Ett förbud mot kusingifte är rasistiskt. I alla fall om man frågar Aftonbladet, som i sin tur har frågat Fatme som är gift med sin kusin Nabil. Hon menar att regeringens förslag är rasistiskt, ”eftersom det är riktat mot en folkgrupp som tror på det”. Men att minska lidande kan aldrig vara rasistiskt.

Luktar rasism

Förslaget om att förbjuda kusingifte från den 1 juli 2026 kommer efter ett långt utredningsarbete och syftar till att bekämpa hedersvåld och de svåra genetiska defekter som uppstår efter generationer av kusingifte. Men Aftonbladet har såklart vinklingen klar:

I tisdags föreslog en statlig utredning ett förbud mot kusinäktenskap, eftersom det ”bedöms kunna bidra till att motverka hedersförtryck”. Fatme tycker det luktar rasism.

– Det känns som att regeringen är ute efter muslimer [—], säger Fatme och fortsätter:

– Hedersvåld finns, det är sant. Och det är mest muslimer som utsätts för det. Men det har sjunkit jättemycket. Jag tror inte att muslimska tjejer som växer upp i Sverige i dag känner sig tvingade att gifta sig med någon.

Hederskultur drabbar (minst) var tionde ung

Inte det? Aftonbladet glömmer såklart att nämna att hederskulturens krav är ett betydande problem i dagens Sverige. Studien Heder och samhälle. Det hedersrelaterade våldets och förtryckets uttryck och samhällets utmaningar som utfördes 2017-2018 visade att nära var tionde ungdom i Stockholm, Malmö och Göteborg var utsatt för hedersrelaterat våld och tvång. Tror vi att problemet har minskat sedan dess? När organisationen GAPF – Glöm aldrig Pela och Fadime i måndags presenterade studien Förskolans möte med hederskulturen fanns det nog inget reellt behov av den. Hederskultur redan i förskolan? Nej, forskarna har nog skrivit den mest för att det var kul…

Och varför förstöra en anklagelse om rasism? Redan i artikelns inledning lyckas man ju till och med nämna hur svårt det är för den libanesiska familjen i Helsingborg, ”nu när Israel ständigt bombar regionen” där paret har växt upp.

”Risk för lite missbildningar”

Låt oss för enkelhetens skull nöja oss med Fatmes förklaring: Att inte få (eller tvingas att) gifta sig med sin kusin är rasistiskt. Men hur ska vi förklara de faktiska resultaten av kusingifte – nämligen de omfattande och ofta svåra fysiska och mentala defekter som drabbar många av de barn som föds i sådana äktenskap? Aftonbladet låter såklart Fatme relativisera även dessa.

– Det finns en risk att barnen får lite missbildningar. Och risken för problem ökar om man är andra generationen som gifter sig, säger Fatme.

”En risk” för ”lite missbildningar”, alltså? Enligt en studie publicerad i The Lancet är det mer än dubbelt så hög risk att barn drabbas av missbildningar om föräldrarna är kusiner. Men risken ökar med antalet generationer, och många generationers kusingiften gör det genetiska materialet så smalt att barnen så småningom näst intill garanterat drabbas av skador – och då talar vi inte om ett extra lillfinger eller skelande ögon.

En rapport utförd 2007 av norska Folkehelseinstituttet påvisade en ökad risk för dödsfödsel, plötslig spädbarnsdöd, medfödda missbildningar men även en ökad risk för dödsfall från ett år upp till vuxen ålder bland dessa barn. De barn som överlever, kräver inte sällan omfattande medicinsk vård och assistans.

Illustration: Skärmdump Aftonbladet

Kulturen viktigare än konsekvenserna

Document har talat med en sjuksköterska som under många år har arbetat på en av Sveriges största intensivvårdsavdelningar för för tidigt födda barn. Hon berättar att hon och hennes kollegor började göra egna efterforskningar, efter att ha observerat hur samma familjer återkom till avdelningen efter att upprepade gånger ha fått för tidigt födda barn eller barn födda med svåra missbildningar. Det visade sig då att barnens föräldrar i princip alltid var kusiner, och att det inte var ovanligt att kusinäktenskapen hade praktiserats i många generationer.

