Den 4 juli 1776 samlades en grupp amerikanska män i Philadelphia för att underteckna den amerikanska självständighetsförklaringen. De var överens om att det är en självklar sanning att alla människor är födda lika, att alla har fått vissa omistliga rättigheter av sin skapare, och att rätten till liv, frihet och strävan efter lycka återfinns bland dessa. De pekade sedan på de politiska institutionerna och sa att regeringar är instiftade bland människor för att säkerställa dessa rättigheter.

Amerikas grundare förstod att regeringens roll var att tjäna folket, säkra friheten och etablera institutioner som uppfyllde dessa syften. Deras gudomliga ideal var Jesus Kristus, Människosonen som tvättade lärjungarnas fötter. Samtidigt lade de grunden för en sekulär stat. USA skulle inte ha en statskyrka, staten och kyrkan skulle vara oberoende av varandra, landets grund skulle istället vara människans Skapare. Landets politiker var under Guds lag.

Liksom i våra länder var John Locke en avgörande inspiration för USA:s grundare. I sitt berömda verk ”Citizen and State Power” skriver John Locke följande:

Naturlagen är alltså en evig lag för alla människor, lagstiftare såväl som andra. De regler dessa utarbetar för andra människors levnadssätt måste, liksom deras eget och andras sätt att handla, vara i överensstämmelse med naturlagarna, d.v.s. Guds vilja, som dessa är ett uttryck för. Och eftersom ”naturens konstitution är att bevara mänskligheten” har ingen mänsklig förordning rätt att stå i strid med detta.

Alla höll dock inte med John Locke. Filosofen Jean-Jacques Rousseaus förståelse av den allmänna viljan som den legitima utgångspunkten för politisk styrning fick stort stöd bland dem som trodde att samtidens institutioner var orsaken till förtryck och nöd och att naturtillståndet var idealet. I USA blev den berömde Thomas Jefferson talesman för Rousseau och den franska revolutionens radikala idéer, medan John Adams tillhörde den grupp som tog utgångspunkt i John Locke och ville bevara institutionerna och tron ​​på lagen som ett uttryck för Guds vilja.

Dessa två traditioner, tron ​​på den allmänna viljan eller tron ​​på Gud, har sedan dess bekämpat varandra, men John Lockes idéer dominerade vår förståelse av den politiska verkligheten längre än de flesta historiker och politiker är villiga att erkänna.

Efter andra världskriget tog det ideologiska tänkandet i väst en ny riktning. Sakta men säkert vann tron ​​på den allmänna viljan som demokratins utgångspunkt större mark. En fortfarande dominerande sekulariseringsprocess gjorde det svårare att försvara Guds ställning i det politiska landskapet, och efter hand blev Gud irrelevant. Vi skulle själva ansvara för att etablera en etik för politiska beslut. Det var den allmänna viljan som vann över Gud.

Samtidigt hände något på våra universitet, framför allt i Frankrike och USA. Nu var det inte bara Gud som förkastades utan även sanningen problematiserades och kastades på den ideologiska sophögen.

Det var postmodernismen som utan offentlig debatt svepte in över västvärlden likt en ideologisk tsunami. Sanningen blev relativ och språket blev subjektivt.

Men i och med det tappade vi också förståndet. Utan sanningen är förnuftet hjälplöst, och följaktligen blev naturvetenskap och logik oviktiga, som när statsminister Jonas Gahr Støre för en tid sedan sa till Vårt Land att beslutet om antalet kön måste fattas utifrån partiets centrala värderingar, det vill säga värdena frihet, jämlikhet och solidaritet. Arbeiderpartiets ledning sitter alltså på ett kontor och reflekterar över hur många kön vi har, utifrån värderingar, inte biologi.

Men detta är ett fenomen som präglar den politiska utvecklingen i hela västvärlden. Vi förkastar Gud som utgångspunkt för sanningen, och därmed också för lagar och normer, och ger definitionsrätten åt den allmänna viljan, samtidigt som vi hyllar naturtillståndet och är villiga att riva alla institutioner. Det är en kamp mellan ordning och kaos.

Om vi ​​ska förstå vad som sker i USA måste vi förstå denna djupa ideologiska konflikt, men till skillnad från tiden i slutet av 1700-talet har nu Jean-Jacques Rousseau fått betydligt fler anhängare. Det positiva är att USA är ett land med stora grupper som tror på något annat än demokraternas gudlösa relativism.

Om vi ska få tillbaka politiker som vågar säga att statens uppgift är att underlätta vår frihet, måste de först inse att det är en självklar sanning att alla människor föds lika, och att alla har fått vissa omistliga rättigheter av deras Skapare. Först då kommer det att finnas en grund för förnuftets återkomst.