Men för den som vänder sig till Herren tas slöjan bort. Herren, det är Anden, och där Herrens ande är, där är frihet. Och alla vi som utan slöja för ansiktet skådar Herrens härlighet förvandlas till en och samma avbild; vi förhärligas av denna härlighet som kommer från Herren, Anden.
2. Korintierbrevet 3:16-18

Vad är frihet? Den senaste tiden har NRK i flera reportage visat hur de tycker att dagens samhälle ska förstå begreppet frihet.

I mitten av juni hade Dagsrevyen ett reportage från klubben Scandinavian Leather Men Oslo, en fetischklubb för män, med anledning av stolthetens firande. Vi lärde oss att om den så kallade läderbögen inte hade fått vara en del av det offentliga rummet, skulle vi aldrig

”fått en gemensam äktenskapslag, vi hade aldrig fått förbud mot diskriminering, vi hade aldrig fått förbud mot konverteringsterapi och alla dessa andra saker som queers har kämpat emot.”

En tid senare hade NRK ett liknande reportage, den här gången handlade det om en kvinna som finner sin frihet genom att skapa sexfester för queers, där moraliska bedömningar har ersatts med samtycke.

Och för några dagar sedan fick statskanalen förstås reagera när en undersökning i USA visade att landets unga vill ha filmer som handlar om vänskap och saker de kan relatera till sina egna liv, och att tv-program och filmer inte behöver ha ett sexuellt innehåll. NRK fick en kommentar från organisationen Sex og Samfunn som kunde berätta att sex i film är viktigt, men att det måste vara mer realistiskt än vad som serveras nu.

Vi bevittnar en politisk rörelse som har omdefinierat friheten. Nu handlar det om samtycke och rätten att vara den man är. Alla normer faller för detta krav på att definiera sig själv, och vi måste alla fostras enligt de nya idealen.

Som Hanne Tolg skrev efter inslaget om läderbögarna:

Den progressiva och liberala vänstern har släppt lös en sexuell exhibitionism som de inte längre kan kontrollera. Alla ska delta, och alla ska ha rätt att visa upp sig.

Denna politiska rörelse har ingen moralisk kompass. I reportaget om sexfesterna säger Sara Vienna att det var svårt att avsluta en nära relation med en religion när man är 20. Allt hon hade lärt sig blev meningslöst.

Hon var tvungen att bygga upp sin moral igen. Frågan var var hon kunde uppleva total frihet, ett liv utan skam och stigma?

NRK kan berätta att svaret var Berlin, där hon kunde leva ett liv utan gränser.

NRK verkar dock inte i ett vakuum. De ingår i en politisk kamp som har sitt ursprung i upplysningstiden, närmare bestämt kampen mellan traditionen efter Jean-Jacques Rousseau och John Locke – mellan de radikala som ville riva det befintliga, och de som fortfarande ville bygga samhället på Gud. Under franska revolutionen var det de radikala med Maximilien de Robespierre som vann, och vi brottas fortfarande med konsekvenserna. För även om Robespierre själv avrättades, dog idéerna inte med honom.

I USA utspelar sig denna strid mellan demokrater och republikaner, där demokraterna hävdar att republikanernas syn på abort och HBTQI-rättigheter strider mot grundläggande amerikanska värderingar, det vill säga vad man uppfattar som den allmänna viljan. Därför hävdar de frimodigt att Joe Biden räddade demokratin 2020.

Vi vet att Thomas Jefferson sympatiserade med Robespierre. Jefferson trodde att våld måste accepteras för att befria de förtryckta, men det vann inte gehör i det samtida USA.

Det är dock i detta sätt att tänka som Joe Biden och dagens liberala demokrater finner sin ideologiska fot. Rousseaus förståelse av den allmänna viljan ger dem skäl att förkasta varje förändring av den kurs de har satt ut för USA. Och det är i samma tradition som vi hittar NRK och det stora flertalet norska politiker. Det är inte så att dagens liberaler nödvändigtvis kopierar våldet, men de kan acceptera det, som vi såg under BLM-upploppen i USA.

Bland dem som så vackert hävdar att de försvarar den liberala demokratin finner vi en passionerad önskan att ta itu med vad de anser är förtryckande strukturer. Nu handlar det inte längre om det feodala samhällets förtryck, utan normer relaterade till samlevnad, kön och sexualitet. Normer och gränser relaterade till sexualitet uppfattas som ett hinder för att återvända till naturtillståndets paradis.

Vi kommer aldrig att få veta vad målet med denna gränslösa frihet är, men vi vet att utan gränser blir allt möjligt, för där gränser blir en fiende, förföljs också människor för sin tro. En gränslös exhibitionism kräver att vi alla böjer oss för individens uttryck. Därför måste vi i den sexuella frigörelsens och identitetskampens namn ständigt utsättas för detta moraliska förfall och NRK vet att det är deras uppgift. Vi ska tillbaka till naturtillståndet och då är det mesta tillåtet. Den queera friheten är obegränsad.

När vi får höra att de som argumenterar mot en sådan utveckling är en fara för friheten och demokratin är det en förståelse som bara är möjlig om vi accepterar Rousseaus föreställningar om naturtillståndet, den allmänna viljan och Robespierres förståelse av förnuftet.

Men det finns ingen anledning att tro att ett samhälle utan Gud, byggt enbart på samtida förnuft och samtycke, kommer att bli ett verkligt fritt samhälle. Robespierres Frankrike var ingen särskilt trevlig plats och Rousseaus idéer har aldrig varit avgörande för det demokratiska tänkandet, snarare tvärtom.

De som har vår tids liberala demokrati som sin ideologiska ledstjärna håller upp Sodom som ett frihetsideal. Men vi vet att där samtycke och identitet blir moralens utgångspunkt finns ingen moral kvar, och därmed heller ingen frihet. Det är ett liv utan Gud. Det är tomhet och jakt efter vind.

Men där Herrens Ande är, där finns frihet.