Alla britter som äger egendom befinner sig i riskzonen. Labourregeringen är desperat efter pengar och kommer aldrig att vara så mäktig som idag.

Finansminister Rachel Reeves förväntas höja arvs- och kapitalvinstskatten. En årlig förmögenhetsskatt för bostadsägare diskuteras också.

Detta skulle vara en katastrof, den mest explosiva attacken mot privat egendom sedan 1940-talet, och måste motarbetas av alla rättskaffens människor.

Det skriver Allister Heath i The Telegraph. Jo, han är en välkänd pessimist, men hur som helst: Han har en poäng.

Hyresmarknaden är redan under attack, precis som här. Rika britter flyr landet för att slippa de nya skatterna. Även skolorna är under attack, utan att det är de förmögna som drabbas.

Precis som Arbeiderpartiet påstår Labour sig arbeta för arbetarklassen. Men det är just arbetar- och medelklassen som berörs av dessa politiska beslut.

De drömmer om en ”folkbudget” i Lloyd George-stil för 2000-talet; till skillnad från 1909 skulle det rika Medel-England vara det främsta målet för straffet, inte bara stora markägare.

Status quo är brutet, men alla dessa ”lösningar” skulle vara värre. De kännetecknas av felaktig klassisk, marxistisk eller georgistisk ekonomi som hävdar, utan ett dugg av bevis, att skatter på egendom nödvändigtvis är mindre skadliga än skatter på inkomst eller konsumtion, och de kommer att förstöra Storbritanniens kvarvarande attraktionskraft för globalt kapital och talang.

Vad socialister i alla länder vägrar acceptera är att du redan har betalat skatt för ditt hem. Vi bestraffas med skatter och avgifter, och då kommer de att ta mer av det vi lyckats spara under många decennier av hårt arbete.

Men Starmer behöver stora summor pengar för att finansiera massinvandringen och kriget i Ukraina. Vad betyder då en vanlig familjefar och skattebetalare? Knappast särskilt mycket.

Antalet godkända asylansökningar i juni är i år mer än tre gånger så högt som förra året, något som regeringen Sunak bär ett stort ansvar för.

Som genom ett trollslag har ett antal artiklar och pamfletter dykt upp som har förespråkat en radikal ”reform” av fastighetsbeskattningen.

Charles Goodhart skriver i Financial Times hur klokt det är med fastighetsskatt. Tim Leunig, ekonom på Onward och tidigare rådgivare till Rishi Sunak, vill också ersätta kommunalskatten med en avgift på 0,44 procent på bostäder värda upp till 500 000 pund.

Eliterna håller ihop, över partigränserna, men som tur är har britterna fortfarande flera konservativa eller neutrala medier.

Labour införde reavinstskatt 1965 men ville snart gå längre. Partiets manifest från 1974 var skrämmande i sin socialistiska ärlighet:

”Vi kommer att införa en årlig förmögenhetsskatt för de rika, införa en ny skatt på stora överföringar av personlig förmögenhet, kraftigt beskatta fastighetsspekulation – inklusive en ny skatt på fastighetsbolag.”

Om de rika flyttar ut försvinner en stor del av skatteintäkterna. Räkningen skickas sedan vidare till vanligt folk, som samtidigt måste försörja alla migranter. Det är så ett samhälle förfaller. London has fallen.

I USA har fastighetsskatten lett till social segregation: de med låga inkomster har inte råd att bo i rika områden, även om de har betalat av på sina bolån.

Så ser verkligheten ut. Tidigare finns det ett välkänt uttryck som sa att revolutionen äter sina egna barn. Nu är det socialdemokratin som äter hela befolkningar.

Vart har det konservativa tänkandet tagit vägen, viljan att bevara sin nation och bry sig om människor som kanske inte är på toppositioner?