web Site (WSWS), som tidigare har censurerats i USA, vilket vi har gjort. skrivit om här på hemsidan.

Man får intrycket att två standarder har införts: En för Rysslands rättsväsende och en annan för Ukrainas. Den första fördöms, den andra förtigs. Det är som hemma i USA där två lagar har införts: En för Demokraterna och deras storm troopers – Antifa och BLM – och en annan för Trump och Maga-republikanerna. Detta förnekas totalt av våra medier. Amerikanerna går ett steg längre, de triumferar medan Kievs kritiker dör i fängelse.

I januari dog den chilensk-amerikanske författaren Gonzalo Lira i ukrainskt häkte efter att ha suttit i häktad en längre tid. De flesta amerikanska medier dömde till och med den avlidne Lira, med rubriker som ”Kremlin Shill Dies in Ukraine” (The Daily Beast), ”Pro-Putin American Expat Dies in Ukrainian Jail” (Newsweek) och ”Anti-Ukraine Chorus Seeks to Exploit an American’s Death” (Substacks egen The Bulwark). SBU har också försökt få The Grayzones Aaron Maté borttagen från Twitter, och flera organisationer har publicerat listor över ukrainska mediers ”fiender”, inklusive Texty.Org.UA, som listar alla från Noam Chomsky till Carlson, såväl som glassmagnaten Ben Cohen, Chris Hedges, CODEPINK och andra (inklusive mig) som spridare av rysk propaganda.

Det är den senaste svarta listan som har uppmärksammats: Någon har gjort en lista över alla som är kritiska till regimen i Kiev och stämplar dem som putinister. Detta är en procedur som vi är bekanta med i Väst. Kriget har lett till ökad intolerans.

Både Trump och J.D. Vance finns på listan. Det säger något om hur brett man går när människor definieras som fiender till Ukraina, läs: Kriget.

Hundratals framstående amerikanska organisationer och individer, inklusive Donald Trump och senator J.D. Vance (R-OH), har satts upp på en sovjetisk lista över fiender som inte stöder att USA skickar fler vapen och pengar till Ukraina.

Man kan se av Jens Stoltenbergs aggressiva uttalanden att det krigsvänliga partiet sluter sina led.

De uppfattar kritik som hotfullt. Men är detta en gångbar väg?

Kopplingen mellan fiendelistan och USA:s utrikesministerium är nära.

Rapporten, med titeln: ”Roller Coaster: From Trumpists to Communists. The forces in the U.S. impeding aid to Ukraine and how they do it”, släpptes förra veckan av en ukrainsk icke-statlig organisation vars grundare utbildats av U.S. State Department.

Listan använder samma argument som vi har stött på i den norska och svenska offentligheten: Om du uttalar dig kritiskt om Ukraina är du ett språkrör för Kreml.

Listan inkluderar amerikanska politiker, journalister och personligheter i sociala medier som framställs som verktyg för Ryssland, även om rapporten inte visar direkta, bevisade band till ryska myndigheter eller propagandister.

Istället hävdar rapporten att ”argumenten de använder för att uppmana myndigheterna att ta avstånd från Ukraina återspeglar centrala budskap i rysk propaganda som syftar till att beröva ukrainare möjligheten att försvara sig med västerländska vapen och medel.”

Definitionen av vad som ”liknar” rysk propaganda är alltså helt upp till dem som driver ukrainsk propaganda. Hur hållbar är en sådan strategi på lång sikt?

Tonen har blivit hårdare, i takt med det militära förfallet.

Några av USA:s mest kända konservativa politiker och journalister hängs ut:

Bland politikerna och journalisterna på fiendens lista för att blockera ytterligare bistånd till Ukraina finns Donald Trump, senator Rand Paul (R-KY), representanten Matt Gaetz (R-FL), representanten Marjorie Taylor Greene (R-GA), representanten Jim Jordan (R-OH), överste Douglas Macgregor, tidigare kongressledamoten Ron Paul, Tucker Carlson, Max Blumenthal, Daniel McAdams och Alex Jones.

Icke-statliga organisationer (NGO:s) som beundrades av vänstern under Irakkriget, som antiwar.com, är plötsligt fiender eftersom de inte stöder kriget. Det är den resa eliten i USA har gjort. Ukrainakriget innebar en enorm radikalisering. Vänstern blev pro-krig.

Det går så långt att det amerikanska utrikesdepartementet hjälper till med att utbilda och finansiera en ukrainsk NGO som hänger ut USA:s egna medborgare. Det enda dessa har gjort är att motsätta sig fler överföringar till Ukraina, och det är också vad majoriteten av amerikanerna anser.

De är offentliga personer som motsätter sig att skicka fler amerikanska skattebetalardollar och vapen till en konflikt som inte har något att göra med att försvara det amerikanska folket eller deras säkerhet.

Det faktum att sådana listor sammanställs av en organisation finansierad och utbildad av den amerikanska regeringen är helt enkelt oförsvarligt.

För det hängs du som en fiende till staten.

World Socialist Web Page påminner om det radikala svärmeri som Västeuropa var fullt av under 60- och 70-talen. I kriget som stöds av västvärlden arresteras människor, de nekas medicinering och advokater skräms till att avsäga sig uppdrag.

