Ukraina är fullt av människor du aldrig hör talas om.

En vän till mig heter Dimitri. Han är en del av en kristen gemenskap i västra Ukraina, och de arbetar enligt Skriftens ord för att skydda änkor och faderlösa människor, de sjuka, de svaga och de lidande. Så får jag insikt i befolkningens lidande.

Sovsal i barnhem. Foto: Dmitri

Vad kostar kriget?

Det helt onödiga kriget i Ukraina pågår inte alls över hela landet, utan längs en front som löper i en slags nordost-sydvästaxel. Dessutom slår ryssarna ut infrastruktur, framför allt energiförsörjningen.

Det betyder inte att resten av folket inte lider under kriget. För Ukraina är i princip bankrutt, och lever på lånade medel från Väst. De enda som klarar sig är de som har kopplingar.

Observera att staten Ukraina lever på lånade medel, enligt så kallade lend-lease-principer. Det innebär att en del av pengarna som anslagits från västerländska budgetar måste betalas tillbaka efter krigsslutet. Vi vet inte hur mycket av detta som kommer att betalas i praktiken. Det sägs att västländer föredrar att få betalt i mark och resurser. Det är hur som helst spekulation att försöka föreställa sig hur ekonomin i ett skadat land kommer att bli i framtiden.

Merparten av de 278 miljarder dollar som landet har fått från Väst går dessutom inte till Ukraina, utan direkt till västerländska vapentillverkare som får betalt för att tillverka vapen av alla slag som ska skickas till slagfälten. Dessa gnuggar sina händer, eftersom de får bra betalt för att sprida död och korruption. Ukrainarna, å andra sidan, får väldigt lite av medlen.

De flesta har ingen aning om varken vad det kostar att föra krig, eller hur det förs idag. En raket som ska avfyras med HIMARS kostar 160 000 dollar. Nu säljer Lockheed Martin missiler för 250 000 dollar. Västerländsk missilproduktion för HIMARS är 10 000 missiler per år. Den ryska antimissil-missilen kostar cirka 20 000 dollar. Det tillverkas cirka 200 000 missiler årligen för ryska Pantsir. Medan västvärlden lät vapenproduktionen upphöra, generellt efter Sovjetunionens upplösning, rustade Ryssland upp efter 2014, när man började inse att Väst höll på att rusta upp i Ukraina.

Anledningen till att ryska missiler kostar så mycket mindre än västerländska är att den ryska vapenproduktionen utförs av staten, medan Västs är privat. Enligt Parkinsons ena lag att diskussion om utgifter är omvänt proportionell mot kostnaden, betalas dessa västerländska, och för övrigt astronomiska och helt onödigt höga priser, utan diskussion. Vad ska man tänka om en sådan sak?

Utmattning

Dagens krigföring bygger på utmattning. Ukrainska städer längs fronten togs över och förvandlades till militärbaser efter 2014. De mest utrustade baserna, som Bakhmut, har fallit. Ukrainska soldater utplånas tyvärr av ett regn av bomber och missiler. Drönare med kameror av olika slag används både för spaning, guidning av missiler och ofta för att transportera egna sprängämnen. Den som har bäst spaning och guidning vinner. Drönarna hittar var missilerna avfyras från. Därför måste avfyrningen följas av att man tar sig bort från platsen så snabbt som möjligt.

I våra länder antar de flesta att de angivna förlustsiffrorna är manipulerade av propagandamaskinen. Detta är tveksamt, eftersom de publiceras varje dag i Ryssland, i detalj, även om västerländsk media håller de ukrainska förlustsiffrorna artificiellt låga och de ryska förlustsiffrorna artificiellt höga. Det anges i detalj hur många flygplan, helikoptrar, stridsvagnar, militärfordon av olika slag, uppskjutningsbatterier, som förstörs och var detta sker, varje dag.

För närvarande uppskattas det att över 2 000 ukrainska soldater dödas varje dag. Förra året var antalet ungefär hälften så stort. Soldater blir tvångsvärvade i hela Ukraina. Därför flyr de som kan. Jag antar att det är vad man kallar naturligt, eftersom Ukraina inte kan vinna kriget. Oavsett vad man tycker om det.

Barnhemmen

Barnhemmen i Ukraina håller på att fyllas. Det betyder inte att myndigheterna avsätter mer pengar. De betalar det som behövs. Det finns hundratusentals barn, kanske miljoner, som har förlorat sina föräldrar och som nu bor i sängar på barnhem. Dmitri och hans vänner hjälper flera av dessa barnhem. Nu i juli anordnar de barnläger på landsbygden, så att barnen kan komma ut i naturen och se något annorlunda, komma bort från sitt traumatiska liv.

