Om amerikanska kvinnor röstade som män skulle det inte råda några tvivel om utgången av det stående valet: Trump skulle vinna en jordskredsseger.
Enligt de senaste opinionsmätningarna tänker 51 procent av männen att rösta på Trump och endast 40 procent på Kamala Harris.

Bland kvinnor är det tvärtom. Här leder Harris Trump med 50 procent. mot 43 procent.

I Fox News mycket populära program, The Five, drar Demokraternas deltagare Jessica Tarlov slutsatsen att kvinnor inte tål Donald Trump. Vissa av dem gör det, kan vi tillägga, men de flesta gör det inte.

Det är ett intressant fenomen.

Förr i tiden antog man att kvinnor beundrade manliga egenskaper som mod, styrka, principfasthet och viljan att ta hand om sin familj och hjälpa och skydda de svaga. Alla dessa egenskaper finns hos den republikanska presidentkandidaten, men det som en gång var beundransvärda manliga dygder leder nu till kvinnlig avsky.

De flesta kvinnor vill ha feminina män. Män som går runt och ber om ursäkt för att de är födda med penis och XY-kromosomer. Männen kan inte göra något åt ​​det sistnämnda, men de kan åtminstone operera sig till ett könsbyte eller identifiera sig som trans eller gender fluid och skämmas när kvinnorna läxar upp dem med moraliska lektioner.

Men det är inget för Trump, så honom gillar de inte.

För kvinnorna (de flesta av dem) är Trump- och manshatet viktigare än materiella villkor, som att hushållen har pengar nog för att klara sig, om de har råd att köra bil, om deras barn kan få en ordentlig utbildning i de offentliga skolorna, eller om barnen snart kommer att skickas till utländska slagfält.

Kamala Harris nyligen förbrödrade (ursäkta: försystrande) med den tidigare republikanska krigshetsaren Liz Cheney – som aldrig har sett ett krig som hon inte gillade – tyder på att Kamala också ser fram emot att göda det militärindustriella komplexet. Vilket är förståeligt, eftersom krigsindustrin är bland hennes ivrigaste finansiärer.

Och Gud vet om de flesta amerikanska kvinnor inte har mer förtroende för Kamala Harris när det gäller att hålla nere de dagliga hushållskostnaderna. Endast 39 procent av kvinnorna tror att Trump kommer att vara bäst på det, medan 46 procent håller fast vid Harris. Och frågar man de amerikanska kvinnorna vem som är bäst på att se till deras intressen svarar 60 procent Harris och 23 procent Trump. 23 procent!

Om du var en modern man skulle du gråta.

De flesta kvinnor har uppenbarligen inte förstått att när de har svårt att betala räkningen i snabbköpet eller tanka bilen, är det på grund av den politik som Joe Biden och Kamala Harris har fört.

Medan Trump var president – ​​innan hans administration drabbades av den kinesiska sjukdomen som går under namnet covid – var det nästan ingen inflation, utan istället stigande reallöner för USA:s ekonomiskt missgynnade.

Biden-Harris gigantiska sedelpress har skapat en obalans mellan den cirkulerande penningmängden och tillgången på varor, med resultatet att priserna stiger.

De stiger också av en annan anledning, nämligen att den halvdana marxisten, Kamala Harris och hennes chef, Joe Biden, har fört krig mot amerikansk energiproduktion. Om den federala regeringen inte ständigt lade krokben för den inhemska olje- och gasproduktionen, skulle allt ha varit mycket billigare – som när Trump var president.

Den insikten verkar ha gått de flesta kvinnor spårlöst förbi. De är mer upptagna av sina underliv och med att ha obegränsad tillgång till att kunna göra sig av med bestarna som de har pökat sig till.

Harris har inte presenterat mycket av en ekonomisk politik, förutom att hon vill införa priskontroller. Den federala regeringen ska bestämma priserna på bacon, mjölk, smör, toalettpapper och så vidare. Detta innebär naturligtvis ett begränsat utbud av varor, eftersom ingen vill producera med förlust, och därmed kommer priserna på den svarta marknaden att skjuta i höjden – vilket har varit fallet på varenda plats där en sådan politik har försökts.

Men de flesta kvinnor tror tydligen att det är alla tiders idé. Och just nu upplever vi det historiska vingesuset av den feministiska guldåldern.