Det har gått två år sedan Irans moralpolis grep och sedan dödade 22-åriga Jina Mahsa Amini i häktet eftersom hon inte hade följt den islamiska regimens klädkod. Mordet utlöste proteströrelsen ”Kvinna, liv, frihet” – internationellt känd som ”Woman, Life, Freedom” – och gjorde Amini till en symbol för motstånd mot regimen.

Nobelpristagare hungerstrejkade

Nobels fredspristagare Narges Mohammadi, som sitter fängslad i Teherans ökända Evin-fängelse, hungerstrejkar tillsammans med 34 kvinnliga fångar ”i solidaritet med det iranska folket mot regeringens förtryck”, enligt Narges Mohammadis stiftelse.

– Idag, den 15 september 2024, har 34 kvinnliga politiska fångar i Evin-fängelset hungerstrejkat för att markera att det är två år sedan mordet på Mahsa (Jina) Amini och utbrottet av protesterna mot mullahregimen och rörelsen ”Kvinna, liv, frihet”.

Mohammadi har suttit i Evin-fängelset i Teheran sedan november 2021.

Polisens aktioner mot proteströrelsen kostade mer än 500 människor livet – människorättsorganisationer säger sig känna till 551 dödade – medan över 20 000 har gripits – och aktionerna fortsätter än i dag.

Kvinnorna gick före

Kvinnorna tog ledningen i protesterna mot mullorna i Iran. Aminis död anses vara en vändpunkt i landet, och det mest synliga resultatet är framför allt unga, urbana kvinnors ovilja att bära hijab.

Trots att de genom att trotsa moralpolisen, trotsar samma föreläggande som ledde till Aminis död – något som potentiellt kan leda till deras egen död.

De utmanar inte bara det obligatoriska täckandet av håret – en av regimens grundpelare – utan också själva systemets legitimitet, vilket tydliggörs av att moskéerna står tomma medan kristendomen och zoroastrismen växer.

Vapen och kranar

Upproret slogs ned med vapen och kranar och det verkar idag som att regimen har god kontroll. Det brutaliserar människor dubbelt: De dödar en familjemedlem och arresterar sedan dennes nära och kära för att de kräver att mördarna ska ställas till svars. Det finns en massiv säkerhetsapparat och oppositionsgrupperna är inte enade. Regimen har fyra decennier av erfarenhet av att undertrycka protester och splittra oppositionen, och man förlitar sig på politiskt och militärt stöd från Kina och Ryssland.

Bilden av mullornas motståndare två år efter att protesterna bröt ut är fortfarande dyster. Men om man läser något annat än iransk systemmedia så verkar det tydligt att proteströrelsens energi fortfarande bubblar under ytan, folket väntar bara på signalen som ska utlösa den.

Mahsa Amini’s voice lives on, and the path of all the immortal heroes of our homeland, who sacrificed their lives for the freedom and dignity of Iran, continues.

Shout their eternal names. Share their stories of courage. Stand by their brave families. Stand shoulder to shoulder… https://t.co/HUz4UJtRS4 pic.twitter.com/YTHCtASMuH

— Reza Pahlavi (@PahlaviReza) September 15, 2024