Europa kanske håller på att förlora sin globala relevans, men dess inflytande ökar bland Demokraterna i USA.

Idag är partiets kärnvärden desamma som förespråkas av EU och en stor del av det brittiska etablissemanget – censur, Green New Deal, könsmångfald, kritisk rasteori och ett växande hat mot Israel och judar.

Så skriver Joel Kotkin i Spiked. Vissa skulle dock tro att det är tvärtom: Att det är USA som har påverkat Europa, inte tvärtom.

Kamala Harris och Tim Walz är radikala vänstermänniskor, så detta kan vara på väg att förändras. Det viktigaste är att ”försvara demokratin” mot the deplorables. Som sagt många gånger tidigare: Demokraterna anser att demokrati är en enpartistat där de har kontrollen.

Det Demokratiska partiet, en gång ett verkligt nationellt parti, domineras nu nästan helt av äldre, välbärgade regioner, som nordöst- och västkusten. Detta är en parallell till den etablerade politiken i Europa, som utgår från London, Paris, Bryssel och Berlin – platser där det, som den franske författaren Christophe Guilluy konstaterar, finns en ”hyperkoncentration av eliter”.

Demokraterna är som Arbeiderpatiet och LO  [0ch Socialdemokraterna; reds. anm.]: De ignorerar helt vanliga arbetare, och även medelklassen ska krossas. De pratar om att ta från de rika, men slösar bort miljarder i subventioner, finansierade av skattebetalarna, för att svindlare ska kunna fylla sina konton på Cayman Island.

De som driver framgångsrika företag jagas bort från landet eller från stater som Kalifornien.

Demokraterna går mot något som påminner om stalinism, vilket blir tydligt när man ser hur Harris plötsligt ersatte Biden som kandidat.

Istället för att tillåta en kandidatur till presidentposten samlades partiet kring Harris, som aldrig har vunnit ett primärval. Med en hastighet som skulle ha förvånat George Orwell tog Demokraternas mediefotografer en kandidat som allmänt setts som svag och upphöjde henne till mytisk status.

Den amerikanska vänstern finner motivation i de europeiska välfärdsstaterna. Bernie Sanders skröt om Norden, utan att förstå att Norden går mot sin undergång. Det är inte så konstigt att i stort sett alla politiker i Europa föredrog Biden framför Trump.

Under en Harris-regim kommer USA sannolikt att styras i en mer eurocentrisk riktning. Man föreställer sig toppmöten mellan Harris och Ursula von der Leyen, och ryser.

USA har också inspirerats av Europa tidigare i historien. Men kriget mot britterna, konstitutionen, inbördeskriget och senare rörelsen mot väst förändrade detta i hög grad. Men det fanns alltid några som bevarade en beundran för europeiska värderingar.

Som historikern Fred Siegel påpekar, hämtade de progressiva från Wilson-eran mycket av sin inspiration från tyska modeller för utbildning, vetenskaplig forskning och politisk ordning.

Både fascismen och kommunismen fick sina anhängare. Nu är det klimathysterin och kulturkriget som USA har gemensamt med EU. Men vad är hönan och vad är ägget? Mycket tyder på att USA var först i det mesta, förutom kanske hatet mot judar.

Sedan Sovjetunionen slutade i kollaps blev socialdemokratin den nya modellen för Demokraterna. Nu var det Stockholm som ersatte Moskva. Men kan de inte se att Stockholm är på väg att förstöra sig självt?

Idag är Europa, förutom i sin historiska charm, inte mycket av en förebild för någonting – förutom gällande hur man går tillbaka.

Den europeiska ekonomin är i kris, säkerheten försvinner och industrin flyttar ut. Euroområdet har  under de senaste 15 åren haft en tillväxt på endast 6 procent. USA? 82 procent. Endast tre av de 50 största teknikföretagen i världen finns i Europa. USA dominerar, följt av Kina.

Men det finns en parallell till det europeiska misslyckandet i USA: Det gäller många av de stater som styrs av Demokraterna. Kalifornien är kanske det bästa exemplet. Men i stater som styrs av republikaner är tillväxten stor: Florida, Texas, Nevada och Arkansas.

Om man vill dela ut gratis pengar, stänga ner oljeprospektering, öppna gränserna och samtidigt ha en välfärdsstat – då är katastrofen oundviklig. Lägger man till enorma subventioner till olönsam grön industri, men gör livet svårt för lönsam industri genom att införa höga skatter och en oändlig rad regleringar, då är botten nära.

Amerikaner röstar med fötterna och flyr från Kalifornien och andra platser som befinner sig i förfall. Men frågan är om de fortfarande kommer att rösta på Demokraterna i Texas och Florida, eller speciellt i swingstaterna.

Då kan Harris och Walz vinna valet i november. I så fall är USA kört.