Genom tre stora artiklar har jag analyserat hur Norge fick en politisk/finansiell adel som för egen vinnings skull förvandlade Norge till ett lydrike under EU, FN och WEF, och genomför de politiska revolutioner i vårt samhälle som är helt bortkopplade från folkviljan: Massinvandring, mångkultur, vägtullar, islamisering, EU-proxymedlemskap, elkupper, vindkraft, moms, sjukhusreformer, klimatpolitik och statligt lyxhyckleri är bara några exempel på politik som ostoppbart rullar på med folket som åskådare och gäldenärer.

Framväxten av denna adel, eller elit om man så vill, var, som tidigare beskrivits, nästan oundviklig: För dem som befinner sig i demokratins topp har demokrati inga fördelar. Varje val är ett problem och ett hot. Viljan att behålla makt, pengar och prestige är oemotståndlig, eftersom makt korrumperar. Därför är demokrati en instabil konstruktion som bara kan upprätthållas om den styrs av sparsamma, erfarna förtroendevalda utan egenintresse. Och sådana politiker finns knappt idag, och de få som finns har ingen chans mot dagens professionella broilers med rätt nätverk.

Lottovinsten från Nordsjöoljan hade kunnat göra Gerhardsens sparsamma Norge till ett välskött, skatte- och momsfritt paradis för landets befolkning och näringsliv. Istället hände det motsatta, eftersom pengar är makt och när ”gratis” pengar strömmar in korrumperar det allt och alla. Oljerikedomen var ett presentpaket till de mest cyniska, självupptagna och själviska individerna i politiken, och de kommer inte att dela med sig av tillgångarna till andra än sina vänner, och trenden bara eskalerar över hela EU. Men var ska detta sluta? Det är vad den här sista artikeln i serien kommer att handla om.

Endast klimatforskare och forntida orakel kan förutsäga framtiden

Att analysera nuet utifrån historia, bakgrund och faktiska resultat är inte svårt. Det är bara att lägga aktivism, önskningar, drömmar och egenvilja åt sidan och se saker objektivt i sitt sammanhang, så hittar du snabbt svaren och ser vart de leder. Det är därför jag har rätt så skrämmande ofta – vilket gör mig till ett rent gift för aristokratins maktstruktur. Vi lever i en tid där ärlig analys baserad på fakta är helt oönskad och irrelevant. Aristokratin som styr våra länder vill ha äventyr, självbekräftelse och den övriga EU-aristokratins vänskap – inte fakta eller sanning.

De som högst upp i maktpyramiden i är därför en allt mer sluten sfär av kändisar, släktingar, vänner, politiker och finansmän som tillsammans ser till att inga ”reaktionärer” får tillgång till loopen. De välkomnar bara analytiker och forskare som följer elitens sociala projekt – vilket alltid innebär mer makt, pengar och prestige för eliten själv. Alla andra ignoreras, oavsett hur mycket vetenskap, matematik, fakta eller dokumentation de publicerar. Vår elit sysslar istället med ”framtidsfakta”: Forskning som visar hur otroligt, fantastiskt framgångsrikt landet kommer att bli om de får behålla makten och göra som de vill med samhället.

Ja, Norge och för den skull Sverige är fortfarande demokratier: Vi har val, fortfarande en delning av makten och fortfarande yttrandefrihet. Om man känner sig censurerad idag, så har man glömt det förflutnas samhälle: Ända fram till 80-talet hade Norge bara en statlig tv-kanal, och om du ville nå ut till allmänheten 1995, var den enda möjligheten att ställa sig på en ölback på torget eller skicka in en insändare till tidningen. Nu kan du samla hundratusentals lyssnare i sociala medier, även utan att ha något särdeles intressant att säga.

Yttrandefriheten och yttrandemöjligheterna är alltså långt större idag än när Gro tog över och var rädd att tappa kontrollen över vad folk fick höra. Och det går fortfarande att avsätta hela Stortinget, dess elitpolitiker och deras politiska projekt genom val – folk fattar bara inte och vill inte göra det, för elitens enorma propagandaapparat säger till folk att det skulle vara reaktionärt, högerextremt, ondska och skapa splittring, terror, oroligheter, våld, brott och fattigdom. Bilden de ger oss är att framtidens paradis kommer att utebli, och att samhället kommer att gå under utan elitens auktoritativa och visionära ledarskap! Därför måste alarmen ljuda!

