Att skicka asylsökande till Rwanda betraktas som en moralisk skandal av Labourpartiet, som inte kunde bry sig mindre om sina egna medborgares rättigheter.

Men kanske ser de att skicka dem till Albanien istället som ett mycket mer etiskt alternativ.

Keir Starmer överväger detta efter att ha träffat Italiens premiärminister Georgia Meloni för att lära sig hur hennes regering har lyckats minska antalet småbåtsankomster under det senaste året, efter att ha ingått ett avtal med Albanien i synnerhet.

Asylavtal mellan Italien och Albanien godkänt i domstol

Starmer sade att han var ”intresserad” av att se hur Albaniens bearbetningssystem, som har utvecklats av den italienska regeringen, kommer att fungera, skriver Ross Clark i The Spectator.

Labours strategi att ”krossa gängen” fungerar inte, och på söndagen dog flera personer som försökte ta sig till den engelska kusten i små båtar över Engelska kanalen.

Starmer har utsett en före detta polischef till den nya chefen för gränssäkerhet, som kommer att övervaka sin strategi för migranter i kanalen och leverera sitt löfte om att ”krossa gängen”. Downing Street sade att utnämningen av Martin Hewitt, som ledde Storbritanniens tillämpning av Covid-lagar som chef för National Police Chiefs’ Council, markerade ”ett nytt tillvägagångssätt för att säkra våra gränser”.

Detta är enligt The Times. Så det tyranni vi upplevde under pandemin kan användas både för att låtsas uppfylla klimatmålen och i ett klumpigt försök att hejda den flod av migranter som förödar särskilt England, men också Irland.

Varför kan inte Labourregeringen bara skära bort absolut allt stöd till utlänningar? Förresten: En stor del av båtmigranterna kommer faktiskt från Albanien, som förvisso inte befinner sig i en krigssituation men som faktiskt är ett växande resmål för europeiska turister. Vad är poängen med att söka hjälp från Meloni?

Låt oss bortse från vänsterns inställning till Meloni: När Rishi Sunak inledde en relation med henne förra året var hon nyfascist, nu verkar hon plötsligt ha uppgraderat sig själv till en respektabel nationell ledare med massor av idéer att erbjuda vår egen upplysta, vuxna regering.

Men vad är poängen med Meloni?

Men är det någon mer än jag som känner en doft av hyckleri i Labours kovändning när det gäller principen att skicka asylsökande utomlands för behandling? Tydligen kan ett vitt europeiskt land lita på att hantera migranter som skickas från Storbritannien, men inte ett afrikanskt.

År 2021 sa Albanien nej till ett liknande förslag från Tory-regeringen. Samma år kom Storbritannien överens med Frankrike om att stoppa 100 procent av migranterna från att korsa Engelska kanalen. Sedan dess har antalet migranter gått från klarhet till klarhet.

Arbetsmarknadsministrar kan hävda att arrangemanget i Albanien skiljer sig från det i Rwanda. De kan säga att i det förra fallet skulle asylsökande ha en chans att återvända till Storbritannien om deras ansökningar beviljas, medan de i det senare fallet skulle ha varit tvungna att stanna kvar i Rwanda. Men då missar Starmer och co poängen: Storbritannien vill inte ta emot fler migranter och få vanliga britter skulle ha något emot om migranterna skickades till Sydpolen.

Enligt asylrätten är man dessutom bara en äkta flykting, som flyr för sitt liv, om man söker trygghet i det första land man kommer till. Norge och Sverige har till exempel inte tagit emot en enda äkta flykting, med undantag för de kvotflyktingar vi plockar upp i våra hemländer. Det är bara att räkna antalet gränser man måste passera mellan länder som Syrien, Irak, Pakistan, Afghanistan och Somalia.

Meloni har lyckats minska antalet båtmigranter med 62 procent i år utan att väcka någon större uppmärksamhet. Starmer verkar dock intresserad och kommer också att besöka Italiens nationella samordningscenter för migration för att själv se hur landet har säkerställt en kraftig nedgång i antalet migranter som anländer över Medelhavet.

Samtidigt fylls de brittiska fängelserna med människor som ogillar slakten av de tre små flickorna i Southport.

För några veckor sedan fanns det alldeles för många människor i fängelse; upp till hälften av dem borde inte vara där, sa den nya fängelseministern. Sedan kom upploppen och plötsligt var fängelset trots allt bara en plats för ligister och småbrottslingar. Fram till för en vecka sedan, då dörrarna till fängelserna öppnades och hundratals fångar släpptes tidigare än planerat.

Starmer har tidigare anklagats för att ändra ståndpunkt i viktiga frågor, men oftast har det tagit tid innan han levererar motsägelsefulla åsikter.

Den brittiske premiärministern, som inte behöver köpa kläder till sin fru, verkar nu ha utvecklat förmågan att inta motsatta ståndpunkter samtidigt.

Det finns en mycket enkel regel som styr detta: Varje idé som föreslås av de konservativa är dålig och fel; men den Labour-märkta versionen är helt bra.

Labourregeringen har dock en stor fördel: Den officiella oppositionen – det vill säga Torypartiet – kommer sannolikt inte att vara emot att skicka asylsökande ut ur landet. Men i sitt eget Labourparti kommer Starmer sannolikt att möta det starkaste motståndet.

Men med en majoritet på 170 röster är det osannolikt att det spelar någon roll, förutsatt att Starmer faktiskt menar vad han säger den här gången. Personligen har jag mina tvivel tills vi ser resultat.