Hej Tobias,

Eller får jag kalla dig Tobias? Nu ska du ju inte vara minister längre så kanske är det okej. Hur som helst kan du inte protestera just nu, så jag kallar dig Tobias.

Låt mig gå rakt på sak: Jag kan inte släppa tanken på att du vet något som vi vanliga svenskar inte vet.

Kalla mig gärna konspiratorisk, men jag får faktiskt inte ihop ekvationen annars. Visst kan jag förstå att du avgår, men jag förstår också att det måste finnas väldigt goda skäl till det. Du har vigt hela ditt vuxna liv åt politiken, och kämpat dig upp till posten som Sveriges utrikesminister. Du har suttit i riksdagen i 22 år, de senaste fem åren som partiordförande för Moderaterna. Under åren 2014-217 var du riksdagens förste vice talman. Du överlevde åtta år som migrationsminister under Reinfeldt, och en person som lyckas med det är gjord av riktigt tufft virke. Men du klarade det.

Under din tid som utrikesminister har Sverige blivit Nato-medlem, du har varit med om att arbeta fram DCA-avtalet mellan Sverige och USA och du har medverkat till att göra Sverige till en av de verkligt stora bidragsgivarna till Ukraina. Jag kan inte säga att jag är lika stolt över de stegen som du är, men oavsett så har du gjort ett hästjobb. Sådant svänger man inte ihop hur som helst.

Du är med andra ord ingen rookie.

Därför – och här får du ursäkta mig – köper jag inte för ett ögonblick versionen att ditt avhopp beror på ”en konflikt med statsministern”. Har man gjort din karriär är man ingen ömfoting. Att du skulle bli så kränkt över att Kristersson tar åt sig äran för ditt arbete att du avgår på det här sättet är orimligt. Är det något du har lärt dig under de här decennierna är det att göra som pingvinerna i Madagascar-filmen när bajsmackorna levereras: ”Smile and wave, boys. Just smile and wave…”.

Nej. Din avgång måste helt enkelt bero på något annat. Men vad?

En person som du är självklart högvilt för näringslivet, och det är mycket möjligt att du helt enkelt har fått an offer you can’t refuse. Men om det var så, hade du då avgått med sådant buller och bång? Jag undrar det, jag. Hade du då inte hellre iscensatt en stillsam moonwalk runt hörnet, och försvunnit lugnt och stillsamt in i en kanske ännu mer lukrativ tillvaro? Och om det är så att du lämnar för en annan arbetsgivare – vem kan tänkas vara intresserad av att rekrytera en person med dina kunskaper och insikter..? Hur såg den prislappen ut..? Ja, det har ju inte jag med att göra i så fall, men du får förlåta mig att jag undrar. Det är det säkert fler som gör.

Eller så var det kanske familjen som fick nog. Din fru och dotter kanske vill se dig mer än sporadiskt, eller så kanske har de fått nog av Det Nya Sverige och pressar på för att få en tryggare tillvaro i ett annat land? Ett land där din dotter kan växa upp utan att behöva riskera våldtäkter, misogyni och felskjutningar. Ett land som inte fört den migrationspolitik som accelererade under din tid som migrationsminister och alla muntra tillrop om ”öppna hjärtan”. Du och din familj har ju, till skillnad från de flesta skattebetalare, trots allt den ekonomiska möjligheten att lämna det sjunkande skeppet Svea.

Så kan det ju vara.

Eller så finns det en annan möjlighet, och här vandrar mina tankar och funderingar åt ett håll jag inte alls är bekväm med: En utrikesminister har mycket kunskap och information som vi andra aldrig får tillgång till. Under alla dessa möten, samtal och förhandlingar om Ukraina, om Nato och om vårt nu intima och kärnvapenberikade samarbete med USA har du självklart snappat upp en hel del. Du vet sådant som inte media vet, och som media – om de visste – aldrig någonsin skulle förmedla till befolkningen.

Vet du att något är på gång? Något som är summan av den ekvation som Sverige under de senaste åren har valt att aktivt gå in i. Något som kan skapa ett läge när man absolut inte vill vara utrikesminister, eller ens riksdagsledamot, i Sverige? Skulle det vara så, så är det ju helt logiskt att avhoppet sker snabbt och oväntat: ”Jag vill inte bli indragen i det som komma skall, nu packar jag och drar…”

Nej. Jag säger inte att det är så, jag säger bara att tankarna vandrar. Och än är det inte straffbart att tänka.

Hur som helst. Nu ska du avgå och lämna politiken. Varför vet, i nuläget, bara du och dina allra närmaste. Gott så. Vi andra lär få svaren i sinom tid. På ett eller annat sätt.

Så lycka till, Tobias, vad du än ska ta dig för nu. Och lycka till, Sverige. Vi lär alla behöva det.

Vänliga hälsningar,
/Jelena B.