Mike Benz har på kort tid blivit ett känt namn i USA som någon som kan den djupa statens modus operandi. I USA är det inte längre kontroversiellt att använda en sådan term. Men det är det i Norge [och Sverige; reds. anm.] som är mer katolskt än påven.

Detta trots att media, med NRK i spetsen, under många år har utmärkt sig genom att så misstro mot USA:s metoder och motiv. Det räckte för att det skulle ta fart: avlyssningen vid Youngstorget som förre partisekreteraren Ronald Bye och Klassekampens Finn Sjue avslöjade ett system för övervakning. En av anklagelsepunkterna mot Haakon Lie var att han mottog pengar från CIA. Det visade sig vara ett omfattande program. Det gällde kampen för kontroll av arbetarrörelsen och det måste väl vara ett värdigt motiv?

Men vänstern till vänster om Ap såg det inte så. De satte in det i ett större sammanhang som gällde Norges plats i Nato. Hela utgångspunkten för den nya vänstern var en balansgång mellan Moskva och Washington. De förespråkade den så kallade tredje vägen. Detta var en del av kulturen på vänsterkanten och det var identitetsskapande. Därför var det många som inte kunde släppa taget om att Arne Treholt drevs av idealism och många journalister höll med.

Idealismen hade förvandlats till anti-amerikanism och den hade tagit sig in i synnerhet i NRK:s blodsystem. NRK erövrades inifrån. Det var Carl I Hagen som gjorde sig ett namn genom att döpa om NRK till ARK, Arbeiderpartiets Rikskringkasting (Arbetarpartiets Rikstelevision).

Men NRK idag är mer politiserat än det någonsin varit, men debatten om det förs inte i media eftersom de har blivit lika politiserade. Hur kan det komma sig?

Utifrån vad vi tidigare visste om övervakning, bland annat av statsministerns kansli, stay behind-grupper och U2-flyg, borde uppmärksamheten ha varit mycket större. Men det är tyst. Vad har hänt med norsk media och den norska allmänheten?

För tillfället utvecklas en stor övervaknings- och kontrollapparat mitt framför våra ögon och den har en psyops-dimension som går ut på att ge rättsskydd för att all information ska kontrolleras och certifieras. Syftet är att endast auktoriserade organ ska kunna förmedla information.

Vi såg hur kontrollregimen rullades ut under pandemin och det finns fortfarande ingen öppen debatt vare sig om virusets ursprung eller vaccinerna. Vi hade en artikel i VG och en artikel i Aftenposten om att laboratorieteorin förmodligen stämde, men att amerikanska myndigheter hjälpte till att utveckla viruset tillsammans med kineserna har alltför skrämmande implikationer. Detsamma gäller vaccinet. De rullade ut ett vaccin som svar på en pandemi som de själva hade skapat utan att testa ordentligt. Tvärtom så ignorerade man bevisen på skadliga effekter och dolde informationen. Vi pratar om den största hälsopolitiska skandalen i fredstid och den har skadat sjukvårdens och politikens etik. Det är dock inget som ska diskuteras.

USA är epicentrum för en ny typ av psykologisk krigföring. Det började med Russiagate och den skandalen har dokumenterats noggrant och aktörerna har identifierats. Det är de som norska politiker och media behandlar som the good guys, trots att de är government gangsters, för att använda Kash Patels uttryck, det vill säga de använder sin maktposition för att bryta mot alla regler. De är inte bundna av någonting. De avslöjades under Trump, men återvände under Biden, utan att ställas till svars.

Enligt konstitutionen ska Kongressen agera watchdog över den verkställande makten. Men justitiedepartementet och FBI ignorerar lagstadgade förfrågningar om tillgång från de olika kommittéerna i Representanthuset där Republikanerna nu har majoritet. Justitieminister Merrick Garland ignorerar kraven och kastar Steve Bannon i fängelse. Norsk media är helt med på det. De hatar honom.

Det är som att den grekiska juntan som Treholt arbetade för skulle komma tillbaka och ta makten från vår stora allierade och norsk media skulle stå helt på kuppmakarnas sida.

Jag överdriver inte. Demokraternas maktmissbruk är bara början. Sedan de kom till makten har de importerat 20 miljoner illegala som de nu håller på att ge rösträtt till. Kamala Harris har nyligen uttalat att hon kommer att avskaffa filibustern i Senaten som kräver 60 röster för att en lag ska gå igenom och minska kravet till enkel majoritet. Samtidigt kommer hon att ge Washington DC och Puerto Rico delstatsstatus och därmed rätt till två senatorer vardera. Demokraterna kommer alltså att ha majoritet i Senaten under överskådlig framtid. Hon vill utöka antalet domare i Högsta domstolen till 13. Demokraterna vill ha majoritetsstyre, vilket i sammanhanget och med denna riggning kommer att innebära att USA blir en enpartistat.

Norsk media är tyst om detta och de har skruvat upp volymen på Trump-hatet så att det dränker allt.

Hur var det möjligt? Hur blev en anti-amerikansk vänster som dominerat norsk politik en anhängare av den djupa staten – som den inte vill erkänna existerar – och fanatiska motståndare till de krafter som vill bevara den amerikanska demokratin?

Immunförsvaret i den norska demokratin är kraftigt försvagat, och det hos de instanser vars uppgift det är att bevara och stärka det.

Vi ligger långt efter när det gäller att förstå vad som har hänt oss och västvärlden under de senaste tjugo åren.

Documents huvuduppgift har varit att följa och täcka denna utveckling.

Om du är lika orolig som vi och vill bidra till att väcka opinion, rekommenderar vi att du tecknar ett abonnemang.

Information är avgörande för att bilda sig en bild av vad som har hänt och händer.

Mike Benz börjar med april 1948. USA hade vunnit andra världskriget och nu började kampen om världsherravälde. Vissa val gjordes då, vars konsekvenser vi nu lever med.