Har Storbritanniens premiärminister Keir Starmer blod på händerna och går landet mot ett tudelad tyranni, där våldsamma män släpps ut från överfulla fängelser för att ge plats åt politiska motståndare? I praktiken kan det se ut så här: En 61-årig farfar dömdes till fängelse i två år och åtta månader för att ha svurit mot polisen under upploppen efter massakern i Southport i somras. Nu har han hittats död i fängelset.

Peter Lynch var på plats utanför Holiday Inn Express i Rotherham, ett hotell som hyser migranter, den 4 augusti i år. Det var bara några dagar efter knivmassakern i Southport, där en sjuttonårig pojke, son till invandrare från Rwanda, dödade tre små skolflickor och skadade flera till, och stämningen i samhället var naturligtvis på kokpunkten.

Men Lynch var inte våldsam. Han höll upp ett plakat där han fördömde regeringen och flera mäktiga institutioner – polisen, media, World Economic Forum (WEF), Blackrock och andra – för att vara korrupta. Farfadern skrek också ”avskum” mot polisen och kallade asylsökande ”barnamördare” och ”våldtäktsmän”. Olämpligt, ja – men förtjänade han nästan tre års fängelse? Han utgjorde inget hot mot samhället, även om han kränkte polisen och etablissemanget.

Lynch var en politisk motståndare till den huvudlösa politik som har lett till att invandringen till Storbritannien, både laglig och illegal, har ökat så drastiskt att den sätter ökad press på sammanhållningen och infrastrukturen i samhället. Nästan 700 000 människor immigrerade till öriket under 2023. Det är en ofattbar siffra, som motsvarar storleken på en stor stad.

Vi som bor här har i åratal bevittnat terrorattacker, ökat våld och gängkriminalitet och ökade krav på att samhället i stort ska anpassa sig till den växande muslimska minoriteten. Områden i London har blivit ”no-go zones”, platser man helst undviker på grund av ökad kriminalitet.

Nära kokpunkten

Den brittiska befolkningen har varit välkomnande till invandrare, och Storbritannien är bland de minst rasistiska länderna i världen. Men med bostadsbrist, ökad islamisering bland annat i skolsystemet – min systerdotter jobbar på en skola i London där de inte firar påsk, men uppmärksammar de muslimska högtiderna – och muslimska män som har fått begå övergrepp mot utsatta engelska flickor i många år, är det ett under att det inte har kokat över tidigare.

Ändå var upploppen mer måttliga än de kunde ha varit. Ingen dödades – Peter Lynch är det första dödsfallet. Hans död misstänks vara självmord, men dödsorsaken är inte fastställd förrän utredningen är klar. Lynch hade redan fått en hjärtinfarkt och led av bland annat kärlkramp och diabetes. Man kan ställa sig frågan om det var legitimt att skicka en så sjuk man i fängelse, en man som inte hade gjort en fluga förnär, men som utnyttjade sin möjlighet att uttrycka sitt motstånd mot eliten. Han använde sig av den gamla brittiska traditionen som kallas yttrandefrihet, friheten att kritisera makthavare, men som vi vet är denna frihet nu så inskränkt att den knappast kan kallas en frihet. Det har snarare blivit en ”frihet” som kan utövas inom en så snäv åsiktskorridor att den inte längre spelar någon central roll.

Än så länge är de flesta politiker tysta om vad som händer. Men Peter Lynch är inte den enda politiska fången som sitter i brittiska fängelser som är så överfulla att våldsamma brottslingar släpps i förtid. Lucy Connolly, som delade ett inlägg på X (som hon senare raderade) där hon skrev ”utvisningar nu!”, har suttit i fängelse i två år och sju månader. Connolly, som aldrig tidigare varit i polisens strålkastarljus, har barn som måste fira jul utan henne. Varken Nigel Farage eller någon i det konservativa partiet har fördömt fängslingarna. Richard Tice, tidigare partiledare och nu vice partiledare för Reform UK, har å andra sidan uttryckt sitt stöd.

”Peter Lynch är död. (…) Han sa några mycket okloka, dumma saker. Men han förtjänade inte att dö för det. Han var en politisk fånge i Storbritannien. Tudelad rättvisa från Keir Starmer dödade den här mannen.”

Peter Lynch is dead.

Please watch this explanation by @IsabelOakeshott . He said some very unwise, daft, bad things. But he did not deserve to die for it.

He was a political prisoner in the UK.

Two tier justice by @Keir_Starmer killed this man. https://t.co/iqea8V3eUO

— Richard Tice MP 🇬🇧 (@TiceRichard) October 21, 2024

”Vi är alla Peter Lynch”

Hans fru, Isabel Oakeshott, är journalist på The Telegraph och är bland de få journalister som har bevakat fallet på ett kritiskt sätt. Patrick Christys och Neil Oliver, båda från GB News, har också belyst saken.

Tommy Robinson deklamerar ”vi är alla Peter Lynch”. Han uppmanar britterna att samlas för en fredlig demonstration på Londons Victoria Station den 26 oktober. Han jämför för övrigt det brittiska samhället med George Orwells ”Animal Farm” (”Djurfarmen” på svenska).

We are all PETER LYNCH ❤️❤️❤️❤️, march with us on the 26th . 11 am Victoria station pic.twitter.com/eHnf15CgCP

— Tommy Robinson 🇬🇧 (@TRobinsonNewEra) October 22, 2024

”Alla djur är jämlika, men vissa är mer jämlika än andra”, är ett nyckelcitat ur fabeln om djuren som tar kontroll över Manor Farm, men misslyckas kapitalt på grund av korruption och girighet. Boken var en kritik av den ryska revolutionen, men passar Starmers splittrade samhälle bra, anser Robinson. För Starmer och den liberala eliten – som inte alls är liberala när det kommer till hur de behandlar den infödda brittiska befolkningen – är det viktigt att behålla kontrollen. De är, med rätta, rädda för att upplopp och öppet missnöje ska prägla landet. Det var därför det var viktigt för dem att slå ner på oliktänkande som Lynch. Som Starmer i sitt tal den 27 augusti, när han skyllde på ”populism” och tidigare Tory-regeringar:

”Jag kommer inte att tolerera ett sammanbrott i lag och ordning under några omständigheter. Och jag kommer inte att lyssna på dem som utnyttjar sörjande familjer och respekterar samhällen. Men dessa upplopp skedde inte i ett vakuum. De avslöjade vårt lands tillstånd. De avslöjade ett djupt ohälsosamt samhälle. Sprickorna i vår grund blev uppenbara, försvagade av ett decennium av splittring och nedgång.”

Överfulla fängelser

För att ge plats åt de politiska fångarna har Starmer beslutat att släppa över tusen interner efter att de har avtjänat 40 procent av tiden, mot de normala 50 procenten. Brittiska fängelser är överfulla och många är utom kontroll, med våldsepisoder, droger som flödar nästan fritt och generellt dåliga förhållanden för både interner och de som arbetar där.

Här finns inga spår av självkritik. Men britterna går sällan ut på gatorna, de är inte som fransmännen som inte är rädda för att visa sitt missnöje. När engelsmännen protesterar beror det på att något är allvarligt fel.

Peter Lynch var en martyr, säger Tommy Robinson till Mahyar Tousi.

”Han är en martyr för vårt land och en martyr för vår sak. Han kan inte glömmas bort”, säger Robinson.

Tror du att norska medier, förutom Document, kommer att belysa tillståndet för den brittiska demokratin?