×

Kommentarer

30 år efter att den sista batterifabriken i Norge lades ner till förmån för Kina ska Norge bli en ”batterijätte” i Europa och miljarder av skattepengar går åt för att få igång dessa företag. Samma sak händer i Sverige och hela Europa och målet är att statligt finansierade ”gröna industriäventyr” ska börja från noll i länder utan råvaror, och ändå utmanövrera asiaterna. Visserligen har de lagt ofattbara summor på forskning i flera decennier, är massivt marknadsledande och sitter dessutom på både råvarorna och billig arbetskraft, men mot västerländska klimatpolitiker har de ingen chans!

Det finns ingen logik eller någon saklig grund bakom detta självbedrägeri. ”Batteriäventyret” är ett påhitt baserad på infallsmetoden och som efter politiska beslut har antagits som framtidens verklighet, baserat på att hela världen snart kommer att köra batteribilar, och att batteribanker förser oss med el när det är inte blåser. För att förstå den megalomana galenskapen och siffrorna bakom denna fantasi behöver man bara titta på Sverige där politikerna faktiskt har finansierat bygget av Nordens första och största batterigigafabrik. Fabriken heter Northvolt och förser oss med siffrorna som visar hur farligt detta politiska självbedrägeri faktiskt är.

Välkommen till Northvolt-skandalen

Northvolt AB grundades 2015 under namnet SGF Energy, av den unge business-rookien Peter Carlsson, som kom från Tesla. Fabriken ligger i Skellefteå kommun och är Europas största batterifabrik för tillverkning av litiumjonbatterier för elbilar och energilagring. Företaget hade över 2 300 anställda 2022 och gigafabriken har kapacitet att producera battericeller för en miljon bilar årligen. Så långt går äventyret enligt politikernas planer – men de faktiska resultaten skapar en ”viss” skuggsida:

Investeringsbehovet för gigafabriken uppskattades till cirka 40 miljarder kronor. Dagens Industri har dock genomfört en närmare granskning av siffrorna som visar att minst 88 miljarder offentliga kronor har tillförts bolaget från kommuner, offentligt ägda företag, offentliga myndigheter, tyska och kanadensiska staten samt EU. Dessutom finns kreditgarantier i mångmiljardklassen där skattebetalarna står för en stor del av risken för hela Northvolt-satsningen.

Det är många varningsklockor som ringer. En är att om företaget är en framgång tillfaller vinsten privata intressenter, men om företaget misslyckas står det offentliga för notan. Därmed är Northvolt befriad från all normal affärsverksamhet och kapitalism, och Peter Carlsson och hans vänner kommer garanterat att sitta kvar med miljoner ändå – vilket stämmer överens med allt i det gröna skiftet. Det är därför misstankarna om ponzi-planeringar, korruption och aktiebubblor är så berättigade.

Enligt grundarna av grön industri kan de inte misslyckas. Framgång är alltid garanterad, men de behöver fortfarande en enorm mängd ”risklindring”, år efter år. En annan varningsklocka är att Sverige inte har de råvaror som behövs för batteriproduktion. Tyvärr fick jag ge upp att försöka ta reda på varifrån råvarorna egentligen kommer och hur de transporteras till Sverige. En annan varningsklocka är att marknadsgrunden för batterierna egentligen bara är gröna framtidsdrömmar baserade på beställningsrapporter och grupptänk. Och sist men inte minst ringer de ekonomiska varningsklockorna hastigt:

Ekonomi i fritt fall

Northvolt har kämpat för att leverera kompletta räkenskaper för 2023 (en annan varningsklocka i sig), men efter de tre första kvartalen 2023 hade företaget genererat en förlust på elva miljarder kronor. Nu har räkenskaperna äntligen presenterats och reviderats och det väcker nya farhågor: Affärsvärlden publicerade i veckan en artikel som dokumenterar att revisorn Hamish Mabon från EY har godkänt Northvolts redovisning för 2023. I revisionsberättelsen har revisorn inga invändningar mot att Northvolts produktionstillgångar bokförs till 60 miljarder svenska kronor, trots att verksamheten endast omsätter en miljard kronor, med en förlust på tolv miljarder kronor.

Tisdagen den 2 juli publicerade Northvolt sin hållbarhets- och årsredovisning 2023 på sin hemsida. Här framkommer att Northvolts fjolårssiffror var sämre än de flesta hade kunnat föreställa sig, särskilt med tanke på Northvolts löften om att öka batteriproduktionen. Det visar sig att batteriproduktionen minskade från liten till ännu mindre 2023. Gigafabriken har bara klarat en begränsad produktion av celler på 13 MWh, vilket motsvarar 162 elbilar, medan de flesta batterierna går direkt i soporna – vilket innebär en förlust på 31 miljoner kronor för varje batteripaket.

Många av problemen beror på ”större problem i uppstarten än förväntat” (vilket är precis som förväntat), och att sådana räkenskaper godkänns utan kommentarer från revisorn, som också godkänner 60 miljarder i fantasivärden för att bibehålla aktiekursen, är ett eko av historien om revisionsbolaget Artur Andersen, som gick i god för Lehman Brothers räkenskaper 2008: Investerarbanken var tekniskt sett i konkurs och ekonomin var rutten, men revisionsbolaget (som gick i konkurs tillsammans med kunden) såg till att behålla tron ​​på bubbelekonomin.

