Så var det dags igen. Efter en liten konstpaus höjs nu åter röster för att Sverige ska berikas med ännu fler terrorister. Tydligen är det ”Sveriges skyldighet” att transportera ”hem” de ”kvarvarande svenskar” som anses finnas i de syriska flyktinglägren för IS-terrorister, av svensk media vanligtvis kallade ”IS-resenärer” eller ”IS-återvändare”.

Trots att dessa krav har förts fram ända sedan kalifatet började rämna 2017, lyckas Expressen lansera en ny vinkling på debattplats. Rubriken lyder ”Vem är svensk – i Ulf Kristerssons Sverige?” och den som Expressen har släppt fram även denna gång är ingen mindre är Patricio Galvéz.

Expressen beskriver Galvéz som mannen som ”räddade sju barnbarn från krigets Syrien, och är medgrundare till barnrättsorganisationen Repatriate the Children – Sweden”. Det låter ju så fint! En riktig hjälte! Eller..?

Patricio Galvéz. Foto: Wikimedia Commons

För vem var egentligen Galvéz dotter och svärson, det vill säga barnens föräldrar? Svärsonen var ingen mindre än Michael Skråmo, den norsk-svenske terroristen från Göteborg som hade konverterat till islam, rest runt i Sverige och Europa och predikade om salafism och uttalade stöd för islamistiska terrordåd. År 2014 begav Skråmo sig till Raqqa i Syrien för att kämpa för Islamiska Staten (IS). Resan gjorde han tillsammans med sin hustru, Patricio Galvéz dotter Amanda, deras då fyra barn som samtliga var under fem år gamla och Amandas mamma (det vill säga Patricio Galvéz hustru).

Svärsonen rekryterade terrorister i Sverige

På plats i kalifatets huvudstad blev Skråmo en av terrorsektens främsta rekryterare av medlemmar. Med hjälp av bilder och videor på sig själv i stridsutrustning uppmanade Skråmo radikala muslimer att resa till kalifatet, eller att skapa terrorceller för att genomföra terrordåd i Europa. På Facebook hade han konton under namnen Abou Ibrahim al-Swaidi och Abdulsamad al-Swaidi. Al-Swaidi är arabiska för ”svensken”, och hans rekryteringsförsök riktade sig mot Sverige och Norden.

Michael Skråmo värvar terrorister till IS tillsammans med ett av sina barn. Foto: Skärmdump Facebook.

Hur många människoliv som paret Skråmo – direkt eller indirekt – har på sitt samvete får vi aldrig veta, men det hindrar inte Patricio Galvéz från att framställa dem närmast som hjältar:

[Barnbarnen] hade blivit föräldralösa då min dotter och hennes man, vilka hade rest till Syrien för att leva under det så kallade kalifatet, hade dödats i slutstriderna mot IS.

”I slutstriderna mot IS”. Ja, så kan man ju också uttrycka det, om man inte vill nämna att föräldrarna tillhörde de allra mest förhärdade IS-terroristerna, de som stannade in i det allra sista för att ge sina liv för sitt älskade kalifat. Samma kalifat som de anslutit sig till och tjänat genom att kidnappa, våldta, tortera och mörda. Män, kvinnor och barn.

Hade det funnits ett möbelfaktatest för terrorister hade paret Skråmo belönats med topp-klassificering.

De som stannade var de mest radikala

Sanningen är att Mikael och Amanda Skråmo inte tvekade en sekund att stödja terrorsekten IS. Tvärtom var det så viktigt för dem att få göra just det, att de inte bara valde att stanna och dö för kalifatet utan att även utsätta sina barn för direkt livsfara. Men det låter ju inte lika hjältemodigt, förstås.

Sanningen är även att de sju Skråmo-barnen, precis som de barn Galvéz vill hämta nu, växte upp omgivna av denna ideologi, och åren i al-Hol lär inte ha minskat deras övertygelse. Barnen har växt upp omgivna av de mest radikala, de som stannade kvar trots att kalifatet föll samman.

Galvéz skriver att de personer som på något sätt har koppling till Sverige befinner sig ”i en miljö där de riskerar radikalisering och rekrytering till IS”. Det är fel. De befinner sig i lägret eftersom de redan är radikaliserade och rekryterade till terrorsekten. Barnen är födda in i ideologin, de har matats med den under hela sitt liv och ofta antingen bevittnat eller själva begått övergrepp i islams namn.

