Ukraina kommer att kunna attackera ryska flygbaser, ammunitionsdepåer och andra militära mål som hotar dess territorium om det sker en förändring av västerländsk politik för användning av långdistansmissiler.

Den ukrainska militären vill kunna slå ut de ryska bombflygflottorna som släpper luftburna ”glidebomber” – relativt billiga, renoverade bomber med styrsystem – på ukrainska mål med förödande effekt. De kan släppa bomberna tiotals kilometer bakom frontlinjen.

Många stödjer att Väst ger Kiev en sådan möjlighet att försvara sig mot den attackerande parten. Men Kreml kommer naturligtvis att se detta som västlig inblandning i en lokal konflikt. Det är ju trots allt Nato och EU som har levererat de flesta av de vapen som dödar ryska soldater och även en del civila.

Man behöver inte sympatisera med Putin för att se problemet: Ingen vill att det här proxykriget ska utvecklas till ett riktigt krig mellan Nato och Ryssland, som har tusentals kärnvapenstridsspetsar redo att användas.

Om Ukraina plötsligt skulle kunna använda sådana vapen djupt inne i Ryssland, skulle det tvinga Moskva att flytta sina plan längre bak, vilket skulle innebära att planen skulle behöva mer bränsle för att nå frontlinjen. Det skulle i sin tur kunna begränsa antalet uppdrag som Rysslands flygvapen kan genomföra, skriver försvarsredaktören Larisa Brown i The Times.

Ukraina vill naturligtvis ha rätt att använda sina vapen som man finner lämpligt.

”Det [en förändrad policy] kommer att göra det möjligt för oss att förhindra ryska attacker och ge den nödvändiga avskräckningen. Det handlar om att komma närmare krigsslutet”, säger en ukrainsk militärkälla.

Storbritannien har försett Ukraina med ett begränsat lager av Storm Shadow-missiler, som har en räckvidd på cirka 250 kilometer, vilket tredubblar räckvidden för de missiler som Ukraina hittills har använt. Storm Shadow-missilerna är särskilt användbara för attacker mot bunkrar.

USA har försett Ukraina med den mest långräckviddiga versionen av Army Tactical Missile System (ATACMS), en ballistisk missil med en räckvidd på upp till 300 kilometer. Men USA vägrar att låta Kiev använda dessa vapen av rädsla för eskalering.

Ryssland har dock inga sådana restriktioner. Förra veckan tog Moskva emot en leverans av mer än 200 Fath-360 ballistiska kortdistansmissiler från Iran, med en räckvidd på upp till 120 kilometer, vilket gör det möjligt för Ryssland att slå till mot mål längre in i Ukraina.

Den här leveransen kan ha bidragit till att förändra USA:s inställning till sin politik. Det är i alla fall vad den brittiske utrikesministern David Lammy tror (eller hoppas?).

USA kan tillåta Ukraina att avfyra missiler mot Ryssland ”inom några veckor”

Att tillåta Ukraina att använda långdistansvapen inne i Ryssland kommer sannolikt inte att helt ändra krigets gång, delvis för att ukrainarna sannolikt inte har ett stort antal sådana vapen. Tyskland, som har cirka 300 operativa Taurus-missiler med lång räckvidd liknande Storm Shadow, har vägrat att överlämna dem till Ukraina av rädsla för en upptrappning.

Detta är också den amerikanska försvarsministern Lloyd Austins ståndpunkt.

Efter ett möte med den så kallade Ramsteingruppen i förra veckan betonade Austin för pressen att det inte finns något specifikt vapen som kommer att vända krigslyckan för ukrainarna.

Han påpekade att Ryssland har flyttat sina glidbomber utanför räckvidden för sina ATACMS-missiler, medan Ukraina har betydande kapacitet att utföra attacker mot mål utanför räckvidden för de brittiska Storm Shadow-kryssningsmissilerna. (NTB-Reuters 6 september)

Den största faran med att ändra västvärldens inställning till långdistansvapen är rysk vedergällning och rädslan för att president Putin kan använda taktiska kärnvapen i Ukraina, vilket anses vara en röd linje för Nato. Det är oklart vad Nato skulle göra i en sådan situation, även om risken för ett tredje världskrig naturligtvis skulle vara mycket större om kärnvapen användes.

Men det vet Kreml också, så personligen tycker jag att det verkar långsökt att tro att Ryssland skulle använda kärnvapen utan att uppleva ett verkligt och existentiellt hot på hemmaplan. Ryssland har ett antal andra alternativ för att svara på missiler som avfyras på rysk mark. Även om inget av dessa alternativ är särskilt trevligt för den ukrainska civilbefolkningen, är de inte tillräckliga för att starta ett tredje världskrig.

Detta förutsätter dock att västvärldens politiker inte faktiskt vill ha ett tredje världskrig för att utplåna Ryssland en gång för alla. Man kan bara hoppas att de politiska ledarna i väst ännu inte har passerat tröskeln för sådan total galenskap.