Svenska Northvolts problem försvinner inte på grund av en tveksam revision: Efterfrågan på batterier har kollapsat i mötet med verkligheten. Gröna politiker som är sugna på subventioner har beslutat att 250 nya gigabatterifabriker ska byggas i Europa – främst på skattebetalarnas bekostnad. En ny analys från Bloomberg visar samtidigt att tillgången på batterier redan nästa år kommer att vara fem gånger större än efterfrågan. Flera av världens största biltillverkare har därför tagit sitt förnuft till fånga och bestämt sig för att följa marknadens och konsumenternas önskemål, snarare än politiskt önsketänkande – och det betyder att fantasin om världens övergång till batteribilar år 2050 redan har förpassats till soptippen, tillsammans med ett skrämmande antal nya batteribilar.

Den verklighetsorienteringen har återigen lett till att BMW ställt in en order till Northvolt på 22 miljarder kronor. Detta lämnar batterifabriken utan stora kunder, men med en planerad kapacitet att bygga en miljon batterier årligen. Detta är, som alla förstår, en ganska dålig butik, och inte förenlig med det påstådda värdet på 60 miljarder. Batteriöverskottet har också lett till ”chockbeskedet” att Northvolt skrotar sin planerade batterifabrik med 1 000 anställda i Kvarnsvedens gamla pappersfabrik i Borlänge.

Nu sitter svenska lokalpolitiker och biter nervöst på naglarna, som i Mo i Rana, och jag som politisk analytiker fick rätt igen– så nu kommer det nog snart att strömma in lukrativa jobberbjudanden från feta konsultfirmor (varning för ironi). Om Northvolt upphör drabbar det även underleverantörer, som kinesiska Shenzhen Senior Technology Material, som bygger en av Europas största fabriker (någonsin) för separatorfilm för litiumbatterier, där investeringar på 2,5 miljarder kronor skapar 500-600 jobb i Eskilstuna. För allt är stort i det gröna skiftet. Inte minst subventionerna, som ofta utlöser ännu fler subventioner när det blir tufft.

Full fart mot framtiden med offentliga medel

”Batteriäventyret” i Skellefteå började på samma sätt som liknande äventyr i Norge: Smarta affärsmän såg vad politikerna beställde och ville betala offentliga pengar för, och de lät inte chansen passera. 2016 gav Energimyndigheten enmansföretaget ett lån på 19 miljoner kronor för att finansiera en förstudie. SFG Energy fick också ett bidrag på tio miljoner från Vinnova, vilket naturligtvis skapar aktievärde i ett annars värdelöst bolag. Detta skapar intresse från andra investerare och 2017 bytte företaget namn till Northvolt AB.

Den 19 oktober 2017 meddelade Northvolt att man valt Skellefteå för sin exploateringsverksamhet och samma dag valde Skellefteå kommun att ”satsa” 100 miljoner av skattebetalarnas pengar på att utveckla infrastrukturen kring fabriksområdet i Bergsbyns industriområde. Det skapar ännu fler förhoppningar och fiktiva aktievärden. Laboratoriet för batterifabriken placerades dock i Västerås, och där startade byggprojektet den 27 april 2018.

Den 23 maj 2018 investerade Skellefteå Kraft tio miljoner euro i projektet (som sagt: offentliga pengar skapar fiktiva aktievärden, vilket skapar privat investeringslust, vilket upprätthålls med en falsk revision), och två veckor senare fick Northvolt godkännande att bygga den första produktionslinjen. Sommaren 2018 startade grundarbetet för Northvolt One. Från ett område på cirka 50 hektar transporterades cirka 600 000 kubikmeter sten och 1,5 miljoner kubikmeter massa ut från området. Arbetet utfördes inte med batterimaskiner, och eftersom företaget hade fått en så bra start med hjälp av offentliga pengar tog de chansen att starta upp en mindre fabrik i Gdansk, Polen i oktober 2018.

I oktober 2020 stod fabrikshallen ”Preparation 1 (US1)” klar, 35 meter hög, 120 meter bred och 250 meter lång och under sommaren 2021 ägde installation av processutrustning och driftsättning av den första produktionslinjen rum. Den 28 december 2021 byggdes det första batteriet på den första av två produktionslinjer. Från utsidan ser alltså Northvolt mäktigt imponerande ut, men ur en nykter ekonomisk synvinkel ser den mer ut som ett förgiftat äpple som serveras av en ond styvmor.

En affärsmodell baserad på politiskt stöd och bubbelekonomi

Problemet ligger i själva affärsmodellen, som inte bygger på marknadens naturliga efterfrågan och en sund ekonomisk affärsverksamhet. Grön industri bygger på politiska spådomar om framtiden, finansierad genom överföring av offentliga pengar som skapar falska aktievärden. Klimatpolitiker har bara bestämt hur framtiden ska se ut, och är villiga att spendera oändliga miljarder för att förverkliga sitt eget luftslott. Det här är som att hälla blod i vattnet inför finanshajar och ett ekonomiskt bedrägeri.

Denna ”gröna affärsmodell” är förstås mycket lukrativ för alla Ponzie-profitörer, aktieklippare eller bluffmakare som serveras ett sugrör rakt ner i statskassan, och det är viktigt att understryka att detta naturligtvis inte har något att göra med kapitalism, bra företagsledning eller sund näringspolitik. Så kommer Northvolt gå i konkurs? Eller är företaget ”too big to fail” för politiker som alltid är villiga att trycka in ännu mer skattepengar i det gröna avlopp de själva skapat? Svaret får vi om ett tag.

Håll ögonen öppna och se om grundarna och ledningen säljer sina aktier. Då är det sällan långt kvar.