Två timmar långa samtal tenderar att avskräcka mig, men Tucker Carlsons intervju med Jack Posobiec är ett måste. De har erfarenheten, kunskapen och överblicken att kunna berätta vad som händer i Amerika, och det är mörkt, till och med mörkare än vad till och med Documents läsare är beredda på.

Men it makes sense. Tucker ställer de rätta frågorna: Vad betyder detta? Och ”detta” kommer initialt att betyda attentatet mot Trump.

Inom loppet av ett par veckor utsattes först Trump för ett mordförsök, och sedan tvingades Biden att avgå. De två händelserna hänger ihop. Hade Trump slagits ut skulle Biden inte ha avgått. Då kunde de ha fuskat sig fram till valseger ännu en gång.

Ju mer vi ser av systemets modus operandi, desto mer förstår vi att valet 2020 var riggat. Det ansluter sig till serien av interna maktövertaganden.

En intern kupp måste förstås inifrån, utifrån de konkreta händelserna. I det här fallet: Hur var det möjligt för Thomas Matthew Crooks att komma inom skotthåll för Trump?

Jack Posobiec har tjänstgjort inom flottans underrättelsetjänst. Han talar flytande mandarin. När man jobbar inom underrättelsetjänsten vet man något om vad som är möjligt och vad som ska vara omöjligt.

Det borde vara omöjligt att komma inom skotthåll på en före detta president som kandiderar för en tredje mandatperiod, om Secret Service gör sitt jobb ordentligt.

Men några lämnade dörrarna vidöppna. Det var bara att marschera in: Det började med att Secret Service underlät att närvara vid säkerhetsmötet klockan 09.00 samma dag.

Trumpkampanjen hade nekats förstärkta resurser från Secret Service av chefen för Department of Homeland Security, Alejandro Mayorkas, som har släppt in någonstans mellan 10 och 20 miljoner illegala. Teamet som vaktade Trump den dagen var litet. Jill Biden hade ett möte samma dag och hon hade tre gånger så många agenter som tog hand om henne. Var det för att verka important? Finns det ett så stort hot mot The First Lady?

Den amerikanska underrättelsetjänsten hade ett bra tag i förväg fått veta att Iran var ute efter Trump och flera av hans nära medarbetare för mordet på Al Quds-ledaren Qassem Soleimani.

Detta hot är inte nytt. Den iranska ledningen kan inte komma över att Trump dödat deras legendariska hjälte. Iranierna opererar med listor över dem som ska tas. Men det är här det blir mörkt. Biden-regimen förnekar också dessa skydd. En av dem är Pottinger. Han och två andra stod på Irans dödslista. De bad Mayorkas om skydd. De väntade 18 månader på svar. Sedan fick de höra att Trumps andra nationella säkerhetsrådgivare, Robert O’Brian, hade förlorat sitt skydd.

Sedan bestämde de sig för att offentliggöra det faktum att Biden-regimen medvetet misslyckades med att skydda dem.

I varje förståelse av verkligheten finns det två kriterier: Vad är möjligt? Vad kan hända? Svaren avgör vad systemet har råd med.

Det är knappast en slump att Kennedymordet åter har aktualiserats. Det var den dåvarande utrikesministern Mike Pompeo som satte ner foten och såg till att Kennedymordets slutgiltiga hemligheter förblev hemliga, trots Trumps löften om fullständigt avslöjande.

Trump vet uppenbarligen vad som står där, och Robert Kennedy jr. har flera gånger sagt att CIA låg bakom mordet på hans farbror.

Mike Pompeo var tidigare chef för CIA.

Mayorkas nekade också Robert Kennedy Jr. skydd av Secret Service, trots att hans far dödades under valrörelsen.

USA verkar ha återvänt till en av de mörkaste perioderna i dess historia, och hotet kommer inifrån.

Signalen som Biden-regimen skickar går inte att missförstå.

