Friheten att uttrycka sig fritt är död och begraven i Storbritannien. Den 41-åriga trebarnsmamman och barnskötaren Lucy Connolly erkände sig igår skyldig till att ha uppmanat till rashat efter att ha delat ett inlägg på X efter morden på tre skolflickor i Southport. Domaren säger att hon kan komma att dömas till ett ”betydande” fängelsestraff.

Det har funnits många exempel på politiska fångar i brittiska fängelser. Många har sagt oacceptabla saker, och vissa har också varit våldsamma. Men många har också bara låtit känslorna skena iväg och snabbt raderat det de delat med sig av. Lucy Connolly är en av dessa. Upprörd över den monstruösa knivattacken som ledde till tre unga flickors död i staden Southport nära Liverpool den 29 juli, skrev hon på X att hon ville ha massdeportationer av migranter och att hotell som hyser migranter skulle brännas. ”Om det gör mig rasistisk, så får det vara så.

Inlägget raderades kort därefter. Den 26-årige trebarnspappan Tyler Kay har redan dömts till 38 månaders fängelse för att bland annat ha delat Connollys inlägg.

Connolly är gift med Raymond Connolly, som representerar Torypartiet i West Northamptonshire. Han sade till pressen i går att han var lättad över att rättegången var över och att den hade varit traumatisk för hans fru och tre barn.

«Upprörd hemmafru»

Lucy var en ”upprörd hemmafru” och ”bara en medelålders mamma” som hade dragits in i situationen genom felaktig information som cirkulerade på nätet, förklarade Raymond. Under timmarna efter attacken i Southport cirkulerade rykten om att en invandrare hade utfört morden, men det visade sig snabbt att det var en brittiskfödd son till invandrare som hade gjort det.

Nu måste Lucy avtjäna sitt straff, vilket väntas ske nästa månad. Hennes tre barn och make måste vänja sig vid tanken att de kommer att vara åtskilda, kanske i åratal, för att deras mor och make delade ett hätskt och hatfullt inlägg på X. Ord hon inte menade, säger mannen, men vem har inte tänkt på det när de hör om attacker mot oskyldiga människor, attacker som bara ökar och som vi inte får protestera mot?

För några dagar sedan dödades en 38-årig man av en man med machete när han satt i sin rullstol i Clapton, London. Varje dag sker det knivattacker som vi inte känner till. Det brittiska samhället blir allt mer brutalt, men om man visar känslor förutom empati och goda tankar blir man kriminell. Spekulationer, ilska och oförskämda reaktioner kommer att bemötas med stränghet. De som inte förstår ritningen kommer att hållas upp för förlöjligande, som exempel för resten av befolkningen.

Jag måste erkänna att jag har börjat oroa mig för om jag har gått över gränsen på sociala medier, eftersom jag bor i Storbritannien. Tidigare var den stora rädslan att bli avbruten av vänner och bekanta, och för många, arbetsgivare. Det är svårt nog att inte få vara med i en grupp vänner för att man tycker att män inte kan vara kvinnor och att barn inte ska få pubertetsblockerare (jag vet). Att vara rädd för att polisen ska knacka på dörren är något helt annat. Jag gick med i Free Speech Union, som stöder människor som råkar illa ut för saker de har sagt, när den startades för några år sedan. Men jag har alltid sett mig själv som en stödjande medlem. Jag kanske kan försvara mig med att jag är journalist, men trots det ser jag det som mer sannolikt att jag kan bli anmäld för saker jag delar på X eller Facebook nu, under Keir Starmer, än före valet, och jag tänker mig för två gånger innan jag trycker ”gilla” eller delar något kontroversiellt.

Kylningseffekt

Det är vad som kallas en kylande effekt. Precis som i den kinesiska kulturrevolutionen, där kampanjer mot individer med felaktiga idéer och åsikter utspelades offentligt, inte bara för att lära offren en läxa utan också för att tjäna som exempel för resten av befolkningen, så är det i Starmers Storbritannien, och så är det för Lucy Connolly, som nu kan se fram emot att fira minst en jul utan sin familj, och som kommer att gå miste om sina barns födelsedagar och milstolpar i framtiden. Allt för en tanklös kommentar på X.

Signaler fortsätter att ges om att yttrandefriheten ska stramas åt, bland annat genom en omprövning av definitionen av ”islamofobi”, som många fruktar kan göra kritik av islam olaglig.

Under tiden är de brittiska fängelserna fulla och dömda våldsbrottslingar släpps ut i förtid för att hitta platser åt människor som Connolly.

Den brittiska regeringen under Labour och Keir Starmer saknar anständighet och barmhärtighet. De som fortfarande vågar protestera, även de som uttrycker sig klumpigt och felaktigt, förtjänar förlåtelse och stöd, inte att behandlas som djur när de pekar på de problem som eliten vill förbigå med tystnad.

Storbritannien har gått från att vara ett förtroendefullt samhälle till ett auktoritärt, tvådelat samhälle som står på randen till total kollaps. Om vi inte kan prata om vad som händer är det nästan säkert att vi går mycket mörka tider till mötes.