En opinionsundersökning i Frankrike visar att 51 procent av de tillfrågade anser att ”endast en stark makt” kan garantera att lag och ordning upprätthålls. Det är en allvarlig signal till politikerna att människor har tappat förtroendet för det nuvarande systemet, som det sköts. Att mer än hälften av fransmännen delar en sådan uppfattning borde ge oss kalla kårar. Men det är lättare att varna för extremhögern.

Opinionsundersökningen tillkännagavs av CESE, som är ett rådgivande organ för regeringen i ekonomiska och sociala frågor. Den publicerades i tidningen Le Parisien på onsdagen.

Men kommer väljarna att höras? Det är tveksamt. Eliten och vänstern, som är enade, brukar säga att nu reser den auktoritära högern upp huvudet, och att vi vet vad de står för. De vill blanda ihop nationalsocialism och nationalism och trolla fram historiska skräckbilder. Frågan är om detta fungerar. De har gjort detta i 10–15 år och har införlivat ett ordförråd som får befolkningen att reagera som Pavlovs hundar. Pavlov var en rysk läkare som fick hundar att känna igen signalerna för när de skulle få mat, till exempel bilden av en cirkel. Hos människor ska vissa ord utlösa vissa reflexer: Man ska instinktivt klappa ihop när du hör termen ”extremhöger”. Ordet ska skapa ångest.

Pavlov ville se hur flexibla hundarna var. Han introducerade då en ellips, men hundarnas sinnen kunde inte hantera sådana nyansskillnader. Växlingarna mellan det bekanta och det nästan bekanta gjorde hundarna galna.

Våra ”överherrar” använder oss som marsvin i ett stort socialt experiment där vi börja tugga fradga vid vissa, utvalda ord. Eller som fylkesordfører  (länsborgmästare) Thomas Breen (Ap) sa i morgonsändningen: Nu har demokratin återupprättats; Ap, Høyre och MDG håller fast vid beslutet att stänga skolor.

Vi är vana vid att önska oss lag och ordning när vi upplever laglöshet. Det krävs inte mycket för att få oss att reagera på varningssignalerna, men eliten kopplar vår längtan efter lag och ordning till ”extremhögern”. De beter sig som Pavlov, och vi är hundarna.

Media berättar att det blir fler och fler av ”dem”. De finns i Ungern, Spanien, Tyskland, Frankrike. Den största av dem alla är Trump, och han används så mycket det bara går.

Men fungerar det? Det fungerar i alla fall inte på amerikanerna. Hur ska det tolkas? Har amerikanerna förstått något vi inte förstår? För media är det en otänkbar tanke. De vill att vi ska tro att hälften av amerikanerna har blivit galna.

Det fungerar inte riktigt. De brer på alldeles för tjockt.

Väljarna vet att Trump liknar dem: Blond, framgångsrik, förtjust i sitt land. Men det är just det som framställs som misstänkt. Du ska lära dig att ta avstånd från din egen identitet. Kommer de att lyckas med det?

Har väljarna förstått att det är detta som hatkampanjen handlar om? Avskräckning.

I samma ögonblick som de förstår detta är loppet kört för eliten.

Marine le Pen har hängts ut och åtalats, precis som Trump. Hon är nu en del av en rörelse, precis som Trump.

Frankrikes sönderfall är lika illa som USA:s, men vi hör inte så mycket om det. Media i varje land ser till att isolera oss från det som pågår.

Efter valet i Frankrike i somras fick vi veta att fransmännen, i elfte timmen, hade lyssnat på förmaningarna och röstat på mitten-vänstern. Vi fick inte veta att Le Pens parti faktiskt blev störst. Det berodde på att Macrons parti allierade sig med socialisterna och yttersta vänstern, så att de vann som ett block. Men Macron ville inte ge Melanchons extremvänsterparti premiärministerposten.

Frankrike är i verkligheten låst: Macron kommer inte att släppa fram le Pen, men inte heller Melanchon, som är mycket mer radikal.

Detta är också läget i USA och Tyskland: De är versioner av Meloni i Italien: De representerar en mitten-höger som eliten har raderat ut och ersatt med identitetspolitik och immigration.

Eliten har sedan länge vinkat hejdå till både folket och nationen. De sätter sin egen överlevnad över allt annat.

Är det en framkomlig väg?

Storbritannien har här blivit ett skyltfönster för vad som ersätter socialdemokratin.

Här döms människor till långa fängelsestraff för att ha sagt sin mening på nätet. Det kallas uppvigling. Vi är tillbaka i den absoluta maktens dagar. Just nu väcker domar på två och ett halvt års fängelse för åsiktsbrott uppståndelse. Men inte bland journalister, bara bland vanliga människor, som är de som drabbas.

Labour har skickat 100 funktionärer till USA för att arbeta för Kamala, men Keir Starmer tror inte att det kommer att orsaka problem för en eventuell Trump-administration.

Regimen, för det är vad den är överallt där eliten åsidosätter folkets vilja, satsar på att lugna situationen i landet.

De har själva skapat förutsättningar som avskaffar nationsgränser och vi ser att vi har gemensamma intressen med Trumps Maga-väljare.

I Västeuropa seglar lag och ordning upp som den viktigaste frågan, och det är förstås kopplat till invandringen. Försöket att stämpla det som ett olagligt problem kommer inte att leda någonstans. Människor ser vad de ser.

VG försöker stämpla sådana memes som ”hundvisselpolitik”.

Det är därför vi inte får veta vad som händer.

Det har gått flera år sedan Kent Andersen skrev att Frankrike hotades av inbördeskrig. Detta sades bakom stängda dörrar till en parlamentarisk kommitté.

Sedan tog SV:s Kirsti Bergstø upp saken i Spørretimen.

Det finns tecken i tiden som borde få media och politiker att ta situationen på allvar: 23 procent i den franska undersökningen anser att ”demokrati inte är det bästa politiska systemet”.

Då ska varningsklockorna ringa. Men hur återställer man förtroendet? Regimen kommer inte att svara på den frågan. De reglar dörrarna.

Vad som helst kan hända.