Jag har under flera år påpekat att klimatpolitik inte handlar om energiomställning, klimat eller miljö, utan i praktiken är en ekonomisk bubbla där kostymklädda svindlare gräver guld ur offentliga medel, i samarbete med sina goda vänner inom politiken för att för att uppfylla politikernas självpåtagna ”klimatmål”. Dessa mål är ouppnåeliga, och det är bara en fördel, eftersom det innebär att finanshajarna kan förgripa sig på statskassan för alltid – därmed kan bubblan växa sig mycket större än 2008, då aktieklipparna bara snyltade på folks besparingar, pensioner och bostäder drömmar. Nu börjar även svenska ekonomer reagera.

I artikeln ”Vindkraftens skuldberg – vilka banker har Svarte Petter?” skriver journalisterna Christian Sandström och Christian Steinbeck i Affärsvärlden den 27 juli om den enorma skuldtillväxten i svenska vindkraftsbolag – och de hänvisar också till den utmärkta boken This Time Is Different – ​​Eight Centuries of Financial Folly från 2011 av Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff som borde ingå i kursplanen på gymnasiet och vara obligatorisk läsning för alla som vill bli politiker.

Titeln på den här boken är ingen tillfällighet, för varje gång en ekonomisk bubbla kollapsar träffar den politiker, bankirer, ekonomer och styrelserum helt oväntat. Klimat-implosionen kommer att göra detsamma, för det har aldrig varit nyttigt att varna för en bubbelekonomi. Whistleblowers har ingen makt och får inte yttra sig. Istället blir de belagda med munkavle, sparkade, borttagna, tystade, överkörda och förlöjligade, som inför 2008. Därför behövs en ny varning:

En grön fjällkedja av skuld

I en serie artiklar har författarna avslöjat att svenska vindkraftverk har en eländig ekonomi: De totala förlusterna 2017–2022 uppgår till 13,5 miljarder kronor och förlustmarginalen efter finansiella poster landar på skrämmande 39,2 procent. Hela 58 procent av alla installationer har gått med förlust, och 69 procent av alla vindkraftverk i Sverige ägs av företag som gått med förlust. Detta har återigen lett till att 49 procent av bolagen måste ta in nytt kapital från aktieägare och investerare.

Alarmklockorna stoppar inte där: Den usla ekonomin gör att svenska bankers utlåning till svensk vindkraft växte till 29 miljarder kronor 2022. Men trots den katastrofala förlustmarginalen och därmed den extrema risk som bankerna tar, så betalar inte vindkraftsbolagen mer än 1,3 procents ränta i genomsnitt. Det är meningslöst och är en mycket allvarlig farosignal.

Ha i bakhuvudet att vindkraften är en internationell tung industri, som har alla möjliga specialfördelar kring skatt, subventioner och försäljning av sin produkt från de klimatpolitiker de är misstänkt goda vänner med, och som ger dem alla möjliga av subventioner och särskilda förmåner. Även med förtursrätt vid försäljning av el, gröna certifikat, näthyra, låga skatter, höga elpriser, konkurrensförbud från oljeeldning, fri tillgång till naturområden och att staten bekostar elnätsanslutningen, kan vindkraften inte gå med vinst.

Detta har inget med normal affärsverksamhet att göra. Ingen kan tävla mot detta, och de särskilda förmånerna kommer uteslutande från lagstiftande politiker som ger vindbaronerna allt de pekar på – förhoppningsvis utan ”kickback”, som det heter när man inte vill använda ordet ”korruption”. Andra verksamheter kan bara drömma om liknande assistans.

Ingen möjlighet till effektivisering

Västerländska politiker har gett bort energi som är kritiskt viktig för samhället till privata spekulanter som nu får behandla elektricitet som en normal internationell handelsvara med samma villkor som socker, apelsinjuice och tvättmaskiner. En ”energibörs” har till och med inrättats där handlarnas jobb är att säkerställa ett så högt elpris som möjligt, för då finns det bonusar. Men paradoxalt nog är just detta vindkraftbolagens värsta fiende – och anledningen är den nyckfulla vinden:

När stora polära högtryck får vinden att stillna sig över Europa och energibehovet är på topp producerar vindparkerna ingenting och tjänar inga pengar. När höststormarna för friska vindar över Europa produceras alldeles för mycket el, priserna sjunker till noll och vindkraftsparkerna tjänar inga pengar. Det är ytterst sällan vinden blåser lagom, och detta problem förstärks bara ju fler vindkraftverk man ansluter till nätet. Men det är inte det enda ekonomiska problemet.

När konjunkturen kniper hos andra industriföretag inför styrelsen åtgärder för att minska förlusterna och öka resultatet. Vindkraftsindustrin kan inte göra det: Ström är generiskt, och de kan inte ändra produkten eller produktionen för att producera något mer lönsamt. De kan inte flytta vindkraftverken till lågkostnadsländer eller bättre vindförhållanden. Efter hundra år av aerodynamiska förbättringar av propellrar och elektronik är utrymmet för tekniska förbättringar både marginellt och extremt kostsamt. Och eftersom vindkraftsparkerna knappt har några anställda kan man inte skära ner på personalen eller omorganisera verksamheten.

