Det är den danska energijätten Ørsted AS som lyckats övertyga sig själv om att produktion av grön metanol genom förnybar energi var en lysande idé. Ørsted AS är Danmarks största energibolag, som fokuserade på transportsystem för olja och naturgas under 1980-talet, men som har gått samman med ett antal företag och varit en pådrivare för så kallad förnybar energi. Företaget har cirka 5 000 anställda i Danmark, Norge, Sverige, Tyskland, Nederländerna, Polen, Frankrike och Storbritannien.

Det avbrutna projektet är inte bara en stor prestigeförlust för Ørsted, utan också ett hårt ekonomiskt slag. Bolaget säger själva att förlusten kommer att få konsekvenser för företagets ekonomi och strategi framöver. Problemet har varit stora kostnadsökningar för utrustning och el, samt att hitta en marknad för den ”klimatvänliga” metanolen.

Metanol (som är etanolens giftiga släkting) används i en rad industriella processer och ingår i det gröna sökandet efter framtida PTX-bränsle. PTX är ett samlingsbegrepp för teknik som ska omvandla el till koldioxidneutrala syntetiska drivmedel, såsom väte, syntetisk naturgas och flytande bränslen.

Trots nederlaget lovar Ørsted att fortsätta med satsningen på att utveckla gröna bränslen och kemikalier med förnybar energi. Problemet är att dessa ”lösningar” är betydligt dyrare än dagens energikällor, och att omvandla dyr el till bränsle innebär en massiv energiförlust som samhället inte har råd med. Sammantaget blir resultatet dåliga affärer som för alltid blir beroende av offentliga bidrag.

Naturligtvis kunde detta ha räknats ut innan man slösade bort värden värda 2,4 miljarder. Men när styrelserummet invaderas av kollektiv masshysteri och grupptänkande baserat på politisk klimatpropaganda slutar det med att man rensar ut alla varnande röster, alla whistleblowers, allt ekonomiskt ansvar och alla människor med en ärlig riskbedömning. Detta händer i styrelserum över hela västvärlden, eftersom ingen är immun mot masshysterin kring klimatet, och löftena om offentligt stöd lockar fram det värsta inom näringslivet.

Att den danska staten äger 72 procent av aktierna i Ørsted AS kan naturligtvis ha bidragit till att driva igenom ett så riskabelt och slarvigt beslut utifrån politiska överväganden snarare än affärsmässiga. Någon borde få sparken.