Vad hade hänt om Crooks hade träffat? Posobiec tror att ett inbördeskrig skulle ha brutit ut. Men det skulle ha kvävts. Systemet skulle ha kriminaliserat alla Trump-väljare och att igång en man hunt à la den som släpptes lös efter den 6 januari. Det skulle förändra Amerika för alltid.

USA var några millimeter från ett sådant scenario. De som planerade attentatet måste ha tänkt stort.

Vi vet hur det skulle ha sett ut: Chockmeddelande! Trump skjuten i huvudet och ligger i inducerad koma. Läkarna kämpar desperat för hans liv. Förgäves. Detta meddelande skulle komma först efter några timmar. Publiken skulle sträckas på den känslomässiga tortyrbänken. Media skulle ha tid att massera allmänheten med ögonblickets dramatik, som skulle fängsla hela världen. Ett drama skulle byggas som gradvis skulle vända berättelsen till det faktum att Trump hade bidragit till att skapa sitt eget öde.

Lars Hedegaard skriver att en tredjedel av de registrerade demokraterna tror att Trump själv iscensatt attentatet. Det har vi själva upplevt i Stavanger i ett möte med goda vänner som sa: – Du, han med örat, han gjorde det själv.

Vi reagerade med misstro. Själv? Ett skott som träffar några millimeter från hjärnan? Vi fick ett jakande svar. Det tycks som om Trump har antagit en övernaturlig karaktär och befinner sig i ett eget universum. Det var så de talade om judar: De förgiftar vattnet och behöver blod från kristna barn för att göra osyrat bröd.

Någon har planterat dessa vanföreställningar i människors sinnen; de har inte skapat dem själva. Vi kan tala om en masspsykos byggd på projektioner: Vi måste göra mot dem vad de vill göra mot oss, innan de har möjlighet att göra det.

Därför har våra medier inte varit intresserade av avslöjandena kring den 6 januari, eftersom de skulle rubba föreställningen om Trump som den som hetsade till uppror. Våra medier har systematiskt vidarebefordrat de lögner som CIA, FBI och den djupa staten har kläckt.

Om kulan hade gått några millimeter längre åt höger hade vi hamnat i en orolig situation där media hade färdigställt manuset: De måste slås ner. Trumps väljare är farliga. Detsamma skulle hända med oppositionen i Västeuropa, Le Pen och AfD. AfD skulle förmodligen ha förbjudits.

Vi var alltså en hårsmån ifrån något som skulle ha vänt upp och ner på vår historia. Det är därför den två timmar långa intervjun med Posobiec är så viktig.

För vi klarade oss inte bara med några millimeter, utan vi måste också stå ut med vetskapen om att någon planerat detta. De misslyckades och vi lever nu med coverups och konsekvenserna av misslyckandet.

I det här fallet är kontrafaktisk historia användbar: att föreställa sig vad som skulle ha hänt om resultatet hade blivit annorlunda.

Det läskiga är att man konfronteras med att någon har planerat att Crooks skulle lyckas.

Han fick vandra omkring på området i en timme, med cykel och vapenväska. Han observerades. Det mest uppenbara i världen vore att säga till Trumps team: Vänta, vi har en misstänkt person lös! Istället försvann, under olika förevändningar, de tre lokala poliserna som bevakade byggnaden Crooks opererade från. Polismannen som klättrade upp på stegen och konfronterade Crooks drog sig tillbaka.

USA har utkämpat krig i fientliga länder, och människorna på marken har varit tvungna att utveckla en förmåga att känna fara.

Flera av dessa har sagt att Butler stinker, och att det luktade redan när de kom:

Sarah Taylor, en veteran som tjänstgjort i Irak, Afghanistan och Kuwait i 18 år, sa till Fox News Digital att hon från början såg fram emot att delta i sitt första Trump-möte, men så snart som hon och hennes vän hade säkrat sina platser cirka 100 meter från där presidenten talade kunde de inte låta bli att lägga märke till en ”kuslig” byggnad bakom dem.

