Varför vrider vänsteraktivister på sanningen när de vet att debatten handlar om pornografiska böcker i grundskolan?

Nyligen var jag inne i en skarp debatt, något jag alltmer känner är vardag – och påståendet kom då upp att böcker förbjuds i USA. Min instinktiva ryggmärgsreflex är att säga att självklart ska böcker inte förbjudas.

Men som det mesta nuförtiden måste man undersöka varje påstående noggrant innan man kan lita på det. Så jag gjorde en faktakontroll. Är det verkligen så att böcker är förbjudna i USA?

Lyckligtvis inte. Det talas dock om att böcker med pornografiskt innehåll inte har någon plats i grundskolan.

I ett fall från den brittiska tidningen The Guardian påstås det att bokförbud i amerikanska skolor och bibliotek nådde ett nytt rekord 2023.

BOKFÖRBUD: I vänsterpressen påstås det ständigt att amerikanerna förbjuder böcker ovanför en låg sko, drivna av rasism och religiös vidskepelse. Men är det rätt?

Vad som lärs ut till barn, och vilka böcker som används i undervisningen, är något föräldrar naturligtvis engagerar sig i. Det är trots allt demokratiska val av styrelseledamöter i skoldistrikten i USA. Men de senaste åren har skolstyrelserna hamnat i konflikt med allt fler föräldrar.

Föräldrar stoppas av polisen vid skolmöten

Föräldrar har dykt upp på möten för att fråga om specifika böcker de hittar på skolbiblioteken eller som deras barn tar med sig hem. Det är sunt för föräldrar att se vad som lärs ut till deras barn, det är trots allt deras barn.

En av föräldrarna som mötte polisens och skolstyrelsens vrede var Julie Gebhards från Tampa, som har barn i Hillsborough County School District.

Hon reagerade på boken hon hittat på ett skolbibliotek, med titeln Blankets. Trots föräldrarnas klagomål på boken hade skoldistriktet godkänt den för användning i skolan.

Gebhards varnade barn för innehållet, och menade att föräldrar med barn borde lämna rummet.

Här är en video av hennes tal i juni till Hillsborough County School District skolstyrelse:

I boken finns bilder på onani, nakna pojkar som kissar på varandra och sexuella övergrepp på ett barn. När hon visade en stor bild från en av sidorna i boken kom polisen och förde bort henne.

Enligt mamman fanns det hänvisningar till erektioner, bitande, oralsex och 22 bilder på kåta par och tio bilder på bara bröst.

Poängen var att hon ville varna andra mammor för vad som händer i skolorna, utan att de får reda på det.

Ska små barn lära sig om analsex?

I representanthuset har utbildningsutskottet genomfört utfrågningar på temat barnböcker för att undersöka detta närmare. Om man tittar på källor från mainstreammedia är budskapet tydligt: Religiösa republikaner vill diskriminera minoriteter genom att förbjuda böcker.

Men det tar inte många minuter att få reda på att det bara är ren och skär propaganda.

Jag undersökte utfrågningarna och såg tydligt vad som faktiskt händer i amerikanska skolor, och som i allt högre grad kan ta sig in i våra skolor.

Max Eden som arbetar på American Enterprise Institute (AEI) följer fallet och har sammanställt en lista över de böcker som är mest borttagna från skolor och deras bibliotek. Han nämner följande exempel i utfrågningen:

I boken Gender Queer förs sexleksaker in i munnen.

This Book is Gay är en guide om hur man träffar främlingar för tillfälligt sex på sexappar.

Hide and Find uppmuntrar små barn att hitta bilder på läder, drag queens och underkläder.

Out of Darkness skildrar en våldtäkt.

I All Boys Are’t Blue förekommer incest för minderåriga.

I en annan bok som heter Me, Earl and the Dying Girl, finns ett samtal om hur ett barn lärs utföra oralsex på anus av en karaktär som kallas ”Papa Gaines”.

Alla böckerna går naturligtvis att köpa på Amazon eller någon annanstans för den som önskar det. De är med andra ord inte förbjudna för någon.

I en sammanfattning av utfrågningen säger Megan Degenfelder, som är inspektör vid Wyoming Department of Education:

– Det är sunt förnuft att barn inte ska ha tillgång till pornografiskt innehåll i skolan. När blev det så kontroversiellt att skydda barn?

Grooming av barn

Sedan kommer vi till det som gör det hela så mycket obehagligare än att det finns skolböcker riktade till små barn som överhuvudtaget visar grafisk porr.

Frågan är vem som driver detta framåt.

American Library Association, en organisation med ett ovanligt neutralt namn, har sin ledare Emily Drabinski som beskriver sig själv som en ”marxistiskt lesbisk”.

