Västerländska politiker är flockdjur med konsensus som sin främsta drivkraft, och det betyder tyvärr att de alla säger samma dumma saker och begår samma korkade politiska misstag överallt. Ett av dessa misstag är att tro att offentliga subventioner är ”den nya oljan” som kommer att bygga upp ett sunt och lönsamt ”grönt” näringsliv i rasande fart, och Kanada är minst lika marinerat i detta farliga tänkande som EU. Nu har Ontario haft sitt ”FREYR i Mo i Rana”-ögonblick där ännu ett batteriäventyr har stannat.

Det är det multinationella materialteknikföretaget Umicore, med huvudkontor i Bryssel, som nu satt käppar i hjulet för en gigantisk batterifabrik i en kommun nära Kingston i östra Ontario. Det första spadtaget togs med leende politiker inför pressen 2023, och projektet skulle kosta 2,7 miljarder CAD, eller 21 miljarder kronor, och säkra minst 600 jobb i regionen. Låter det bekant?

Nu lägger ledningen för företaget hela projektet på is på grund av nedgången i försäljningen av elbilar, och de är långt ifrån de enda. En hel rad batteriprojekt har stoppats eller hamnat i problem, och många bilmärken har ändrat sin strategi nästan över en natt och minskat sin investering i batteribilar. Norska [och svenska; reds. anm.] tidningar är ovilliga att informera allmänheten om nedgången, av rädsla för att folk ska förstå att ”det gröna skiftet” inte alls går som de ”visionära” politikerna lovar.

Stora planer för grön industri finansierad av skattebetalarna

Enligt ett pressmeddelande från Innovation, Science and Economic Development Canada har Kanadas federala regering planerat att investera upp till 4,3 miljarder kronor i batteriprojektet, medan provinsen skulle ge bort 3,3 miljarder kronor till det privata företaget, men det är oklart hur mycket pengar som faktiskt har lämnats över till Umicore.

Den 12 juni meddelade Umicore att ett kontrakt med en kinesisk tillverkare hade sagts upp och att ”upptrappningen av kontrakt” i Europa gick för långsamt. Företaget säger därför att det ”omorganiserar sin verksamhet för att möta den nya marknadsverkligheten”, och tillägger att en del av att uppnå detta involverar en ”grundlig översyn” av sin batterimaterialverksamhet. Det är samma visa som FREYR sjöng efter kollapsen i Mo, men de flesta inser att detta är sista sucken för äventyret.

Samma sak hände 2023 när Stellantis stoppade byggandet av en batterifabrik för elbilar i Windsor, Ontario, eftersom den federala regeringen inte skulle ge dem så mycket pengar som utlovat. I samarbete med den sydkoreanska batteritillverkaren LG Energy Solution skulle fabriken kosta 5 miljarder CND, cirka 40 miljarder kronor, och skapa 2 500 jobb. Det blev inget av det heller.

Förhastade beslut baserade på grupptänkande och ekokammare

Ett genomgående inslag i ”gröna industrisatsningar” är det kollektiva åtagandet att vara ”först ut” för att vinna framtiden. Precis som Norges premiärminister Støre har både president Justin Trudeau och premiärminister François Legault hänvisat till batteriinvesteringen som ett ”historiskt” projekt, och Kanada har också godkänt att ge bort över 20 miljarder kronor till det svenska företaget Northvolt, som ska breda ut sig över ett område med 300 fotbollsplaner på Montreals South Shore. Men Northvolt är ingen batterijätte. De har aldrig tillverkat ett enda batteri och deras gigafabrik i norra Sverige är i allvarliga ekonomiska svårigheter.

Det finns inget samband mellan att vara ”först ut” och att faktiskt lyckas skapa framgångsrika och lönsamma verksamheter. Toyota uppfann inte något som en hjälte, utan kopierade sig själv till framgång – precis som kinesiska bilfabriker gör nu. Samsung är ett annat exempel inom området smartphones. Hela industrins historia är full av exempel på de som varit först med att ta en enorm ekonomisk risk, och det finns inte heller någon självklar koppling mellan innovation och ekonomisk framgång.

Tvärtom kan det i många fall vara smart att sitta tyst i båten och låta andra ta risken med innovation och utveckling och hellre kliva in när barnsjukdomarna är över, marknaden är etablerad, lönsamheten bevisad och kundbasen har växt. Men det smartaste är att samla in subventioner till ett falskt ponzie-AB, och sedan ”pull the plug” när utdelningar, bonusar, löner och andra förmåner har samlats in och placerats i skatteparadis. Receptet för att bli rik på klimatbedrägerier hittar du här.

Den sorgliga sanningen är att ”klimatåtgärderna” kollapsar i snabb följd  nu, eftersom de är politiskt önsketänkande. Det gröna skiftet är dött, klimatmålen ouppnåeliga och alla offentliga bidrag bortkastade. Men de privata krafter som utlovats ännu fler subventioner ”äger” politikerna, så ingen kan eller vill säga sanningen. Det kommer inte att ske några CO2-minskningar eller någon ”energiomställning” i världen.

Lyckligtvis spelar detta ingen roll, eftersom CO2 är en ofarligt växtnäring. Men alla klimatmiljarder som går till aktieklipparna och finanshajarna kunde ha använts till något bättre.