Vad krävs för att vi ska inleda en utredning om vad exakt som hände när en världsomspännande pandemi utropades och regeringar, inklusive de nordiska, därefter införde drastiska auktoritära massåtgärder?

Det första villkoret är att göra befolkningen medveten om att det i medicinsk mening inte vid något tillfälle under perioden 2020 till 2023 inträffade en pandemi som hotade samhället. Detta tycks dock vara en omöjlig uppgift, eftersom information som strider mot de officiella pandemiberättelserna fortsätter att hindras från att nå allmänheten.

Pojken som skrek ”Vargen kommer!” hade ingen stor propagandaapparat till sitt förfogande. När ingen varg (till en början) dök upp försvann rädslan av sig själv och livet återgick till det normala, eftersom människor upplevde frånvaron av en varg genom sin egen erfarenhet.

På samma sätt skulle man kunna tro att folk gradvis under 2020 hade upptäckt att det inte fanns någon pandemi, men så var det inte. Genom en oerhört effektiv propaganda har TV, tidningar, politiker och hälsobyråkrater övertygat befolkningen om att:

1) En pandemi är på väg

2) Nu är pandemin här, och den är oerhört farlig

3) Nu kom den fantastiska (och enda möjliga) lösningen i form av ett vaccin

4) Nu är pandemin över och vi kan andas ut

Förtrollad av propagandan

Förtrollad av propagandan gick det inte upp för folk att det inte fanns någon pandemi, att corona inte var farligare än influensa, att det inte fanns något behov av ett vaccin och att pandemin inte ens kunde förklaras vara över, eftersom det aldrig fanns en pandemi till att börja med.

Det sistnämnda uttrycks väldigt fint i de läckta filerna från krisstaben vid Robert Koch Institut (RKI), där den sista punkten lyder: ”Hälsominister Lauterbach har förklarat pandemin vara över, hur ska vi hantera det tillkännagivandet (wie geht wir mit dass um)?”.

Faktum var att ingenting i medicinsk mening hade förändrats – politikerna bestämde sig bara från luften att pandemin nu var över.

Journalisten Bastian Barucker

Journalisten Bastian Barucker, en av de tre som publicerade de läckta RKI-filerna, rapporterar följande från RKI-filerna: April 2020 ”Influensaliknande sjukdomar på samma nivå som föregående år. Akuta luftvägssjukdomar minskade drastiskt. Ingen överbeläggning på sjukhusen. Testa, testa, testa är en strategi vald i förväg från politiskt håll”.

Det finns alltså ingen pandemi här, konstaterar myndigheten som besitter den vetenskapliga expertisen, och avslöjar samtidigt att de utbredda tester som världens befolkningar terroriserades med var en strategi som inte föranleddes av experternas evidensbaserade rekommendationer, utan var ett politiskt motiverat initiativ.

Doktor Gunter Frank

Som doktor Gunter Frank rapporterar här, uttryckte kompetenta forskare vid RKI att det inte fanns någon samhällshotande pandemi – det framgår helt enkelt av de läckta filerna. Men eftersom RKI var föremål för politisk styrning användes institutet för att legitimera de massåtgärder som RKI:s yrkesverksamma själva beskrev som fullständigt nonsens. RKI var emot massåtgärderna och de varnade för den skada de skulle orsaka.

RKI-avslöjandena är inte bara en tysk fråga

Den tyska befolkningen trodde att experterna på RKI kontrollerade stridens gång, medan verkligheten var att RKI bara var en baksätespassagerare och följde med i den riktning som politikerna ville att den skulle gå.

Eftersom den deklarerade pandemin var världsomspännande och de massauktoritära åtgärderna likaså, är det uppenbart att RKI-avslöjandena inte bara är en tysk angelägenhet. De sviktande kontrollmekanismerna som underlättade de tyska politikernas maktmissbruk är representativa för många andra länder som drabbades av corona-galenskapen.

Jag frågar mig därför om även våra hälsobyråkrater manipulerades för att stödja en politisk önskan att fabricera en kris där det inte fanns någon kris?