Makt-adeln gick för långt i USA

Sedan år 2000 har svenska väljare stärkt denna makt-adel genom att låta dem genomföra sina farliga sociala experiment. Det har skapat splittring, terror, oro, våld, kriminalitet och fattigdom, och det framtida paradis väljarna utlovades är sedan länge förlorat eftersom det bara var ett luftslott byggt på klassisk politisk propaganda. Dålig politik ger dåliga resultat, och dåliga resultat är bevis på dåliga politiker med dålig politik. Det är inte svårare än så.

Den 20 januari 2017 hade USA:s väljare fått nog av adeln i Washington och deras finanskamrater, som berövade hela arbetarklassen på pensioner, besparingar, husdrömmar och framtider under finanskrisen 2008. Nio år senare, valde de icke-politikern Trump som lovade dem att återgå till de politiska lösningar som fungerade innan globalisterna tog makten: Nationell politik. Självbestämmande. Oberoende. Frihet. Sätta landets egna medborgare först. Se till landets egna angelägenheter. Den sorten!

Sedan gick larmet från den globalistiska eliten på allvar, och absolut hela deras maktapparat av kändisar, vänner, släktingar, kontakter, journalister, redaktörer, nyttiga idioter och lojala skurkar aktiverades med ett enda mål i sikte: Skapa splittring och göra politiken till en arena för kampen mellan det gode och det onda. Ljus och mörker. Demokrati och diktatur. Oss eller undergång, som adeln har gjort i 5 000 år.

Att skydda demokratin med antidemokratiska medel och primitiv propaganda

Strategin bakom att reducera demokratiska val till en fråga om gott och ont istället för att diskutera politiska frågor har tillskrivits valstrategen för USA:s demokrater, Alejandro Verdin. Det är en manipulativ metod för att få väljarna att glömma politiska frågor och fria val, och istället ta väljarna som gisslan med primitiv moralism. ”Är du för det goda, eller för det dåliga?”.

År 2022 lanserades denna strategi på allvar när Joe Biden i ett tal beskrev kampen mot Trump som en ”kamp för demokrati”. Strategin var att skapa splittring, smutskasta den onde Donald Trump, hans onda väljare och deras onda planer på att förstöra Amerika och demokratin. Det pratades inte längre om politik och man engagerade sig inte längre i civiliserad debatt. Inga mainstreammedia publicerade vad Trump och Republikanerna ville, de publicerade bara personliga egenskaper och varningar, och det gör de fortfarande.

Tidningsrapporterna handlar aldrig om vem som gynnades av Trumps fall 2021, men skrämmande ofta om hur demokrati, väljare och fria val har blivit ett hot mot demokratin, stabiliteten och framtiden. Man ser detsamma i EU, där en demokratisk våg av motstånd mot globalism, grön socialism och svart islamism har svept in över länderna, men slås ner om och om igen, med rå kraft samtidigt som självutnämnda odemokratiska krafter får spridas helt fritt.

Europas elit var därför inte sen med att anta denna svart-vita strategi, där ondskan plötsligt ansågs utgöra grunden för alla partier och rörelser som var emot den sittande eliten och deras experimentella politik. De som kritiserade den sittande adeln reducerades till högerextremister, rasister och antidemokratiska krafter. De som säger annat levererar nu ”fake news” och ”konspirationsteorier” och de som vill välja något annat genom demokratiska val representerar ett ”hot mot demokratin”.

Ingen media tar upp hur antidemokratiskt ett sådant valinflytande faktiskt är – eftersom media är full av makt-adelns kumpaner. Och denna metodik för att förvandla demokratiska val till en kamp mellan gott och ont speglar totalitära diktaturers jakt på oliktänkande, samhällsfiender, oppositionella, ”kontrarevolutionärer”, kackerlackor och råttor. EU-eliten är de antidemokratiska krafterna. Jag tror att de inser det själva, men målet rättfärdigar medlen eftersom de trots allt anser sig som övermänskliga.

