Har jag precis ramlat ur ett kokosnötsträd? Hur kan man annars förklara den yrsel många av oss känner i samband med kröningen av Kamala Harris – och de förvrängningar som nu görs.

Syftet verkar tydligt vara att framställa henne som de krisdrabbade Demokraternas – kanske till och med den amerikanska demokratins – räddare?

Så här inleder biträdande redaktör Fraser Myers en kommentar i Spiked. Spiked är egentligen en socialistisk hemsida, men de har aldrig accepterat woke-ideologin, och har därför vuxit i popularitet även bland konservativa läsare.

Harris tog bara några dagar på sig att säkra en majoritet bland de delegater som kommer att välja Demokraternas nya hjälte under det kommande nationella konventet i augusti. Miljontals väljare ignoreras totalt. Till och med paret Obama har resignerat – och stöder nu Harris.

Regimmedia över hela västvärlden rättar lydigt in sig i ledet, och framställer till och med den totalt värdelösa och historiskt impopulära vicepresidenten som ett helgon. Norska och svenska tidningar är som alltid bland de värsta, med några utstötta och hedersamma undantag.

Harris är en politiker som utstrålar negativ karisma. Hon talar som en blandning av en kalifornisk självhjälpsguru – hennes favoritaforism är ”What can be, unburdened by what has been” – och en lågstadielärare som har avnjutit några för många glas vin till lunch. Hon skrattar och kacklar vid olämpliga tillfällen, ofta för sig själv. Ibland talar hon lika osammanhängande som den mentalt skröplige Joe Biden.

Hennes uttalande om att ramla ned från ett kokosnötsträd diskuteras också flitigt, och är ett exempel på hur meningslöst allt hon säger egentligen är. De så kallade liberala medierna hejar på den löjliga ordsalladen.

Hennes kampanj för Demokraternas nominering 2020 fick avbrytas två månader före de första primärvalen för att undvika en total förnedring vid valurnorna. I hela landet låg Harris på bara tre procent.

Även i sin egen hemstat Kalifornien lyckades Harris bara uppnå åtta procents stöd bland Demokraternas väljare.

Många minns fortfarande att Harris beskrev Biden ungefär som en rasist, men hon utsågs ändå till VP av Biden, eftersom han fokuserade till 100 procent på kön och hudfärg. Harris blev också totalt förnedrad av Tulsi Gabbard i en av debatterna; Google svarade genom att blockera annonser för Gabbard efter förnedringen.

Därför är det kanske inte så konstigt att Kamala Harris gav sitt fulla stöd när Jussie Smolett framförde sina falska anklagelser om rasism. Trots allt är hysteri viktigare än sanning.

Hon var ”tough on crime” på 2000- och 2010-talen, när hon var Attorney General i San Francisco och sedan i Kalifornien, men deltog ivrigt i hejarklackarna som krävde ”defund the polis” under George Floyd-kravallerna 2020. Harris har inga principer, inte ens på Groucho Marx nivå, han som sägs ha sagt:

”Det här är mina principer, och om du inte gillar dem, ja…Då har jag andra.”

Hennes presidentkampanj 2020 hade inget tydligt budskap, inte heller någon plattform, och till och med nära bekanta skämtade om hur många slogans och one-liners hon använde, bara för att lika snabbt göra sig av med dem, skriver Myers.

Skandalerna är otaliga, som när hon blockerade rätten till information som kan leda till frigivning av dödsdömda, eller hennes eländiga agerande som border czar, ett uttryck som nu uppenbarligen ska raderas från internet, även av Axios , som myntade termen. Som Document har skrivit om har GovTrack, en organisation som spårar röstning i Kongressen, avpublicerat en av sina rapporter från 2019 där Harris porträtterades som den mest vänsterorienterade av 100 amerikanska senatorer.

Bedömde Harris som den mest vänsterorienterade senatorn 2019, har nu raderat texten.

Hur kan Väst ha förfallit så djupt att man ersätter en dement Biden med Harris som en seriös utmanare om ledarskapet i den fria världen? Det var inte hennes kompetens som gav henne positionen som vicepresident, och onda tungor kommer att hävda att hon sålde sin kropp för att uppnå sin position som Attorney General i Kalifornien.

Hon fick jobbet på grund av att hon hade rätt kön och godtagbar hudfärg. För även om Harris verkligen inte är svart, är hon åtminstone färgad och inte vit.

Men allt detta är nu snabbt bortglömt. Mainstream-media har inte bara piskat upp utsikterna till en Harris som president – ​​de agerar också som Kamalas eget sanningsministerium.

Tja, inte ens Orwell föreställde sig en auktoritär stat ledd av de mest inkompetenta, så jämförelsen är lite långsökt, enligt mig. De som jobbar i media och som har sålt sina själar är inte heller dumma, men de är korrupta, egoistiska, nihilistiska och rent av illvilliga. Precis som gänget i Stortinget och Riksdagen (inte alla, ska tilläggas för protokollets skull).

Så beter sig alla som har makt och som stödjer Demokraterna. Det är så garanterar att de behåller vad de kallar för en demokrati så att det otänkbara inte inträffar: att den amerikanska befolkningen i ett fritt val väljer några andra representanter.