Regeringen vill få fler invandrare att lämna Sverige, och man hoppas att uppnå det målet genom att kraftigt öka det så kallade återvandringsbidraget, från nuvarande 10 000 kronor per person till 350 000 kronor.

På ett sätt är det såklart logiskt. Vem lämnar en bekymmerslös tillvaro i bidragens Eldorado för att resa hem till en bister tillvaro i Somalia, Afghanistan eller Syrien för sketna tio papp? En enda person under 2023, visade det sig. Men money talks, och det regeringen nu vill göra är helt enkelt att muta icke-integrerade, arbetslösa och långtidssjukskrivna invandrare så att de lämnar landet.

Satsningen beräknas kosta närmare 2,5 miljarder under de kommande tre åren. ”För mycket pengar”, säger vissa. ”En vinst för Sverige”, säger andra. Åter andra menar att satsningen inte kommer att fungera eftersom man ju tjänar mer på att bo kvar i Sverige och fortsätta ta emot bidrag, år efter år, än att acceptera en engångssumma.

Oavsett är det betydligt billigare för nationen att betala de här individerna och familjerna för att frivilligt lämna landet, än att låta dem stanna. Allt har ett pris, och nu vill regeringen minska antalet problematiska och kostsamma invandrare.

Hur mycket är 350 000?

Men det finns ett problem. Det problemet handlar om hur mycket 350 000 kronor egentligen är. Samma summar är nämligen väldigt olika mycket i olika länder.

I Sverige är 350 000 kronor mycket pengar, men inte väldigt mycket. År 2023 var den svenska medelinkomsten 39 900 kronor per månad. Det innebär att 350 000 motsvarar i runda slängar en årslön efter skatt. Att få ett sådant tillskott till kassan skulle, för de flesta normalinkomsttagare, innebära en extra amortering på bostadslånet, en välkommen buffert inför pensioneringen eller en möjlighet att hjälpa barnen till en bättre start på vuxenlivet. Men 350 000 är inte ett fuck off-kapital. Det ger oss inte möjligheten att säga upp oss från jobbet, be chefen att dra dit pepparn växer och njuta livets otium.

Men det spelar ingen roll hur mycket en presumtiv återvändare får för pengarna i Sverige, det är ju inte där pengarna ska spenderas. Frågan är därför hur mycket 350 000 svenska kronor är värda i de länder som personer är tänkta att återvandra till? Det är det verkligt intressanta.

Med dagens kronkurs motsvarar 350 000 kronor ungefär 32 000 dollar. Medelinkomsten i Afghanistan är omkring 500 dollar. Hur hög den är i Somalia tvistas det om, men eftersom fyra av tio somalier lever på en dollar per dag eller lägre, uppskattas den till 400 dollar. Per år. Det innebär att en afghansk familj med två vuxna kan återvända till hemlandet med ett saldo motsvarande 128 afghanska årslöner på banken. En ensamkommande får nöja sig med blygsamma 64 årslöner.

En svensk medelinkomsttagare skulle alltså behöva 30,6 miljoner, eller mer exakt 30 643 200 kronor, för att få motsvarande utgångsläge som en återvändande, ensamkommande afghan. Ska man mäta sig med vad en somalier får, skulle staten behöva göra en blygsam insättning på 38 304 000 kronor.

Låt mig ställa en försynt fråga: Skulle du vara nöjd om du fick 30,6 mille insatt på ditt konto? Jag vet att jag skulle vara väldigt nöjd.

Sök bidraget och bli rikast i byn

Och exakt här uppstår det stora problem som regeringens ”lösning” kommer att leda till: Den som nappar på erbjudandet, sätter sig på flyget till Kabul eller Mogadishu, cashar in återvändarbidraget och tar taxin hem kommer att bli rikast i byn. Och ryktet kommer sprida sig med en snitthastighet snabbare än Arlanda Express – den som har lyckats ta sig till Sverige återvänder som en kung.

Tror du att fler eller färre skulle försöka ta sig till Sverige efter det?

Jag tror mig veta att de flesta skulle vara beredda till ganska mycket för att dra den vinstlotten. Betala flyktingsmugglare, till exempel. Eller riskera livet i en ranglig gummibåt på Medelhavet.

Ska regeringens målsättning – att minska antalet invandrare som inte kan försörja sig – uppfyllas, måste vi i så fall bygga murar runt Sverige som skulle få Berlinmuren att likna sockervadd. Och det lär ju knappast ske.

Budskapet som Tidö-partierna sänder är därför tydligt: ”Kom till Sverige, se till att bli en börda för landet – och ansök sedan om återvandringsbidrag så kan du återvända hem och leva i lyx.”

Var det verkligen det som var meningen?