Matservering. Foto: Dmitri

Men barnhemmen är också beroende av hjälp utifrån. Med massor av barn på ett överfullt barnhem är det helt normalt att diska koppar för hand. En diskmaskin kan behöva skänkas av någon från utlandet. Det är helt normalt att sängkläderna sliter ut tvättmaskinerna. Då måste nya skänkas av någon från utlandet. Det tar lång tid att hänga upp sängkläderna och få dem torra. Då kan en torktumlare skänkas av någon från utlandet. Barnhemsbarnen skulle vilja vara engagerade i något, till exempel skolarbete. Då måste någon från utlandet skänka skolbänkar och skolmaterial.

De sjuka och fattiga

Dmitri och hans vänner delar också ut mat, till gamla, sjuka, handikappade, fattiga, till alla som överlever – och det knappt – på sin pension från staten, och som annars helt enkelt skulle svälta ihjäl. Dessa har inte råd att muta gränsvakter eller administrativa personer för att få fly västerut. De har inte heller hälsan som krävs för att fly. De använder kanske käpp eller rollator. Hur många personer sitter i rullstol? Hur många före detta soldater går nu med proteser? De är beroende av matutskänkningen.

Matutdelning för äldre och sjuka. Foto: Dmitri

Dmitri erbjuds 200 kg kött för 500 Euro, som han kan använda för att dela ut. Pengarna måste skänkas av någon från utlandet. Men köttet håller sig inte så bra nu på sommaren, så han behöver en frys.

Den kan också skänkas av någon från utlandet. Men Dmitri är beroende av personliga donatorer som kan skicka pengar direkt till honom och dem han arbetar med. Pengar från officiella hjälporganisationer är inte till någon nytta för honom. Han kan bli frustrerad av det, men sedan skakar han av sig det och fortsätter att arbeta och be. För bön fungerar.

Foto: Dmitri

Hur kommer detta att sluta?

Ukraina är ett relativt ungt självständigt land och området har alltid styrts av olika stormakter, såsom det polsk-litauiska samväldet, Österrike, ottomanerna och Ryssland/Sovjetunionen. Det ska inte förnekas att det finns ukrainsk nationalism, men inte alls i hela landet.

Dagens Ukraina uppstod som en administrativ sovjetrepublik för ungefär hundra år sedan, och efter invasionen 1939 där Tyskland och Sovjetunionen delade Polen mellan sig, tillföll det en stor bit av landet östra Polen, i form av de gamla och ärevördiga områdena Volhynien och Galicien, vad som idag är fem provinser i väster. Det är inte en överdrift att säga att Polen är angeläget om att få tillbaka områdena, men språkligt sett var områdena ukrainska före kriget.

Provinsen Transkarpatien överfördes från Slovakien och Ungern, och dess invånare vill också återvända. Rumänien gav ett större område till Ukraina 1940, provinsen Tjernivtsi och nästan hälften av provinsen Odessa, och Krim kom under ukrainsk administration 1954.

Landet är också dessutom uppdelat i en ukrainskdominerad del med 16 provinser och en ryskdominerad del med nio provinser, inklusive Krim, som har hållit en folkomröstning där de beslutat att bli en del av Ryssland. Av de övriga åtta provinserna har fyra redan hållit en folkomröstning och beslutat att bli en del av Ryssland, och då får folk säga vad de vill om detta. Jag anser det troligt att kriget kommer att sluta med att Ukraina blir kvar som ett område runt Kiev och hela den sydöstra delen tillfaller Ryssland.

Man ska komma ihåg att Ukraina alltid har varit ett gränsland, vilket också är vad namnet betyder. Gränserna har flyttats fram och tillbaka i tusentals år, och man ska inte tro att gränserna är väldigt stabila ändå. Befolkningen inom de officiella gränserna har minskat från över 50 miljoner 1991 till långt under 30 miljoner idag. Fertiliteten var 0,7 år 2023, en av de lägsta i världen, och en del av det beror förmodligen på att så många män har skickats till fronten för att aldrig återvända. Utvecklingen är inte unik, många andra länder i Östeuropa har upplevt en enorm befolkningsminskning under de senaste 30 åren.

Dessutom har åtta miljoner ukrainare flytt landet, varav fem miljoner till Ryssland. 3,7 miljoner är inrikes flyktingar. Över 14 miljoner behöver humanitärt bistånd. Det finns nästan inga män i vapenför ålder kvar i landet, och västländerna gör det bara värre genom att fortsätta skicka vapen till Ukraina. Vapnen förstörs snabbt, eftersom ryssarna övervakar leveranserna och bombar centrallagren. Men skulden försvinner inte.

Det är groteskt hur man i andra länder sitter och hejar på de krigförande krafterna, som om det vore en fotbollsmatch. När män i sina bästa år dör, betyder det att varken jordbruk eller industri kan hållas igång på samma sätt som tidigare. Fler människor kommer att svälta och trycket på den medicinska infrastrukturen blir enorm.

Kriget i Ukraina kunde ha slutat för länge sedan, men det vill inte Väst. Istället skickar de allt större vapenpaket till Ukraina. Och norrmän och svenskar hejar på. Det är märkligt.