Sedan han greps har Syrotiuk nekats kontakt med sina medarbetare i WSWS. Enligt WSWS har han inte heller fått tillgång till ordentlig juridisk hjälp eller den blodtrycksmedicin han är beroende av. Vid ett tillfälle lyckades Syrotiuk hitta en advokat i Kiev. En vecka senare sa hans advokater att han inte kunde ta fallet, med hänvisning till faran med att representera honom.

Naturligtvis gjorde de en razzia mot WSWS:s kontor i hans hemstad och hittade en maläten militärrock. Detta är vad som presenteras som bevis i den nya rättskipningen för Biden och Zelenskyj.

Socialistiska eller kommunistiska personer i både Ukraina och Ryssland har fått särskild uppmärksamhet från officiella håll efter Rysslands invasion i februari 2022, kanske på grund av den framgångsrika agitation som har pågått i regionen. Syrotiuks unga garde, en trotskistisk grupp som verkar i hela det forna Sovjetunionen, förespråkar ett slut på kriget och samarbetet mellan den ryska och ukrainska arbetarklassen, samtidigt som de motsätter sig både Vladimir Putins och Volodymyr Zelenskijs regeringar. En månad innan kriget bröt ut, i januari 2022, kontaktade de World Socialist Web Site, en annan trotskistisk organisation som motsätter sig ”alla regeringar” och ”nationalstatens försvar”, inte bara i Ukraina, utan överallt.

”Ironin i detta är att vi kan komma att få se våra medlemmar som är aktiva i Ryssland arresteras av Putins regering”, säger David North, chef för Socialist Equality Party, som publicerar WSWS. Norths grupp skyller på USA:s och Natos ”provokativa och aggressiva” politik för att ha startat konflikten, men tillägger: ”Trots det var vi emot Putins invasion av Ukraina.”

Enligt North är en del av Syrotiuks brott att driva propaganda på uppdrag av en rysk statlig myndighet, och med det menar de World Socialist Web Site, som är en konsekvent kritiker av Putin. I Syrotiuks åtalshandlingar benämns North som ”chef för en ryskkontrollerad propagandabyrå”. Ironiskt nog beskriver North WSWS som ”putinregeringens bittra fiender” och säger att webbplatsen är ”häftigt emot denna syn på Putin som någon slags storledare för en ny multipolär rörelse”.

För de som var aktiva på 60- och 70-talen är det välkända tankar och grupper. Det fanns en rik flora av riktningar som ideologiskt insisterade på att de inte hade något gemensamt med Sovjetunionen, även om de hade marxismen som utgångspunkt. Det de var emot var sovjetstyret.

Nu förföljs sådana tankar i dagens Ukraina.

Men det är inte bara i Ukraina som de förföljs. Radikaler med gott minne minnas förmodligen Boris Kagarlitsky. Han greps av ryssarna i december och dömdes till fem års fängelse. Putins regim har absolut inget sinne för humor. Kagarlitsky skämtade när Krimbron attackerades. Det borde han inte ha gjort. Humor har blivit farlig i både Ryssland och Ukraina.

Det är värt att notera att liknande gripanden äger rum i Ryssland. I december förra året arresterade ryssarna Boris Kagarlitskij, en långvarig bidragsgivare till Moscow Times, som var huvudskribent på ”Russian Dissent” Substack, sponsrad av den sajten. Boris, själv socialist men inte på något sätt förknippad med WSWS, stämplades som ”inoagent” (utländsk agent) och dömdes till fem års fängelse, vilket de ryska myndigheterna kallade ”överdrivet milt”. Fallet är ett av de mer absurda i historien om yttrandefrihetsbrott. Kagarlitsky anklagades ursprungligen för att tona ned en explosion på Krimbron mellan Ryssland och Krim 2022, tack vare en video med titeln ”Explosiva gratulationer till katten Mostik”, där han sarkastiskt kopplade en katt till explosionen. Den ryska nyhetsbyrån TASS noterade Kagarlitskys ”negativa inställning till myndigheterna”, och Boris sitter fortfarande i fängelse. Vi försöker få mer information om hans status.

Det är verkligen mörka tider. Väst sugs in i en historia som de låtsas som inte existerar och därför har den en ännu större frätande effekt på vår egen moral.

Det är ”vi” som finansierar och stödjer en regim som fängslar harmlösa oliktänkande, precis som Putinregimen.

Åtalet mot Syrotiuk innehåller information som David North säger endast finns tillgänglig på hans hemsida i USA. Amerikansk underrättelsetjänst övervakar honom i USA och skickar informationen till Kiev. Det är så motståndet kvävs i både USA och Ukraina och de negativa sidorna förstärker varandra.

Det har varit en del uppmärksamhet i BBC och på Amnesty om Kagarlitskij, men nada om Syrotiuk. Zelenskyj kan avveckla demokrati och opposition i lugn och ro.

Men hur går det med anti-korruptionsarbetet som EU är så mån om? Där hävdas att Ukraina har gjort framsteg.

Nästa steg är att EU/NATO gör gemensam sak med Kiev för att undertrycka information om korruptionen.

https://substack.com/home/post/p-145601188

Zelensky Puts Trump & Vance on Enemies List

Lämna ett svar