Kamala Harris var justitiekansler för Kalifornien, gränstsar och ”unburdened by what has been”. Med andra ord obehindrat av det som har varit. Men vad står hon för i politiska frågor? Det är lite oklart.

Hur kommer hon att hantera Iranfrågan? Global handel? Hur är det med arbetsplatserna? Det är svårt att hitta ett svar på det här, säger Brendan O’Neill i Spiked.

Sanningen är att Harris är en helt ny sorts politiker. En som inte är avsedd att vara känd, utan som ska kännas. Det är inte hennes politik vi ska imponeras av, utan hennes vibbar. Förbered er: Amerika kan snart styras av en ”meme” av kött och blod.

Här hyllas Kamala dagligen i sociala medier. Media älskar henne. Ingen inser hur tom hon är på tankar, ansvar och idéer. De bryr sig inte, till och med en imbecil råtta hade hyllats som Trumps motståndare.

Det är Trump som skapar Kamala. Det borde han ha i åtanke i valrörelsen. Han bör undvika att förlöjliga och förolämpa henne, utan fokusera på den politik som hon har haft del av ansvaret för. Skratta åt Kamala klarar hennes motståndare bra utan hjälp av Trump.

Detta är en utmaning för Trump i valrörelsen, för under sina valkampanjsmöten talar han fritt, rakt från hjärtat. Då är det svårt att undvika förolämpningar. Men detta kan skada Trump bland oberoende och osäkra väljare.

Låt väljarna själva ta reda på Kamalas personlighet och prata istället om den politik hon representerar. Om det som betyder något för väljarna, som den södra gränsen, inflation, ekonomi och nationell säkerhet.

För hyllningarna till Harris är oändliga, som när en gästskribent i norska Aftenposten skriver att hon kan bli den bästa president USA någonsin har haft.

Amerikansk media kämpar också för att förstå vad Kamala egentligen står för politiskt. Varför Kamala Harris politik är så svår att förstå är rubriken på en artikel i Atlantic. Men ändå stöder 79 procent av Demokraternas väljare utnämningen.

Huruvida en politiker uppfattas som pragmatisk eller fegis avgörs till stor del av karisma.

Karisma? Tja, om du vill förbli woke, eller ännu mer woke, så kanske det.

Hon är den ”mystiske överbefälhavaren”, säger Wall Street Journal. Hon ber amerikaner att ”välja henne för att ta reda på vad hon egentligen menar”.

Världen är farligare än den har varit på decennier, och amerikaner förtjänar att få veta hur kvinnan som siktar på att bli Commander in Chief Harris kommer att möta dessa hot.

Harris talar inte med media och håller inga presskonferenser. Biden har varit mer synlig än Harris sedan han gick i pension. Det går så långt att Washington Post skriver artiklar om frågor som de gärna skulle vilja ställa till Harris. Som: Varför har hon bytt åsikt så många gånger sedan 2020? Hur kommer hon att regera annorlunda än Joe Biden?

Vilken är till exempel hennes inställning till fracking?

Hon sa en gång: ”Det finns ingen tvekan om att jag är för ett förbud mot fracking”, men nu har hon enligt uppgift intagit en mer ”moderat” linje för att undvika att göra väljare i fracking-stater som Pennsylvania förbannade.

Jag antar att de här människorna kommer att behöva vänta tills hon är i Vita huset för att ta reda på om hon kommer att döda deras jobb.

WaPo försöker förstå att Harris vill framstå som så vag som möjligt. Men O’Neill (och många andra) är inte så naiva.

Undviker du demokratiskt ansvar? You go, girl!

Vi gamla travare som förväntar oss att presidentkandidaterna ska skissera sin agenda och prata med reportrar har helt klart fastnat i det förflutna. Vi förstår bara inte vilken nyckelroll ”vibbar” kommer att spela 2024.

The Guardian verkar exalterad över att detta val handlar om så kallade vibbar.

Vibbe-valet är ett slags fritt associationsspel som utspelar sig i det undermedvetnas djup.

Ojek, men vad betyder det för ekonomin, eller för krigen i Ukraina och Mellanöstern? Det enda vi vet säkert är att Kamala är en ”brat”. Även det ska liksom också hyllas.

Sådant nonsens hyllas av samma personer som tror att Trump är en demagog.

Det demokratiska förfallet i politiken började när personligheten blev viktigare än politiken. Detta började kanske redan när John F. Kennedy vann valet efter den tv-sända debatten med Richard Nixon. Sedan växte det sig ständigt starkare.

Men de försökte i alla fall kontakta oss, de pratade i alla fall med oss.

”Brat” Kamala tar avstånd och är något långt värre: en politiker utan substans eller personlighet.

Hon saknar både vision och karaktär, och allt hon har att erbjuda är konstiga vibbar.

För den som söker svaret på vad Harris egentligen står för politiskt vore det kanske lika klokt att ställa frågan om hon faktiskt vet detta själv.