Israel är förmodligen världens mest högteknologiska samhälle. Dess fiender har inte en chans. Israel kommer att överlista dem, som historian om personsökarna är ett bra exempel på. Espen Barth Eide oroar sig för att Iran kan komma in på planen. Iran är redan på planen, men har förmodligen inte en chans mot Israel i ett storkrig.

När teknik ställs mot massa är det tekniken som vinner om det är kriget som råder: Det vill säga när målet är att slå ut fienden.

Den islamiska världen betalar priset för stora barnkullar och samhällen som inte har resurser att ta hand om dem. De saknar utbildning, jobben går till anhöriga och kvaliteten blir därefter, i en ond cirkel.

Den islamiska världen kan självklart hota Israel och stödja terror. Men som vi har sett: Det här är ett krig de förlorar.

Västvärlden borde oroa sig för att en del av födelseöverskottet i den islamiska världen tar sig till den värld där de får optimala förutsättningar tack vare generösa välfärdssystem. Det är himmelriket jämfört med livet i deras hemland. De njuter av det bästa av alla världar, eftersom de har råd att hålla kontakten med sitt hemland.

De tar med sig de dåliga vanorna: Varför ska de jobba när de vet att manna faller från himlen, i form av bidrag? Det gäller även skolan där nivån har sjunkit under lång tid. Nu slopas även betygskravet för lärare så att lärare och elever får lika dåliga förutsättningar. Då närmar vi oss standarden i den islamiska världen.

Utrikesdepartementen har nog inte tänkt sig en spridningseffekt från Gaza, Västbanken och Libanon/Syrien till Oslo och Stockholm.

Det finns de som tror att knivattackerna som blir allt vanligare är en form av ”vild jihad”: Muslimer känner att de har rätt att hämnas. Media matar dem med nyheter dygnet runt om hur avskyvärda israelerna är.

Israel befinner sig i ett existentiellt krig mot radikal islam. Det vågar statsministern aldrig säga högt.

I ett krig finns det andra regler. Hamas satte själva dessa regler den 7 oktober.

Mätt på den skalan är personsökarna välförtjänta. Men det finns andra faktorer.

Israel vill vara ett civiliserat samhälle. Hur håller man en civiliserad standard om man måste behandla sina fiender brutalt?

Det är ett val som också västeuropéerna i allt högre grad måste göra.

Radikala islamister ger sig själva rätten att göra vad som helst: Kom ihåg Yusuf Qaradawi, Islamiska brödraskapets andliga ledare, som sa att det inte finns någon skillnad mellan civila och militära israeler.

Media har hjälpt till att underblåsa detta hat.

Men underblåser inte det hatet mot oss själva? Enligt Koranen är den djupa klyftan mellan troende och icke troende. Vi är otrogna oavsett vad vi kallar oss. Vi får inte inbilla oss att det finns förlåtelse för att vi beter oss ”vänligt” eller sympatiserar med palestinierna. Endast ett aktivt stöd för den palestinska kampen kommer att kunna mildra fientligheten.

Detta är den i den riktningen Espen Barth Eide och regeringen har tagit Norge.

Delar av vänstersidan förstår att Norge har tagit ställning. Men de har inte förstått att de samtidigt har förklarat krig mot sitt eget samhälle.

Ordet barmhärtighet finns inte i Hizbollahs vokabulär. Israel har sedan länge lärt sig den läxan.

År 1982 bodde undertecknad i Jerusalem och det var efter Libanonkampanjen av Ariel Sharon och Chabra och Shatilla, lägren där falangister dödade som hämnd för att deras ledare dödats.

På den tiden var fredsrörelsen i Israel stark. En halv miljon hade samlats till en demonstration i Tel Aviv: israeliska soldater hade varit passiva åskådare. Ariel Sharon var tvungen att avgå. Jag sa detta till en israel som svarade: Varför ska vi bry oss om att de dödar varandra? Det lät okänsligt i mina öron.

Sedan dess har vi förstått mer. Vi lyder under samma spelregler som de som gäller i Mellanöstern. Men vår egen elit vägrar gå med på att andra – nykomlingarna – bestämmer reglerna. Istället stiftar de lagar för att skydda dem!

Därmed har de gått från att skydda lagen till att bryta ner den. Det finns en viktig skillnad: Myndigheterna tar inte längre en konstruktiv roll i skyddet av medborgarna.

Detta är förstås en övergång till ett samhälle där islamisk lag successivt ersätter den sekulärt-humanistiska lagen, baserad på kristendomen.

Kriget mellan Israel och radikal islam kommer att påskynda denna utveckling.

Det finns en fara i detta civilisationskrig: Vi blir som dem. Muslimernas brutalitet får oss att förlora vår mänsklighet.

Personsökarhistorien är en påminnelse in det: Bara för att du kan betyder det inte att du borde.

Många oskyldiga människor kan ha drabbats och det är något med skadornas art som väcker obehag: Ögon, könsorgan, inälvor. Tretusen sårade. Det är många.

En händelse på denna nivå utlöser reaktioner. Vi delar dessa med Israel vare sig vi gillar det eller inte.