Föreställ dig att svensk media under pandemins inledning hade uppmanat ansvariga politiker att bekämpa sjukdomen genom att fördela alla smittade bland de (ännu) osmittade. Detta för att de sjuka på så sätt påstods kunna få sina symptom lindrade. Vad hade du tänkt om det?

Förmodligen behöver du inte fundera så länge. Du hade med största sannolikhet ansett förslaget som komplett galet. Individer med farliga och smittsamma symptom blir ju inte mindre farliga för att de vistas nära många friska. Däremot tenderar ju de fortfarande friska att smittas av dem som är sjuka, även om alla som smittas inte får lika allvarliga symptom.

Det får anses som relativt basic.

”De utsatta” ska prioriteras – igen

Ändå är det just en sådan lösning som Linnéa ”Rektor Linnéa” Lindquist föreslår på ledarplats i Expressen. ”Sprid ut killar i farozonen till lugna skolor”, ropar rektorn ut. Hon, som profilerat sig genom att arbeta för ”utsatta elever” i det lika utsatta området Hammarkullen i Göteborg. Hon, som menar att de som vill se ett förbud mot religiös klädsel på skolbarn har ”en unken människosyn”. Hon, som förärades placering 25 av 100 när Expressens utnämnde Årets kvinna 2023 och som i september samma år blev tidningens ledarskribent. Hon, som från tidningens ledarplats fortsätter sin kamp för ”de utsatta eleverna”, och menar att det är skolans uppgift att förebygga kriminalitet.

”Skolan har en viktig brottsförebyggande roll – men det är inte främst goda skolresultat som förebygger, utan graden av regelefterlevnad. Det vill säga att eleverna lär sig normer och övar upp självkontroll.”

Linnéa ”Rektor Linnéa” Lindquist. Foto: Skärmdump video YouTube

Visst låter det fint och ädelt: även de elever som idag är ”stökiga”, det vill säga inte kan bete sig som folk, ägnar sig åt våld och vandalism och riskerar att bli – eller till och med redan är – kriminella, ska förändras genom en högkvalitativ skolgång som lär dem ”normer och självkontroll”. Men något sådant kan inte uppnås genom trolleri, och det vet såklart Rektor Linnéa.

Ska ”de utsatta” eleverna få ännu mer, måste det ske på de skötsamma elevernas bekostnad.

Lösningen? Tvång för de skötsamma!

Det säger såklart inte Lindquist rakt ut. Men hon hänvisar till ett experiment i USA, som innebar att ungdomar från områden med låg socioekonomisk status lottades ut till skolor med lägre fattigdom och lägre andel elever från etniska minoriteter. Dessa ungdomar visade sig senare begå brott i mindre utsträckning än de ungdomar som blev kvar i det ursprungliga området.

Lindquist slutsats blir således: Om ungdomarna från Sveriges utsatta områden ska ha en chans till normala liv, bortom kriminalitet och fattigdom, måste alla svenska skolbarn och deras föräldrar förlora rätten att välja skola.

För att stärka sina argument hänvisar Rektor Linnéa till Brottsförebyggande rådets (Brå) rapport med det spännande namnet ”Skolfaktorers betydelse för om ungdomar begår våldsbrott. En statistisk analys utifrån Skolundersökningen om brott”. Rapporten menar att man kan minska ungdomars brottslighet, bland annat genom att införa ordningsregler och konsekvenstrappor i skolan.

Men Brå:s rapport visar också att ordningsreglerna bara kan efterlevas om eleverna får träna på sociala förmågor som koncentration, följsamhet och uppmärksamhet, och sådana förmågor kan ”de utsatta ungdomarna” enligt Linnéa Lindquists resonemang endast träna på genom att umgås med skötsamma (läs = privilegierade) ungdomar.

Eller på ren svenska: Invandrarungdomar som inte har fått en ordentlig uppfostran av sina föräldrar och därför inte kan bete sig som folk, ska nu uppfostras av de väluppfostrade, skötsamma, och i det svenska samhället välintegrerade, eleverna. Ännu en gång ska våra barn alltså bära bördan av politikernas havererade invandringspolitik, mångkulturens negativa konsekvenser och decennier av icke-existerande integration.

Men ändamålet helgar väl medlen? Visst kan väl våra döttrar stå ut med att bli antastade på skoltoaletterna? Visst kan väl våra söner klara av att misshandlas och rånas på rasterna? Det viktiga är ju att ”de utsatta” får bättre förutsättningar.

