Försöket att misskreditera Thomas Hoffmann, professor och islamforskare vid Köpenhamns universitet, har blivit sommarens mest uppmärksammade shitstorm. Sista ordet i fallet är dock knappast sagt.

Den mest kirurgiska beskrivningen kommer från en norrman bosatt i Danmark vid namn Jon Eirik Lundberg. Han kallar kampanjen, som har kopplingar till den saudiarabiske prinsen Alwaleed bin Talal al-Saud, för ett socialt mord.

https://kontrast.dk/sektioner/kommentar/artikel/det-sociale-snigmord

Som vi alla vet sker lönnmord vanligtvis i skydd av natten, eller åtminstone utanför allmänhetens blickfång. Men ett socialt mord äger rum precis tvärtom: I och genom medierna.

I första hand är det dock ett universitet som har använts. Den saudiske prinsen har köpt och betalat för ett så kallat ”Centre for Muslim-Christian Understanding” vid Georgetown University i USA. Det är därifrån som kampanjen mot den danske professorn börjar. Det är här som det anonyma ”faktabladet” om den danske islamforskaren fabriceras och avslöjar honom som det värsta man kan vara i vår del av världen – islamofob.

Nu finns det som bekant gott om goda skäl att frukta islams utbredning i Väst, men det lämnar vi därhän. Thomas Hoffmann är en islamofob som inte har förtjänat sin professorstitel. Underförstått: Han behöver hålla käften (och så småningom få sparken).

Det gör han såklart inte, han håller inte tyst, och det ska han ha allt beröm för. Under de senaste två veckorna har han dagligen och tappert kämpat för sitt akademiska rykte, inte minst mot en kollega från Köpenhamns universitet. En man vid namn Jesper Petersen.

Se, det är ett namn som går att relatera till, men missta er inte. Här är en man som vägrar att erkänna islamisk forskning som utförs av icke-muslimer med motiveringen att det är icke-muslimsk islam.

I en podcast från Berlingske avvisar Jesper Petersen på fullt allvar sin kollegas mångåriga arbete baserat på en debattartikel han skrev för några år sedan i en tidning där Hoffmann kritiserade en muslimsk debattörs förståelse av begreppet ”jihad”. Det kan eller bör man inte göra – vetenskapligt sett, säger Jesper Petersen. För när en forskares tolkning av delar av Koranen eller berättelserna om Muhammed krockar med en praktiserande muslims tolkning måste forskaren ge vika, särskilt om denne inte är muslim. Dessutom finns det ingen slutgiltig tolkning av islam, tillägger Jesper Petersen.

Den här typen av vetenskaplig teori gränsar till det infantila. Först undrade jag var i hela friden man får den här typen av logik ifrån. Det låter som en löjlig blandning mellan islamism och postmodernism.

Då kom jag att tänka på begreppet ”orientalism”, som har sitt ursprung i en bok av Edward Said från 1978. Said kritiserade västerländska specialister, författare och observatörer av ”Orienten” för att basera sina böcker och beskrivningar på fördomar och osanningar som samtida imperialister i sin tur kunde basera sitt politiska, ekonomiska och kulturella förtryck på. Samtidigt menade Said att det inte finns någon slutgiltig sanning.

Jag tror att Jesper Petersen har inspirerats av detta och kopierat den mer eller mindre uttalade regeln att sanningsvärdet i ditt uttalande beror på vem du är. Om du är icke-muslim kan du inte säga något om hur islam är till muslimer. Denna attityd antyder att man under inga omständigheter kan frigöra sig från sin (västerländska) bakgrund när man betraktar världen, och i en djupare mening innebär den ett fatalt sammanbrott för samtal mellan olika människor om samma ämne – i detta fall islam.

Min gissning är dock att resultatet av den ihållande skitstormen förmodligen blir att Thomas Hoffmann kommer att tänka sig för en extra gång innan han deltar i det offentliga samtalet. Och att det kommer att bli ännu mer kontroversiellt för honom och hans kollegor att kritisera islam. Inte bara inom forskningen utan också utanför den, det vill säga i den offentliga debatten.

På detta listiga sätt tjänar saudiernas köp av akademiska institutioner i Väst till att freda islam och oskadliggöra all kritik genom att svärta ner västerländska budbärare och iscensätta sociala lönnmord på viktiga röster.

Allt islamisterna behöver är olja – det har de – och västerländska mellanhänder. Det har de också.