IS barnsoldater avrättar krigsfångar. Foto: Skärmdump video YouTube

Nu försöker alltså Patricio Galvés, vars familj varit bland de mest insyltade i IS mördarmaskineri, att ännu en gång få Sverige att flyga dessa IS-terrorister till Sverige. Vän av ordning frågar sig hur många det handlar om, och Galvéz menar att det rör sig om ”fem barn, tre kvinnor, och omkring tio män”. Fem personer under 18 år – det vill säga ett friskt tillskott till de horder av barnsoldater som redan härjar och mördar på svenska gator – tre vuxna kvinnor och ”omkring tio” vuxna män. Hur många är ”omkring tio”? Sju? Åtta? Eller 18?

Egentligen spelar det ingen roll. Vi vet vad en enda person kan åstadkomma om viljan finns där. Och det gör den. De individer som Galvéz vill hämta hit är personer som har valt att gå med i en terrorist-sekt och hålla ut ’til the bitter end av en enda orsak: De är övertygade om att IS perverterade, blodtörstiga, islamistiska ideologi som inkluderar folkmord, våldtäkter och slaveri, är bättre än vår demokrati, och de är beredda att döda och dö för den ideologin.

Vill vi ha mer av den varan på svenska gator och torg? I våra barns skolklasser? I vår trappuppgång? Patricio Galvéz mål är att vi får just det.

”Svenskar i nöd”

Även om Galvéz antyder att det kan vara så att dessa individer har begått brott, ser han det inte som ett problem. Nejdå. De problemen kan väl Sverige och svenskarna hantera?

Genom tidigare repatrieringar har Sverige visat hög förmåga att hantera denna komplexa situation. Genom att repatriera även dessa sista kvarlämnade svenskar kan Sverige ta ansvar för att utreda vuxna som misstänks för brott liksom säkerställa att barnen får sina rättigheter tillgodosedda. [—]

Den mycket ojämlika behandlingen av svenskar i nöd utomlands väcker frågor om tillämpningen av rättsstatens principer och vem som räknas som svensk i Kristerssons och Billströms Sverige.

Om det inte varit så allvarligt, hade det varit skrattretande. Skulle Sverige ha ”visat hög förmåga” att ”hantera denna komplexa situation”? Det vill säga återvändande IS-terrorister? Vad består denna förmåga i? Jan Jönssons utskickade brev? De hundraprocentigt frivilliga samtalen med socialtjänstens handläggare? Hjälpen med att ordna bidrag, bostäder och skyddade identiteter åt terroristerna – så att de kan vandra fritt i samhället till den dag när de begår nya mord?

Redan 2019 visste vi att var tredje ”återvändare” hade dömts för nya brott i Sverige. Förra året menade jihadistforskare att dessa individer höjer våldsnivån i gängen och  SvD avslöjade att en fjärdedel av dem arbetade med barn och ungdomar.

Stockholms socialborgarråd Jan Jönsson (L) gör reklam för sig själv. Foto: Skärmdump Facebook

Och ”kvarlämnade svenskar” som befinner sig ”i nöd utomlands”..? Seriöst? Det är inte magsjuka charterturister vi talar om. De individer Galvéz ömmar så för har, på alla sätt vi kan tänka oss och en hel del sätt som ingen normal människa kan föreställa sig, visat att de inte är – eller vill vara – en del av det svenska samhället. De är inte svenskar. Inte på något enda sätt. Har de svenskt medborgarskap? Återkalla det snabbare än någon hinner säga ”bismillah”.

Skilj på människor och monster

Visst. Att leva i läger som al-Hol är självklart inte trevligt, och värst av allt är det för barnen. Men barnen är sina föräldrars ansvar. Det är föräldrarna som har valt sin väg i livet. Nu får familjerna ta konsekvenserna.

Galvés avslutar debattartikeln med ett grepp som hade fungerat utmärkt under Refugees Welcome, men som i ljuset av massinvandringen, demografiförändringarna och det exploderande (no pun intended) gängvåldet har blivit tämligen verkningslöst:

Det är farligt för alla i ett samhälle när statsmakten gör skillnad på människor och människor.

Nej. Det verkligt farliga är när statsmakten inte gör skillnad på människor och människor, eller mer korrekt: gör skillnad på människor och de som har bevisat sig vara monster.