Grattis, svenska folket. Dubbelgrattis och trippelgrattis till de yngre generationerna.

De ”lugna skolorna” existerar inte längre

Men låt oss låtsas att vi alla är kommunister som hatar valfrihet, och därför välkomnar Rektor Linnéas förslag och lagstiftar så att ansvarstagande föräldrar, de som Lindquist kallar ”systemsmarta och snabbfotade”, fråntas alla möjligheter att ge sina barn en trygg skolgång. Då uppstår ett nytt problem: Var ska vi hitta de lugna Bullerby-skolor där etniska svenskar och/eller välintegrerade invandrarungdomar fortfarande är i majoritet? Var är deras antal så stort att de förmår förmedla ”sociala förmågor” till jämnåriga smågangsters?

Frågan är enkel att besvara, för de skolorna existerar inte längre.

Ska ungdomar från Rinkeby, Tensta, eller från Rektor Linnéas älskade Hammarkullen bussas till (relativt) lugna skolor i områden med bättre socioekonomisk status så måste de bussas till Töcksfors, Vadstena eller Trosa. Eller till Djursholm, Dalarö eller Östermalm, men det lär varken journalister eller politiker tillåta eftersom det då drabbar deras egna familjer.

Det här vet såklart Rektor Linnéa mycket väl. Antalet barn och ungdomar i ”utsatta områden” växer, antalet skolor med stora problem växer, antalet trygga skolor minskar. Etniskt svenska barn är redan i minoritet i många städer.

Men en annan sak som Rektor Linnéa vet, är att allt är relativt. Genom att avskaffa det fria skolvalet och fördela de elever som inte kan uppföra sig och som inte behärskar ”sociala förmågor” till de skolor om fortfarande fungerar relativt väl, kommer alla skolor att fungera lika dåligt. Då är det istället de hyfsat välfungerande eleverna som integreras in i det icke-fungerande. För som Lindquist själv skriver:

”För en elev som flyttar till en mer utsatt skola, där sannolikheten för våldsbrott är högre, ökar risken för att han själv ska begå våldsbrott markant”.

Experimentet är redan genomfört

Vill någon veta hur det går när man genomför de åtgärder som Linnéa Lindquist föreslår, så kan man studera hur det gick när Malmös politiker, efter många år och ännu fler satsade miljoner, år 2013 tvingades stänga högstadieskolan i det utsatta området Rosengård. Det allmänna språket på skolan var då arabiska, många elever hade aldrig kommit i kontakt med svenska språket när de började i högstadiet och våld och kränkningar var så vanligt förekommande att det inte gick att garantera säkerheten för varken elever eller anställda. Situationen uppmärksammades bland annat av SVT:s Uppdrag granskning.

Elever på Rosengårdsskolan i Malmö intervjuas av Uppdrag granskning. Foto: Skärmdump video SVT/YouTube

Eleverna ”lottades ut” till de hyfsat välfungerande skolorna i exempelvis Limhamn, Slottsstaden och Tygelsjö. Flytten fick konsekvenser: dubbelt så många av Rosengårds-eleverna klarade gymnasiebehörigheten i de nya skolorna, vilket media gärna skrev om.

Vad media däremot var mer tveksamma till att förmedla var att de elever som redan gick i de mottagande skolorna försämrade sina resultat, och att många av dessa familjer valde att flytta till någon av Malmös kranskommuner när alla skolor förvandlades till Rosengårdsfilialer. White flight. Fem år senare öppnade högstadiet i Rosengård igen.

Målet? Att göra allt lika dåligt!

Lindquist inleder sin text med ett konstaterande som passar bra att avsluta med:

”Politiker brukar säga att en lyckad skolgång vaccinerar unga mot brottslighet – men det finns något som är ännu viktigare.”

Lindquist skriver aldrig ut svaret, men efter en genomläsning av texten är det ändå tydligt: Eftersom Sverige, genom den förda politiken, har passerat den punkt där det överhuvudtaget är möjligt att skapa ”en lyckad skolgång” för alla, återstår nu bara att – genom tvångsåtgärder baserade på den mest hårdföra socialismens inneboende nihilism – göra alla skolor lika dåliga. För om alla skolor blir ”utsatta skolor” och allt är lika dåligt, så är ju allt samtidigt lika bra! Problem solved!

Då finns inga skillnader kvar, staten har segrat över individen och socialismen härskar i all sin prydno. När allt kommer omkring tycks det vara det som är det primära.