Det börjar bli så många av dem nu att jag har tappat räkningen. Artiklar som propagerar för barnlöshet, särskilt för kvinnor, och som lyfter fram fördelarna med att förbli barnlös. De barnlösa är lyckligare, har tid för alla sorters fritidsintressen, har mer pengar, helt enkelt en bättre livskvalitet, om vi ska tro media från KK till NRK, via DN och SVT till The Guardian och BBC samt amerikanska och andra internationella medier.

Här är några exempel på rubriker jag har hittat:

”I’ve chosen to be child-free: here is how I plan to build a life full of joy and meaning”

”I am child-free and happy. Why does that offend you?”

”Lyckligt barnlöst socialt lejon”

”Du blir inte lyckligare av att få barn. Inte ens när man blir gammal.” Den sistnämnda hittade jag i Forskning.no, och den finansierades av OsloMet.

Det har pågått ett tag nu, men nu går det knappt en dag utan att jag ser rubriker som de jag nämner ovan. På NRK hittar vi artikeln ”Harris barnlösa väljare”, där en 31-årig kvinna berättar om hur hon ser fram emot att klippa äggledarna och under rubriken ”stolt och steril” kan vi läsa att:

”En man kan liksom göra de val han vill och fortfarande vara en man. Men en kvinna som väljer att inte skaffa barn ses tydligen som ett hot bara för att hon inte vill föda.

– Så det som händer nu, att Kamala Harris är presidentkandidat, känns viktigt. Det slås liksom fast en gång för alla vilken roll och betydelse vi barnlösa kvinnor har i USA.”

NRK väljer som vanligt sida när de bevakar amerikansk politik, och fungerar som Demokraternas språkrör i Norge. Inget är nytt under solen. Och ämnet har länge varit politiserat. Att skaffa barn är högerorienterat och egoistiskt, och att inte skaffa barn är den ultimata värdegrundssignalen: Du signalerar att du inte kommer att bidra till den globala uppvärmningen genom att kräva mer resurser, och signalerar också att du förkastar traditionella värderingar och könsroller. Den barnlösa kvinnan har blivit en sorts symbol för den typiska Harris-väljaren, som framhåller Taylor Swift, den barnlösa popsångerskan, som sin förebild.

Barnlösa kattdamer med eländiga liv

JD Vance, Trumps vicepresidentkandidat, tog bladet från munnen redan 2021, när han hänvisade till den barnlösa vänstern och pekade på ”barnlösa kattdamer med eländiga liv” i en intervju med Tucker Carlson.

Vance har sedan dess försvarat sina åsikter, men säger att han inte kritiserar människor som inte har barn, det är det Demokratiska partiet han kritiserar för att vara anti-barn och anti-familj, sa han till Megyn Kelly.

”The substance of what I said, Megyn – I’m sorry, it’s true. I’m making an argument that our entire society has become sceptical and even hateful towards the idea of having kids.”

”Innehållet i det jag sa, Megyn – jag är ledsen, det är sant. Jag argumenterar för att hela vårt samhälle har blivit skeptiskt och till och med hatiskt mot idén om att skaffa barn.”

Vance har rätt. Essensen av de mediarapporter som hänvisar till barnlöshet som något positivt är att barn är en börda. De kostar för mycket, och leder till mer stress än glädje, och det hänvisas ofta till en studie från University of York: ”För många föräldrar är stressen med blöjbyten, matlagning och leksakskaos större än glädjen över deras barns första leende, steg eller skoldag” skriver NRK under rubriken ”Barn gör dig inte lycklig”.

Vita bebisar värst?

Sedan har vi de som tar det ännu längre, och använder ras som en inkörsport: Det är inte bebisar i sig som är problemet, utan vita bebisar:

”Believe it or not, upper middle class white lady, the purpose of being a woman is more than just having a McMansion and squirting babies into it. Women can — and should — seek fulfillment beyond the traditional roles of wife and mother. Your potential to contribute to society extends far beyond the walls of your home.

Why is it so hard for white women to break free from privilege and understand that?

Consider the environmental impact of another Timmy and Karen running around. Each new baby contributes to significant consumption of resources in an already overburdened planet. Our society is grappling with climate change, resource depletion, and environmental degradation. By choosing to have fewer children or none at all, you can reduce your carbon footprint and help create a more sustainable future for all of us.”

Att uppmuntra vita kvinnor att inte skaffa barn är förstås rasism när den är som värst, och om man hade bytt ut ”vit” mot ”svart” hade den som skrev detta fått känna av konsekvenserna.

Kritisk rasteori på speed ligger ändå närmare kärnan i budskapet än de mysiga artiklarna om glada, frivilligt barnlösa kvinnor. För medan de här artiklarna lyfter fram de positiva aspekterna av att inte fortplanta sig, säger den här rakt ut att (vita) barn är en pest och plåga.

Lyckliga aborter?

Abortfrågan är nära kopplad till den ”glada och barnfria” agendan. Varför har abort blivit en så stor fråga i den amerikanska valkampanjen? Feminister och en enad vänster tror att det handlar om valfrihet, medan högern menar att det handlar om det ofödda livets rättigheter.

