×

Nyheter

Document var i går på Järvafältet och bevakade den eritreanska festivalen. Förra året uppstod det kaosscener då festivalen överfölls av regimkritiker. Polisen var oroliga för oroligheter i år också och hade därför rustat upp ordentligt.

Polis övervakar manifestation på Järvafältet.
Foto: Roger Sahlström

Document intervjuade journalisten Andreas Henriksson om händelserna på Järvafältet.

Regimkritiska eritreaner har precis avslutat sin demonstration de haft runt Rinkeby och har nu satt sig ner på ett stort fält där de fortsätter sin protest. Kan du berätta lite om vad som hänt här?

– Här har vi motdemonstranterna som jag personligen har väldigt lätt att känna sympati för så länge det inte går till våldsamheter och sedan så där hundra meter härifrån. Så har vi då festivalen som uppmärksammades förra året på grund av kravallerna. De har precis avslutat sin demonstration där de gått runt Rinkeby.

Polisen fick kritik över hur de hanterade detta förra året.

– Ja, precis i år har de repat upp ordentligt, kan jag säga. Jag visste inte att det fanns så här mycket polisbussar i Stockholm, så sannolikt har de lånat in det så att de har hundpatruller plus ett antal ordningspolisen plus rytteriet. Man blir nyfiken på vad en sån här insats kostar. Jag är i grunden ekonomijournalist och tycker om att räkna på saker undrar ju vad den här insatsen kostar. Det är ganska mycket av skattebetalarnas pengar som försvinner här. Men det är det priset vi får betala för yttrandefriheten.

Den här eritreanska kulturfestivalen har arrangerats i flera år och som sagt var så fick den ordentligt uppmärksamhet förra året då det uppstod våldsamma kravaller. Vad är det demonstranterna är kritiska till?

– Jo, alltså, vi pratar ju om ett land som har en väldigt auktoritär regim och en direkt odemokratisk, våldsam regim. Det här tillhör den politiska opposition och vad som sägs som är intressant tycker jag, som jag noterade är att flera som jag bedömer är väl initierade källor som kan berätta att den här festivalen är till för att i praktiken samla in pengar till regimen i Eritrea. Det vet vi sedan tidigare att det är väl belagt att de har ett system för detta. Man tvingar på eritreaner en slags extra skatt på 2 procent som ska skickas tillbaka till hemlandet.

– Eritrea är en regim som dödar, mördar och torterar sitt eget folk. Och som straffar folk som vill resa utomlands, med tex denna extra saktten. Så det är lätt att förstå att det blir så starka stämningar och känslor här.

Det blir ibland hetsigt och högljutt här och lite längre bort pågår festivalen. Hur har polisen hanterat detta tycker du?

–  De som demonstrerar har ju ett tillstånd och polisen har gjort allt de kan för att säkerställa att de ska kunna genomföra sin demonstration, vilket de kunnat. På festivalområdet är det jättelugnt och det beror till stora delar på den ring polisen slagit omkring området här.

Förra året skadades ju 55 personer ungefär. Många av dem var poliser. Samtidigt greps ju ett hundratal, varav många inte ens var svenska medborgare. Hur tror du det här kommer sluta idag?

–  Jag tror att polisen har markerat väldigt tydlig närvaro och förstår båda sidorna att det inte är läge att börja bråka med varann för då blir man snabbt inplockad. Någon av de här 50 burarna som de har beställt till polisen för att kunna stoppa in dem initialt för att sedan skeppas vidare till andra häkten runt om i länet.

Hur många uppskattar du att de är här som nu står och demonstrerar?

– Vad kan det vara? Det är inte lika många som förra året. Men de är nog ett par hundra, 250 demonstranter kanske.

Många politiker har uttryckt ett missnöje och velat lägga ner den här kulturfestivalen, men utan framgång. Hur ser du på det?

– Det kan jag förstå eftersom det förra året ledde till våldsamheter och människor skadades. Men sen är det också biten att det inte är någon kulturfestival. Det är en eritreansk propaganda-fest detta där man samlar in pengar till en fruktansvärd förtryckande regim som är extremt brutal mot sin befolkning. Men det är svårt.

–  Vi lever i en demokrati där vi har demonstrationsfrihet, organisationsfrihet, mötesfrihet och så vidare. Vi har ju väldigt liberala lagar när det gäller det här. Det blir problematiskt. De svenska lagarna är inte skriva för att hantera sånt här.

Hur ser du på att Sverige blivit en spelplan för olika internationella intressen?

– Men det är bara att konstatera att det räcker med att man läser Säpo och rapporter från Must så ser vi minst tre olika hot mot Sverige. Det är Ryssland, Kina och Iran och det är bara att konstatera att de här regimerna har verksamhet som agerar på ett sätt som skadar Sverige, där vi har en svensk lagstiftning som inte längre står pall och vi måste därför ta in, vad Säpo och MUST skriver i sina rapporter och förstå att det handlar inte bara om att vi ska vara varsamma med att det är att riksdagspolitikerna ska ha starka lösenord i sina datorer och mobiler. Utan vi har andra länder som arbetar i Sverige med sin verksamhet och detta måste tas på allvar.

Ska man dra in demonstrationstillstånden?

– Nej det ska vi inte, vi ska värna om dessa friheter och möjligheter. Men polisen kan ta ett beslut på plats om det spårar ur på något sätt. Det vill säga om det blir stora kravaller och upplopp igen.

Då kan polisledningen här ta ett beslut om att dra in demonstrationstillståndet. Men då har det ju gått för långt.

Hur har denna situationen uppstått?

– Jag hävdar att det beror på en naiv och generös migrationslagstiftningen som har lett till att integrationen har havererat och Sverige har inte hängt med i lagstiftningen.