ALA kommer med ständiga listor över böcker som är förbjudna, och hur detta är diskriminering av minoriteter och riktat mot HBT-rörelsen. Detta är dock bara lite sant. Organisationer på andra sidan säger att böckerna som rör ras och diskussioner kring det i stor utsträckning finns på skolbiblioteken.

Samtidigt visar opinionsundersökningar att mellan 80-90 procent av amerikanerna menar att böcker med sexuellt innehåll inte har något att göra i grundskolan.

PEN i USA, en yttrandefrihetsorganisation som i mina ögon är mest känd för att göra bra saker i Norge, har dock tillgripit vad som knappast kan beskrivas som annat än osanningar i USA.

Dr Jonathan Friedman, som är ledaren, har hävdat att böckerna förbjuds för att de inte vill ha berättelser ur ett svart perspektiv, och att en av böckerna som förbjuds är The Hate U Give, en bok om att USA är ett systematiskt rasistiskt samhälle, även mot barn.

Men boken finns på alla skolbibliotek i delstaterna som påstås ha förbjudit böckerna, och detta bekräftas av delstaterna själva.

Det handlar med andra ord inte om diskussioner om ras. Det handlar om sexuellt innehåll, som alla sansade människor tills helt nyligen var överens om inte hade något att göra i material riktade till små barn.

Vad är anledningen till att de fortsätter att göra detta?

Den som har kommit med den bästa förklaringen hittills är den självskrivna antikommunisten James Lindsay. Han intervjuades nyligen av min kollega Kathrine Jebsen Moore.

Lindsay har en doktorsexamen i matematik och har lämnat akademin för att ägna sitt liv åt att stoppa woke-rörelsen.

Jag rekommenderar alla att se intervjun här nedan:

I boken The Queering of the American Child har Lindsay, tillsammans med Logan Lancing, gett sig ut för att undersöka vad som ligger bakom tänkandet, och grundligt dokumentera det arbete som pågår, och alltmer släpps in offentligt.

I skolan lärs det ut mer och mer om sex, och genus, det vill säga den sociala konstruktionen av kön. Allt med termen inkludering som täckmantel.

Enligt detta sätt att tänka ska barn läras att de inte föds med ett kön, och att de kan ändra detta kön efter behag. Dessutom måste de få lära sig hur man är radikala genusaktivister. Samtidigt informeras inte föräldrarna, och det finns flera exempel på mammor som försöker få information om vad som lärs ut i klassrummen, och inte får veta något förrän de vinner en rättegång om det.

Detta är nära besläktat med kritisk teori, och queerteori, som också har kommit hit, efter att den formats av de ”intellektuella” Michel Foucault, Judith Butler och Eve Kosofsky Sedgwick.

Det innebär att skolans läroplan också ska vara queer. Och det som är sant och har varit en etablerad förståelse för kön, sex och relationer mellan vuxna och barn måste kastas på historiens skräphög.

Det riktigt dåliga bakom det hela är hur det också har förespråkats av människor som läkaren John Money,, som har begått groteska övergrepp på barn.

Kommer den till oss?

I mitt evigt hoppfulla sinne hoppas jag att vi lyckas stoppa detta från att komma för långt in i våra skolor. Det råder dock ingen tvekan om att det normkritiska är det rådande sättet att tänka. Familjer är inte bra i sig, att vara man om man föds som sådan är inte bra i sig, och det finns inget positivt med att vara normal, faktiskt är det bara exkluderande för de som inte är det.

Som den brittiskfödde komikern Jim Swann skrev i en bra artikel  i Aftenposten står det i temahäftet om jämställdhet på förskolor att ”personalen måste reflektera över sin egen attityd till, och samhällets förväntningar på, pojkar och flickor”.

Men när barnen når 3:an och 4:an kommer de få lära sig i skolan att ”kläder, frisyr, vad du leker med och vad du gör kan visa vilken könsidentitet du har”.

Det finns många killar och tjejer som experimenterar åt alla håll och leker. Det är helt normalt. Ingen ska bestämma att pojkar inte får leka med annat än grävmaskiner och lastbilar. Och att flickor inte får leka med det pojkar leker med.

Men nu betyder det att om man leker med en lastbil så är man faktiskt i färd med att berätta om sin egen könsidentitet som pojke. Oavsett om du är född som flicka.

Lyckligtvis sätter folks sunda förnuft stopp för detta tänkande. Men vi får inte tillåta oss att tro att detta inte är på väg in i våra skolor. Och det måste stoppas. Konsekvenserna av de radikala teorierna är att de slår rot hos barn som är förvirrade, fulla av ångest och saknar en stabil grund för sina egna liv och värderingar.

Det tycker jag är värt att oroa sig för. Föräldrar säger i folkmun att ”de blev människor av dem”, och det sättet att tänka får vi inte överge. Föräldrarnas mål måste vara att fostra barn på ett bra sätt, och det innebär inte att överlåta dem till radikala genusaktivister.