Israel ligger före oss i spåren. De har skördat erfarenheter av terror och politiskt våld som vi först nu är i stånd att förstå. Olympiska spelen i München 1973 hade de egenskaper som vi såg i full skala den 7 oktober: sadistisk tortyr, förnedring av de försvarslösa, av judar.

Ledarna för den israeliska staten och det israeliska folket är överens om att judar aldrig mer kommer att gå som får till slakt. Mossad inledde därför en operation för att hämnas massakern.

Över hela världen plockades de skyldiga bort, en efter en. Hämnd är ett annat ord för avskräckning. Israels fiender måste veta att om de dödar oskyldiga civila kommer de att få betala det yttersta priset: Döden.

Det var samma respons som dikterade USA:s invasion av Afghanistan.

Men invasionen av Irak raserade en del av den moraliska grunden, eftersom den amerikanska säkerhetsapparaten ljög och visste att de ljög om Saddams innehav av massförstörelsevapen. USA utlöste alltså en kedja av händelser som har underminerat USA:s ställning i världen. Ockupationen av Irak blev rörig. I Syrien gav Obama vapen till rebeller som visade sig samarbeta med IS eller ställa sig på IS sida.

Denna politik började med stödet till talibanerna. USA visste mycket väl att det var radikala islamister de utbildade och gav Stinger-missiler. Ändamålet helgade medlen: Att tillfoga Sovjetunionen nederlag.

Det går att dra en linje härifrån till dagens proxykrig i Ukraina. Målet är detsamma: Att försvaga Rysslands kontroll över den eurasiska landmassan.

Amoralen blev synlig i reträtten från Afghanistan, eftersom krigspartiet efter tjugo år inte brydde sig om vare sig afghanska eller amerikanska liv.

Detta är den amoraliska resa som krigspartiet har gjort under Demokraternas fana.

Som Mike Bentz säger till Winston Marshall: Det finns två USA – Imperiet och det verkliga USA av levande människor. Imperiet bryr sig inte om hur det går för vanliga amerikaner.

Vänstern har hoppat på tåget och utanför USA har de problem med att sälja krigen. Statliga medier i Norge (och Sverige; reds. anm.) har därför konstruerat en föreställning om att USA är Israels bästa vän.

Men de radikala krafter som har tagit över det Demokratiska partiet är inte alls vänner av Israel. De snarare flörtar med Hamas-mobben som står utanför Capitol Hill.

Detsamma har hänt i våra länder. Man skulle kunna tro att den 7 oktober skulle ha varit ett uppvaknande för politikerna, så att de bromsat stödet till Palestina. Men det motsatta hände. Detta är ett allvarligt hot mot vårt samhälle. Eliten har ingen motståndskraft mot radikal islam.

Man kamouflerar islamofilin med mänskliga rättigheter, som används som vapen mot Israel.

Israeler har följt västvärldens antisemitiska drift i många år och har sett kursen. De senaste åren har hastigheten ökat. Som Israels utrikesminister Israel Katz sa till spanjorerna efter deras erkännande av staten Palestina: Längtar ni tillbaka till Al-Andalus? De ser vart Europa är på väg.

Men våra ledare ser det inte. De vill inte se det. De kan inte se det.

De är angelägna om att visa hur farlig Israels återupprättande av avskräckning är.

”Nu blir det farligt!” När demokratin hämnas en orättvisa, det är då världen blir farlig!

Vilken sida hade dessa människor stått på under andra världskriget?

Det är versionen vi hör från media och experterna de pratar med:

När en terroristledare blir tillfångatagen av Israels rättfärdiga arm sägs det: Nu blir det allvarligt farligt, och Ismail Haniyeh var också en pragmatiker och moderat kraft som det blir svår att ersätta.

Man gör angriparen till ett offer, samtidigt som man identifierar sig med angriparen. Det är en psykologisk dualitet som förlamar både tanke och handling.

Och det är detta som föräldragenerationen har lurat sina barn att tro: Palestina kommer att bli den stora frågan, precis som Vietnamkriget var för oss på 60-talet. De låtsas att historien upprepar sig. Befrielse! Igen!

Men hur ser den islamistiska befrielsen ut? När Hamas säger att de kommer att fortsätta kämpa tills Jerusalem befrias, hur kommer en sådan befrielse att se ut?

Inför sådana fiender och en sådan ideologi förstår Israel att det är en tuff uppgift att återupprätta en avskräckning. Men de backar inte.

Västerländska ledare tror att de kan operera i ett krig utan att få blod på händerna. Yamal Wolasmal sa på radion att Sde-lägret i Negev är Israels Guantanmo. Exakt. För det är väl stängt, eller hur? Obama sa att han skulle göra det, men löftena fick vänta. USA kommer inte att ge terrorister det skydd som det innebär att sätta sin fot på amerikansk mark. Då kan advokater som George Clooneys fru stämma den federala regeringen.

Väst tror att allt är gratis. Att man kan anamma en ”rättvis” sak utan att betala priset. De vill att Israel ska betala priset.

Men judarna är inte villiga att betala för västvärldens dumhet. De har gjort det förut och kommer aldrig att göra det igen.

Det är västvärlden som förlorar denna strid.

En dag kommer vi att tacka Israel för att de stod upp.

Vi befinner oss på knä.