Varför är Demokraterna så engagerade i aborter, när siffrorna i USA redan är skyhöga och har ökat de senaste åren till ungefär en miljon per år? Detta trots att vissa stater har infört restriktioner och preventivmedel är lätta att få tag på. Abort är inte bara accepterat, utan lyfts fram som något positivt. Vissa stater i USA tillåter abort fram till födseln, och anser att det är ”health care”. Det handlar inte längre om ett svårt val, utan om ett självklart val. Boken ”Happy Abortions” av Erica Miller är tyvärr inte så marginell som den direkt verkar – på ACLU kan vi läsa om 16 kvinnor som var glada över att ha tagit livet av sitt ofödda barn.

Lyckligtvis har de amerikanska förhållandena i abortfrågan inte kommit så långt i Norge, men varför insisterar regeringen, med Arbeiderpartiet i spetsen, fortfarande på att höja abortgränsen till 18 veckor [Sverige tillåter redan fri abort till vecka 18; reds. anm]? Den nya abortlagen, som ser ut att vinna majoritet i Stortinget, kommer med största sannolikhet bara att leda till en sak: fler aborter, och därmed färre barn.

Erna Solberg gjordes till åtlöje för att hon sa att norska kvinnor borde föda fler barn, men hon hade helt rätt, för norrmän är en döende ras. Om den demografiska trenden fortsätter försvinner vi så småningom helt.

År 2009 var födelsetalen i Norge 1,98 barn per kvinna, och 14 år senare, 2023, var siffran 1,40 barn per kvinna. Norge är bland de länder där födelsetalen har sjunkit mest, trots generösa upplägg för föräldrar, men det är en trend vi ser över hela västvärlden. Regeringen har tillsatt en kommitté för att undersöka varför detta händer.

Den sorgliga sanningen är att inget samhälle någonsin har kunnat vända låga födelsetal.

Paul Ehrlich och befolkningsbomben

Även om frivillig barnlöshet är en av orsakerna, är ofrivillig barnlöshet fortfarande en faktor. Många som vill ha barn har det inte, av olika anledningar. Om kommittén kommer att gräva tillräckligt djupt för att hitta dessa skäl återstår att se. Samtidigt fortsätter vi som samhälle att nedvärdera barn och familjevärderingar, helt i linje med Karl Marx idéer.

När vi ser samma typer av artiklar om frivillig barnlöshet i alla medier i Väst är det ingen tillfällighet. De enskilda journalisterna kanske inte har en noga genomtänkt plan, men det finns en agenda som började med Paul Ehrlich och hans teorier om befolkningstillväxt. Den teorin har fortsatt med feminismens framväxt, och så småningom med klimatfanatismen, som också ogillar barn.

Det är trist att bevittna så kallade ”birth strikers” som tror att de gör världen och klimatet en tjänst genom att förbli barnlösa, när man vet att många som väljer att inte skaffa barn när de är unga ångrar det senare i livet. Men som för att illustrera hur vår kultur har förändrats för att gynna anti-barn-perspektivet är det svårt att hitta siffror på detta, samtidigt som det är lätt att hitta artiklar om hur många som ångrar att de skaffade barn.

Ehrlich skrev The Population Bomb 1968 och trodde att världen skulle kollapsa under okontrollerad befolkningstillväxt, och att miljoner skulle svälta ihjäl. Hans malthusianska idéer har misslyckats, tvärtom, mänskligheten har anpassat sig och hittat effektivare sätt att leva och föda sig själv.

Extremisten Ehrlich trodde att vi kanske måste ta till drastiska metoder för att kontrollera befolkningstillväxten, men även här hade Erhlich fel – befolkningen, åtminstone här i Väst, krymper helt utan tvång. Invandrare kan hävda sig vad gäller befolkningstal, men antalet etniska norrmän minskar hela tiden.

Som Jordan Peterson säger är detta tråkigt, inte bara för samhället utan också för de inblandade individerna.

 – Varför ska man ha barn? För du kommer aldrig att få möjlighet att utveckla en mer meningsfull relation med en annan människa, säger han till Ben Shapiro (se länk nedan).

• Dr Jordan B Peterson on X: «Why should you have children? Having children gives you the potential opportunity to have the highest quality relationship with another human being that you can have. https://t.co/C7EyinedDo» / X

Det moderna samhället måste återfå respekten för moderskapet, säger han i YouTube-videon ”Women at 30”:

 – Det blir inga människor utan barnet och mamman. Det finns knappast något samhälle mer patologiskt än det samhälle som nedvärderar rollen som mamma.

Vänstern har tagit det jobbet på allvar och med vänsterorienterad media ombord på tåget har man lyckats göra den barnfientliga agendan till en långtgående politisk fråga. Det är en bokstavligen dehumaniserande och destruktiv ideologi. Om vi ​​inte vill avveckla oss själva är det en ideologi som vi måste ta itu med.