Det är som om ett dekret har skickats ut till alla på hela vänsterkanten, norska och svenska såväl som amerikanska journalister: Ni måste nu hylla Kamala. Men när jag ser hennes budskap finns det anledning till optimism för alla Donald Trump-anhängare.

Efter flera intensiva dagar för vänstern har de mobiliserats för fullt. När man hör kommentatorer och tv-ankare prata är det som om de pratar om Jesus. Den enda gången man tidigare har framstått så positiv till en kandidat var när Barack Obama lyftes fram som hela USA:s räddare.

Men dammet är på väg att lägga sig. Nu återvänder politikens verklighet. Det är inte längre bara eufori. Och det här kommer att bli en kamp om vilket land USA kommer att vara i framtiden. Det visar den allra första tv-reklamen för presidentkandidat Kamala Harris.

Under titeln ”Freedom” framställs Donald Trump som en hatisk demagog. Men Harris låtsas att hon står över allt och bara vill kämpa för frihet. Huvudbudskapet är optimism om mångfald, en ny tidsålder – en tid befriad från hatiska vita konservativa kristna. Vi kommer att fira Pride och drag och skydda kvinnor från Republikanernas klibbiga auktoritära grepp. Dessutom var ett av hennes första PR-besök på ”RuPaul’s Drag Race”, ett populärt program där dragqueens tävlar mot varandra.

Vi är vana vid svulstiga annonser från amerikansk politik, den har en lång tradition grundad inom reklam och propaganda. Men den brukar förknippas med vanliga amerikanska symboler. Istället visar Harris med den nya tv-reklamen att hon har en helt annan vision för USA. Och den visionen har inte mycket till övers för kristendomen, konservativa och vita människor, trots att vita amerikaner utgör över 60 procent av USA:s befolkning och 70 procent av alla väljare som röstar i val.

Väljarna i USA är ungefär fördelade enligt följande:

• 70 procent vit
• 13 procent svarade
• 13 procent latinamerikaner
• 4 procent asiater/andra

Istället är det tydligt att hennes kampanj har beslutat att damma av en gammal strategi: appellera till urbana liberaler och skrämma minoriteter och kvinnor att tro att Republikanerna hatar dem.

En av de första arenorna Kamala Harris tog sig tid att dyka upp på var i tv-programmet ”RuPaul’s Drag Race”.

Med Joe Biden var det svårare att använda denna strategi lika aggressivt. Men i den första omgången handlar det för Harris om att samla väljarbasen runt henne, rekrytera volontärer och säkra finansieringen av valkampanjen. Det är klart att det bara är dem hon vill vädja till.

Ett bekymmer bland demokratiska strateger över tid har varit Demokraternas bristande dragningskraft bland svarta amerikaner. Vid valet 2020 röstade 92 procent av dem på Joe Biden. Men i de senaste mätningarna har Trump ökat sin attraktionskraft bland i synnerhet svarta män. Detta skapar problem för Demokraterna, som är helt beroende av ett extremt stort stöd bland svarta, särskilt i swingstater som Georgia och Pennsylvania.

Harris-kampanjen satsar på att marknadsföra henne som USA:s första svarta kvinnliga president. Men utifrån vad jag ser av reaktioner bland svarta manliga väljare, baserat på intervjuer och omröstningar, ser det inte ut som att de kommer att låta sig övertygas i närtid.

Men valet avgörs inte av pride-aktivister och de som älskar drag. Det avgörs av vanliga amerikaner. Och det finns många av dem.

För att Trump ska få vind i seglen är det tre separata väljargrupper som kommer att vara särskilt avgörande: Vita arbetarklassväljare måste ställa upp och rösta i massor, som de gjorde 2016. Detta gäller särskilt om han ska lyckas vinna några av de nordliga swingstaterna, som Wisconsin och Michigan.

Samtidigt är han beroende av två grupper av latinamerikanska väljare. År 2020 fick Trump 32 procent av rösterna i denna grupp i hela landet, medan 65 procent röstade på Biden.

Men det här är på väg att vända. Med en enorm illegal invandring, som till stor del drabbar gruppen etablerade latinamerikaner – och skapar ett starkt tryck på arbetsmarknaden och otrygghet i de områden där de bor – har det skett en kraftig förändring till förmån för Trump.

För närvarande visar flera undersökningar att Trump är närmare en 40/60-fördelning bland latinamerikaner. Men det är inte på riksbasis som fördelningen är störst. Det är särskilt i Florida, Arizona, Georgia och North Carolina som denna grupp är avgörande.

Siffrorna från Florida 2020 var början på en trend bland latinamerikaner. För de är till stor del konservativa kristna, och om de är etablerade trivs de också i USA. Det handlar till stor del om att många av dem har flytt från länder som Kuba. Men före Trump har Republikanerna aldrig haft någon som denna grupp har känt god dragningskraft till.

I Florida slutade det med 46 procent för Trump och 53 för Biden.

De närmaste veckorna blir avgörande, för valkampanjen kommer snart inte längre att handla om Harris, utan om Trump. Frågan är om han klarar av att skapa effektiva och offensiva kampanjer mot Harris som kan definiera henne för väljarna innan de får ett uttryck som sitter.

Här är det oerhört viktigt att Republikanerna vaknar, mobiliserar väljarbasen och lyfter fram det som blir konsekvenserna för vanliga amerikaner om Harris vinner. Det här valet måste handla om plånboken, gränsen och säkerheten. Inte om drag, pride och abort. Då vinner Trump.