Media och den samlade vänstern har fått en ny helig ko: Kamala Harris. Efter Barack Obama, Greta Thunberg och Volodomyr Zelenskyj är det nu Demokraternas presidentkandidat som har placerats på den piedestal där endast de personer återfinns som aldrig och inte under några omständigheter får ifrågasättas.

Ur ett journalistiskt perspektiv skulle man kunna tro att det vore intressant att granska den person som om tre månader kan vara vald till det som, i alla fall tidigare, ansetts vara världens mäktigaste ämbete. Men icke.

Svensk media verkar vara det minsta intresserad av att lyfta fram vilka politiska frågor Kamala Harris de facto har drivit och stöttat under sin tid som vicepresident, det vill säga på vilket sätt USA har förändrats tack vare henne. Eller för den del ta reda på hur i all världen hon kunde hamna i den positionen, eller hur hon skötte sitt uppdrag som attorney general. Eller vilket USA hon faktiskt vill skapa.

Det tycks inte heller finnas några gränser för vad Harris kan säga, utan att det uppstår några frågetecken eller följdfrågor. Hon tycks också kunna bete sig precis hur gränslöst, naivt och till och med okunnigt som helst, utan att kritiseras för det. Hon kommer undan med precis allt.

Harris behandlas med andra ord precis på motsatt sätt jämfört med Trump.

Men det räcker inte med att media vägrar att ställa de viktiga frågorna. Media och politisk vänster signalerar dessutom tydligt att Harris inte ens får kritiseras. Hon är untouchable. Det enda som får uttryckas gällande Kamala Harris är beröm och den som har synpunkter på den politik hon företräder, hennes sätt att uppträda eller hennes kompetensnivå löper stor risk att anklagas för att vara kvinnohatare (eller bara en hatare).

Den som borde granskas mest grundligt av alla, granskas inte alls. Det är en paradox.

En person som har uppmärksammat och beskrivit detta fenomen är amerikansk-israeliske Hillel Fuld, som i ett inlägg på Facebook sammanfattar läget på följande sätt:

Varje gång jag pratar om amerikansk politik möts jag av vansinnigt mycket hat. Jag är en amerikansk medborgare som betalar amerikanska skatter så om du inte är okej med att jag uttrycker min åsikt om amerikansk politik, ja, då får du helt enkelt hantera det.

Som sagt, om du inte vill höra min åsikt om amerikansk politik, fortsätt scrolla nu, för jag är verkligen ganska förvirrad över en sak.

Jag lägger upp en video där Kamala säger något som är mycket olämpligt för en person som kandiderar till världens mäktigaste roll och jag blir attackerad eftersom jag inte får göra narr av en kvinnas skratt, gester eller ord.

Personen som kritiserade mig, dennes Instagram är FULLT med videor på Trump och inlägg som förlöjligar hans hår, manér och saker han har sagt.

Okej…

Jag får kritisera hennes inställning och politik men inte hennes utseende eller beteende. Jag fattar.

Så idag lägger jag upp en NY Times-artikel där det står att hon sa att hon skulle överväga ett vapenembargo mot Israel. Svaret från ”Kamala-ers”: ”Hon sa inte exakt det och du klagar bara på henne för att hon är en… Wait for it… kvinna.”

Så jag kan inte kritisera henne för någonting eftersom hon är en kvinna. Men jag kan och borde absolut rösta på henne eftersom hon är en kvinna.

Få det att verka rimligt.

Så jag har helt klart att göra med människor som är extremt liberala och extremt anti Trump och som vill tillämpa dubbelmoral på kvinnor.

Men det är jag som är sexisten..

Toppen. Så jag kan inte kritisera Kamala för att hon är en kvinna. Om hon var en man skulle det vara okej.

Sedan frågar jag den här personen, varför ska jag anta Kamalas kön? Jag kan inte hennes pronomen för dagen. Hur kan det inte vara  fel av den personen att anta Kamalas kön!

Blir inte folk från ditt sammanhang superupprörda när jag ”felkönar” dem? ”Kalla mig inte kvinna, jag identifierar mig som en man!”

Så enligt dina normer frågar jag honom; när jag kritiserade Kamala, borde jag ha antagit hennes kön? Och även om så är fallet, och jag antar att hon identifierar sig som kvinna, snälla svara mig på en fråga. Vad är en kvinna?

Tystnad.

Jag fattar.

Så jag kan inte göra narr av någon som de antar är en kvinna även om de inte kan definiera vad en kvinna är.

Onward.

Ska folk rösta på Kamala för att hon är kvinna?

Ja, enligt denna person; Amerika behöver en kvinnlig president.

Alrighty. Så vi bör inte rösta baserat på meriter utan baserat på kön.

Okej, så sedan skriver jag att jag inte tycker att Kamala är presidentmaterial och att hon var en hemsk vicepresident.

Då blir jag attackerad av den här personen som säger att jag bara säger det för att Kamala är en kvinna.

Så jag borde rösta baserat på kön, inte förmågor, men när jag pratar om hennes bristande förmåga, säger jag det bara på grund av kön.

Min hjärna kan inte hantera detta.

Jag kan inte kritisera någon eftersom hon är kvinna. Det är fel. Men jag kan rösta på henne för att hon är kvinna även om hon inte är kapabel.

Dessa människor hittar på så många slumpmässiga regler vid det här laget, att de inte ens kan hålla koll på dem själva och har börjat säga emot sig själva.

Är verkligen inte säker på om man ska skratta eller gråta över det som har blivit normalt i det västerländska samhället.

Ja. Det västerländska samhället har blivit så sjukt, så ologiskt och så fullt av motsättningar att man inte vet om man ska skratta eller gråta åt eländet.

Ingen kan svara på vad en kvinna är och kön saknar betydelse, men det är ändå viktigt att en kvinna väljs till president. Att inte stödja en kvinnlig (?) presidentkandidat – hur inkompetent och olämplig hon än må vara – likställs med att hata alla kvinnor. Att få en kvinnlig POTUS är så viktigt att de troliga konsekvenserna av det valet inte får nämnas.

Men pressen på de amerikanska medborgarna, och på oss övriga, är enorm: Vi ska älska Harris och hata Trump. Därför måste vi övertygas om att det är viktigare att välja rätt yttre egenskaper än att välja rätt inre egenskaper – även om det leder världens hittills mäktigaste nation rakt ner i avgrunden, och tar resten av västvärlden med sig i fallet.

Så absurt, enkelspårigt och ideologiskt besatt har vårt rationella, toleranta och öppna samhälle blivit. Vi lever i en paradox, och den skrattar oss rakt i ansiktet. Precis som Kamala Harris.