Vindkraften är därför schackmatt och kommer aldrig att löna sig som andra normala branscher – om inte priset för landbaserad vindkraft går långt över tre kronor, havsbaserad vindkraft sex kronor och flytande havsbaserad vindkraft nio kronor. Och om politikerna sätter så fasta priser blir privata hushåll fattiga, och alla andra företag går i konkurs eller säljer ut. Vindkraft är ett bedrägeri, och industrin spenderar oändliga lobbypengar för att kamouflera det, så de säljer alltid fler och fler vindkraftverk, för det är alltid lösningen på de problem vindkraften skapar: Köp ännu mer!

Svenska banker ser ingen risk

Låt oss göra lite ekonomisk ABC: Alla som har lånat pengar för att köpa en bostad eller bil vet att banken tar bostaden och bilen som säkerhet för lånet, och om du inte betalar lånet har banken rätt att sälja det för att täcka sin förlust. Alla vet också av smärtsam erfarenhet att om man inte har tillräckligt bra säkerhet att erbjuda banken så får man betala en högre ränta. Lån utan säkerhet, som kreditkort, har ofta extremt höga räntor. Så hur behandlar svenska banker vindkraftsindustrin?

Trots de enorma ekonomiska problemen och den skyhöga risken nöjde sig svenska banker med att ta ynka 1,3 procents ränta under perioden 2017–2022. Det är en ränta på samma nivå som en solid villaägare med mindre än 50 procents låneränta på huset betalar. Frågan som uppstår är därför hur en så låg ränta är förenlig med en genomsnittlig förlustmarginal på 39 procent.

Enligt Affärsvärlden växte svenska bankers utlåning till vindkraft kolossalt under perioden 2017–2022 och i slutet av 2022 uppgick lånen till hela 29 miljarder kronor. Samtidigt växte vindparkernas förluster till 13,5 miljarder kronor. Och det räcker inte: Vindkraftsbolagen lånar också pengar av sina utländska moderbolag och den skulden uppgick till 39,2 miljarder kronor 2022. Men alla ler ändå. Inte ens Finansinspektionen berörs. Enligt artikeln har de inte ens tänkt på problemet, vilket är ett skrämmande eko från 2008, då inget kunde gå fel och alla kontrollorgan var förlamade.

En enorm skuldbomb byggd på bubbelekonomi

Sverige har cirka 5 500 vindkraftverk. Tyskland har cirka 30 000, Spanien har cirka 22 000, Frankrike runt 9 000 och Italien runt 7 000, även om dessa siffror är något osäkra eftersom ingen har överblick över vad som är operativt. Vattenkraftslandet Norge hade 1 383 vindkraftverk 2022, men precis som i andra länder räcker det inte. Vi måste ha många, många fler, för vindkraftsförsäljarna har sagt att det är en bra idé.

Støre är deras lydiga svansviftare och har satsat all sin prestige på utvecklingen av 30 GW kapacitet vindkraft (vilket på pappret kan fördubbla norsk elproduktion om det blåser 100 procent av tiden). Satsningen på havsbaserad vind innebär byggande av totalt 3 530 vindkraftverk till havs, vilket enligt dagens siffror skulle kosta 1.721.934.000.000,, eller 1,72 biljoner norska kronor.

Skulden i samband med de 5 500 svenska vindkraftverken i form av lån till moderbolag och till banker uppgår till 70 miljarder kronor. Om tysk vindkraft har samma skuldkvot per vindkraftverk blir skulden till tyska banker 420 miljarder norska kronor, Spanien 280 miljarder, Frankrike 130 miljarder och Italiens skuld blir 100 miljarder kronor. Det motsvarar över 900 miljarder kronor. I artikeln uppmärksammas dock att siffrorna är baserade på vindkraftsbolagens årsredovisningar, där den långivande banken sällan anges, varför det är oklart i vilken utsträckning svenska banker riskerar att gå i konkurs.

Flockmentalitet skapar bubbelekonomi

Precis som i Norge är satsningen på vindkraft i Sverige långt ifrån klar: Fler än 8 000 (!) nya havsbaserade vindkraftverk planeras och eftersom dessa blir större och större kommer det att kosta mer och mer. Journalisterna uppskattar kostnaden till mellan 500 och 1 000 miljarder kronor, men mina beräkningar bygger på färska siffror från faktiska installationer och är långt, långt högre.

I boken This time is different diskuterar Carmen Reinhart och Kenneth Rogoff hundratals finansiella kriser som inträffat sedan medeltiden, och likheterna är skrämmande: Flockmentalitet, eufori och girighet tar helt över, och bankerna lånar ut så mycket som de kan, vanligtvis till fullo nya affärsidéer eller sektorer för vilka det inte finns någon tidigare historia, som att driva hela samhället efter 2050 med energi från ”förnybart”. Vi såg samma tro på ”innovation” under dot.com-bubblan 2001.

Men ingenting växer upp i himlen. När miraklen inte sker och uppgången inte blir större tar de kostymklädda smartingarna ut sina utdelningar, bonusar och fallskärmar, dumpar sina aktieinnehav och bubblan spricker. Om det hotar samhället ser politikerna till att skattebetalarna, som redan har lidit förluster, också måste rädda bankerna och finansinstituten, och det har naturligtvis inget med kapitalism att göra. Det är casinodrift baserad på ren gambling – med dina pengar.

Och hela tiden har de som står bakom bubblan sett till att de inte gör något olagligt, för de har fått med sig politikerna på kuppen. Vi lär oss aldrig!