”Staketet var där. Precis bakom oss låg byggnaden där skytten befann sig”, minns hon. ”Vi pratade mycket om det, för det var riktigt läskigt, och mina djuriska instinkter var på topp. Jag har varit inom militären i 18 år och det var något som inte stod rätt till i det området.”

Air Force veteran at Trump rally says ‘something wasn’t right’ before would-be assassin opened fire

Efter att Crooks blivit dödad dök det upp en kille i kostym som frågade efter bilderna på den döde mannen. Han sa att han arbetade för ATF, myndigheten för alkohol, tobak, vapen och sprängämnen. De arbetar i uniform. Så varför var han civilklädd? Han presenterade sig inte och har sedan dess gjort sig otillgänglig.

FBI har inte hållit mer än en presskonferens om en extraordinär händelse. När chefen för Secret Service, Kim Cheatle, förklarade sig för parlamentets tillsyns- och konstitutionskommitté hade hon inget att säga. Efter nio dagar: Nada.

FBI-chefen Christopher Wray var inte mycket bättre. Han är expert på att avfärda kongressen med fraser som ”Jag kan inte kommentera en pågående utredning”, och det finner representanterna sig i. Till och med Jim Jordan var exceptionellt tam.

Är det för att de vet att de befinner sig nära avgrunden? Om illusionen om normalitet brister vet ingen vad som händer.

Tucker och Posobiecs poäng är att USA för länge sedan har passerat denna punkt.

Posobiec berättar om en detalj: När två muslimer öppnade eld mot en konferens om yttrandefrihet och Muhammed-teckningar i Garland, Texas, sköts de omedelbart. Det som senare kom fram var att de inte var ensamma. Bakom dem fanns en FBI-agent som hade groomat dem för att slita sönder Texas. Han hade betalat dem 132 000 dollar. Han skrev det till dem: ”Tear Texas apart.”

Det här är den mörka sidan, och spåren leder till Bethel Park och den 13 juli.

I oktober 2020 avslöjade media en plan för att kidnappa Michigans guvernör Gretchen Whitmer. FBI ingrep och omkullkastade planerna. Gänget hade sprängämnen, vapen, träning. Det var allvarligt. Skrev pressen och skyllde på Trump. Det var hans folk.

Men när fallet nådde domstolen visade det sig att hälften av de inblandade var FBI-informatörer. De ägnade sig inte åt passiv spaning, de organiserade sig aktivt. Kidnappningsplanen skulle aldrig ha kommit till stånd utan FBI:s initiativ och inblandning.

Operationen hade ett namn: Cold Snap. Det organiserades av chefen för FBI:s kontor i Detroit, Steven M. D’Antuono. En vecka efter gripandena och medias rapportering utsågs han till chef för Washington-kontoret, ett av de mest prestigefyllda jobben inom FBI. Han hade tid att organisera den 6 januari.

Was January 6 Part of the FBI’s ‘Operation Cold Snap’?

I ett öppet samhälle går det inte att organisera sådana operationer utan att lämna spår. Men det kräver att det finns någon som är villig att leta efter dem och gå ut offentligt med dem. Julie Kelly är specialisten på 6 januari och Cold Snap. I USA finns det många duktiga skribenter som, just för att de är oberoende, är svårare att stänga ner. Substack har blivit viktigt på kort tid.

I Norden är Document ensam om att följa den ödesdigra kampen om USA.

För mainstreammedia blir dessa avslöjanden otänkbara, och de säkerställer att avståndet från verkligheten upprätthålls.

Samtidigt sker integrationen i systemet bakom stängda dörrar. Många är så småningom  in the know. När de talar om att Trump utgör en dödlig fara för demokratin, talar de om sig själva.

Det finns en annan sida av Tucker och Posobiecs samtal: Den metafysiska aspekten, kriget mot kristendomen, som härrör från demoniska krafter.

Detta är ett så stort ämne att vi tar upp det i en annan artikel.