Den helt vanlige medborgaren

Jag är ingen normal person: jag bryr mig inte om pengar, personlighetsdrag eller om folk gillar mig eller inte. Jag är inte särskilt social, har inga ambitioner, inget behov av erkännande, prestige eller karriär, bryr mig inte om status, utmärkelser, medaljer eller smicker, och jag kan inte köpas, övertalas eller manipuleras – eftersom det trots allt har varit mitt jobb att manipulera andra under 20 år i reklambranschen.

Eftersom jag är relativt tystlåten och har en bakgrund i säkerhetsbranschen, så funkar inte ilska, press eller hot på mig heller. Kort sagt, jag är knappt människa – och reagerar inte som majoriteten inför makt, pengar och prestige. Men jag är en laglydig, anständig och kompromisslös försvarare av demokrati och yttrandefrihet – det är därför jag är så farlig för elitens inavlade syndabockar: Trots att jag har varit politiker, skribent och författare i över två årtionden kommer du inte hitta en enda intervju med mig någonstans.

Nota bene: Du hittar många artiklar, reportage, beskrivningar, åsikter och till och med pjäser om mig: Wikipedia, magisteruppsatser, insändare, kommentarer och egenskaper finns där ute i mängder, men notera en sak: Jag är aldrig inblandad och tillfrågas aldrig. Alla tycker något om Kent Andersen, men ingen har pratat med honom och ingen känner honom: Inga features, inga djupintervjuer, ingenting. Jag tror att jag har norska rekordet för att vara ett levande politiskt spöke.

Och allt detta sker eftersom jag brukar ha rätt, för jag gör inget annat än nykter analys. Jag menar ingenting: jag hittar och presenterar bara fakta, möjligheter, samband och interpolationer, och det kan inte släppas ut i rampljuset. Därför kan jag bevisa att vår statsminister är korrupt, utan att så mycket som en lokaltidning påpekar det. Jag kan skriva böcker om kollektiv masshysteri som kommer att förstöra samhället utan att någon blir nyfiken. Jag kan i bokform förutse att det kommer att bli en energikupp av cyniska profitörer som kommer att förstöra folks ekonomi, och ingen media kommer att fråga hur jag visste det. Så farlig är jag.

Och jag förstår att det skrämmer folk. Jag förstår varför jag ogillas. Och allt eftersom åren går får jag mer och mer rätt, och blir mer och mer ogillad – precis som Hege Storhaug, som nu är minst lika spök-ignorerad och ogillad eftersom hon bevisligen hade rätt i alla sina varningar. Själv slutade jag bry mig om vad andra tycker och säger för tio år sedan. Jag är helt fri och kan säga sanningen utan överväganden eller taktik. Och därför kan jag avslöja kopplingarna och bakgrunden till den globalistiska elitens sociala kupper – ända från Gro & Co upp till hennes lydige portföljbärare Jonas Gahr Støre, och analysera vart den leder därifrån.

Så vart tar det vägen härifrån?

Om man vill förstå vart det bär iväg för EU och Norge måste man strunta fullständigt i allt som sägs, påstås, utlovas och önskas. Det är irrelevant. Det enda som räknas är vad våra ledare faktiskt gör, de nyktra resultaten och vart de pekar. Lyssna inte på vad de säger. Titta istället på vad de gör med dig. Kombinera det med mänsklig beteendepsykologi och flockmentalitet, samt att politik attraherar människor som söker makt, pengar, prestige och självutveckling, där människor med tydliga psykopatiska och narcissistiska drag har en klar fördel, och det blir något lättare att förutspå framtiden:

EU-eliten och den globalistiska adeln kommer ALDRIG att ge upp. De kommer aldrig att erkänna misstag, aldrig ta på sig skulden och aldrig ge upp sina utopier och mål, för det här är fanatiker med ett livsuppdrag. Oavsett hur illa det går under deras regim kommer de alltid att skylla oppositionen för att ha förstört framgången. Och därifrån kommer de säkert att justera kursen och politiken för att bevara makten, för trots allt är det det enda som räknas, men det lär inte bli några större kursändringar.

Globalister är inte politiker. De är opportunister i en revolutionär rörelse med revolutionär fanatism och enormt maktbegär. Om du inte har insett det än så kommer du att göra det 2050, men då är det för sent att göra något åt ​​det.