×

Ur flödet/i korthet

Historien om den svenske sjömannen Carl Emil Pettersson, som 1904 förliste i Stilla havet och spolades iland bland kannibaler i Papua Nya Guinea, har blivit legendarisk. En outforskad aspekt är berättelsen om svenskarnas fantastiska förmåga att integrera, en förmåga som verkligen kan komma väl till pass när de nu ska integreras i sitt eget land.

År 1904 förliste den svenske sjömannen Carl Emil Pettersson i Stilla havet och spolades iland på en avlägsen ö i Papua Nya Guinea – en ö där de infödda hade rykte om sig att vara kannibaler.

Kungens gunst

På ön Tabar omringade de infödda honom, och den 29-årige Carl var väl medveten om att han riskerade att bli dödad. Men infödingarna blev nyfikna på honom och lät honom leva – åtminstone tills de hade presenterat honom för öns kung.

Carl charmade kung Lamry, och för att få kungens gunst övertygade Carl kungen om att han kunde göra honom rik om han fick röja mark för kokosnötsplantager. Kung Lamry var med på idén och Carl satte igång att förvandla Tabar till ett kokosnötsimperium.

Kärleken

Med Carls entreprenörsanda vände Tabars trassliga ekonomi på nolltid. Han vann kungens respekt och introducerades för hans dotter, prinsessan Singdo – det var kärlek vid första ögonkastet, och det var ömsesidigt.

Carl reste hem till Sverige, men bara för ett besök; Tabar hade blivit hans hem. Han lärde känna kulturen, blev vän med de infödda och blev gradvis en integrerad del av ö-samhället.

År 1907 gifte han sig med prinsessan Singdo och tog därmed med sig de första skandinaviska generna till Papua Nya Guinea. De fick nio barn, varav åtta överlevde.

Kung Carl

Kokosnötsplantagen blomstrade och gav välstånd. Under många år levde Carl ett bekvämt liv som en framstående medlem av Tabar-samhället.

När kung Lamry dog ​​av ålderdom valde han sin dotters man till sin efterträdare. Kung Carl den förste av Tabar – nu fullt accepterad av öborna och en respekterad samhällsmedlem – tog rollen på allvar och lovade att skänka ännu mer välstånd till ön. Han besteg tronen och styrde Tabar med en unik blandning av europeiskt och inhemskt ledarskap – och han höll sitt löfte om välstånd.

Barnsängsfeber

År 1921 dog drottning Singdo Pettersson i barnsängsfeber. Året därpå reste Carl till Sverige för att hitta en ny fru och styvmor till sina barn. Här träffade han Jessie Louisa Simpson, som han tog till Tabar och gifte sig med 1923.

Året då Carl var borta från Tabar gick det dåligt för kokosodlingarna. Han försökte vända trenden, men dåtidens ekonomiska klimat arbetade emot honom.

När Carls nya fru Jessie insjuknade i malaria återvände hon hem till Sverige för medicinsk behandling. Hon dog i cancer 1935 i Stockholm och återvände aldrig till Tabar.

Ungefär samtidigt svek också kung Carls hälsa. Han reste till Sydney, Australien för behandling, där han dog av en hjärtattack 1937, 61 år gammal.

Kronprins Fredrik

Carl lämnade tronen till sin äldste son Fredrik, som vid faderns död studerade medicin på Nya Zeeland. När han fick beskedet om sin fars död och att han var arvtagare till tronen, gav Fredrik upp sina studier för att tjäna sitt folk som kung av Tabar – men livet som kung i ett utvecklingsland blev tröttsamt för Fredrik efter att han lagt sig till med det moderna livets vanor i Nya Zeeland.

Han erbjöd sig att köpa ön från Sverige, men den avslogs och den införlivades så småningom med Australien.

Dokumenterad av diplomater

Carl Emil Petterssons arv kom att sträcka sig långt utanför Tabar. En svensk diplomat besökte år 1913 ön för att dokumentera Carls otroliga historia. Hans bilder och berättelsen om Carl Emil Pettersson blev populär läsning – även om många av detaljerna om pirater, glupska hajar och så vidare förmodligen var påhittade eller överdramatiserade. Carl var inte en som lät sanningen stå i vägen för en bra historia.

Berättelsen om Carl Pettersson lär ha inspirerat Astrid Lindgren när hon skrev böckerna om Pippi Långstrump.

Svenskarna kan konsten att anpassa sig

Carl Emil Petterssons berättelse har inte bara blivit en legendarisk berättelse om kärlek och integration, den visar dessutom att svenskar kan integreras där man minst anar det – vilket kan vara användbart när man ska integreras i sitt eget land.