Vilka problem hade barnen vi talar om?

– Det kunde vara allt möjligt: de kunde vara väldigt tidigt födda eller ha exempelvis svåra hjärtproblem och olika missbildningar av organen. När vi pratade med föräldrarna fick vi nästan alltid höra hur de tidigare drabbats av flera missfall och ofta hade äldre barn som även de hade fysiska eller mentala funktionsnedsättningar. Vi ser ju bara de fysiska skadorna, det är ju först senare som man kanske upptäcker att barnet kanske aldrig kan gå i en vanlig skola eller ens lära sig prata.

Berodde skadorna på att föräldrarna var kusiner?

– Det kan vi såklart inte bevisa, men i en familj som drabbats oerhört hårt av missfall, dödfödda barn och medfödda skador visade det sig att föräldrarna var sjätte generationen av kusiner som gift sig med varandra. Då har man i praktiken varit syskon i flera led, genetiskt sett.

Visste föräldrarna om att kusingifte kunde vara farligt för barnen som föddes?

– Både ja och nej. Ofta visste de om att det inte var bra, men alla föräldrapar jag själv pratat med har prioriterat traditionen före det medicinska. Jag kommer ihåg att jag frågade en mamma som drabbats väldigt hårt av missfall och dödfödda barn, och som dessutom hade flera barn som krävde assistans dygnet runt, om hon ville ha ett friskt barn? Det ville hon såklart, men när jag då sa att hon måste skilja sig och skaffa barn med en man hon inte var släkt med så vägrade hon det.

Men brydde man sig inte om barnen?

– Självklart! Föräldrarna älskade sina barn, men man förmådde inte bryta med kulturen. Pressen var för stor. Så då valde man att tala om ödet, att hålla fast vid att allt var Guds vilja. ”Insh’a Allah” har jag hört ganska många gånger nu…

Förbud sänder budskap

Livet är fyllt av osäkerhet och faror. Det finns inga garantier. Men i mina ögon är det oansvarligt, ja till och med ondskefullt, att medvetet utsätta ett barn för stora risker att aldrig kunna leva ett någorlunda normalt liv, eller att ens kunna leka och skratta. Eller för den skull att upprätthålla ett system som bygger på tvång, begränsning och en perverterad tolkning av begreppet ”heder” som leder till enormt mänskligt lidande.

Faktum är att många som lever under hederskultur vill bryta sig loss från den. Det finns förmodligen tusentals och åter tusentals kvinnor och män i Sverige som skulle välkomna ett förbud mot kusinäktenskap – eftersom ett sådant förbud skulle att hjälpa dem och deras barn att leva ett friare och friskare liv.

Vill man vara mer krass, går det såklart även att peka på de ekonomiska konsekvenserna för samhället när traditionen med upprätthållandet av kusingifte får konsekvenser som kräver avancerad sjukvård för barnen som föds – kanske under barnets hela livstid – och insatser i form av assistans och specialanpassningar.

Självklart kommer ett svenskt förbud mot kusingifte inte att få fenomenet att upphöra som genom ett trollslag. Traditionen är, i nuläget, alltför stark för det. Men det är inget argument för att avstå från ett sådant förbud. Om ”det kommer att fortsätta ändå” var ett legitimt argument, skulle vi aldrig ha förbjudit varken våldtäkter inom äktenskapet, tidelag eller barnaga. Men det gjorde vi, eftersom ett förbud sänder ett budskap: så här ska vi inte ha det i Sverige.

Förbudet mot kusingifte har därför inget alls med rasism att göra. Däremot är förbudet en förutsättning för att alla barn som föds i Sverige ska få så goda chanser som möjligt till att leva friska och fria liv. Oavsett sitt ursprung. Det borde till och med Aftonbladet inse.