Jag har sagt det länge. Trump vinner valet. Han vinner klart på innehållet. Paradoxalt nog vinner han också på formen. Han vinner till ”the establishments” stora bestörtning och trots att de sedan 2016 massivt har motarbetat honom med absolut alla medel.

Han vinner valet på förväntningar och hoppet om bättre tider. Hoppet om en bättre ekonomi och reallönetillväxt för bönder, industriarbetare och stora delar av medelklassen. Hoppet om världsfred. Hoppet om att hans politik kommer att ”Make America Great Again!”

Kamala Harris förlorar på grund av bristande resultat under den period hon varit vice-president och för att hon inte har kunnat presentera ett alternativ. Hon framstår bara som mer av detsamma: dyrtider, förlorade industrijobb, invandringskris, woke, kriminalitet och mer krig. ”Same wrapping. Same shit”, tänker folk.

Hon förlorar för att Trump, trots sitt otyglade skryt och tydliga narcissistiska drag, talar rakt från hjärtat och framstår som äkta, medan Kamala är totalt hjälplös utan talpunkter och teleprompter och hon hamnar hela tiden i obegripliga ordsallader. ”Stupid is. Stupid does!”

Och inte minst: Trump vinner för att han kommer utifrån det politiska etablissemanget och utmanar den etablerade och donatorstyrda politiska eliten på båda sidor av Kongressen, som Kamala Harris är en del av. ”Drain the swamp” resonerar med svängväljare på båda sidor!

Röd- och brunmålning, kontinuerlig svartmålning och domedagsprofetior från Demokraterna och från mainstream media till trots, så kommer Trump att vinna valet, och världen kommer förmodligen att bli en bättre plats om Demokraterna inte kommer på några nya ”dirty tricks” ”nu vid elfte timmen.

Och något av det första som Trump kommer att göra är att avsluta kriget i Ukraina. Inte bara för att han har sagt det, utan för att kriget sedan länge är militärt moget för en politisk lösning. Och för att bara USA har den militära makten att föra parterna till förhandlingsbordet.

Viljan har inte funnits under Biden. Det gör den under Trump. Det kommer visserligen inte att bli någon fördelaktig lösning för Ukraina och Väst. De har sig själva, och inte bara Ryssland, att skylla för det. Resultatet vid förhandlingsbordet kommer att återspegla kraftbalansen på slagfältet.

Ryssland kommer att behålla kontrollen över Krimhalvön och troligen även över de östra grevskapen i Ukraina. Trump vill stoppa processen för NATO-medlemskap, men ge Ukraina säkerhetsgarantier i utbyte. EU vill skynda på medlemskapsprocessen.

Anhängarna av den så kallade liberala regelbaserade världsordningen, som aldrig har varit regelbaserad – jämför med invasionen av Irak, bombningen av Libyen och det misslyckade kriget i Afghanistan – kommer att bli besvikna. Trump kommer att kritiseras av sina europeiska allierade såväl som av neo-libs och neo-cons i Kongressen.

Mycket av kritiken kommer att dämpas av amerikanska och europeiska kapitalintressen som, med hjälp av IMF, WB och EBRD och nationella subsidie- och risklindringssystem, kommer att stå i kö för att få sin del av kakan i återuppbyggnaden av Ukraina.

De många här hemma som fruktar att Trump ska ta USA ut ur Nato, som Svein Melby vid Institutt for forsvarsstudier och Anders Romarheim vid Forsvarets Høgskole, kan ta det med förkrossande lugn. Det kommer inte att hända. Det är ren skrämselpropaganda.

Det faktum att de tar det senaste uttalandet från Trumps tidigare säkerhetsrådgivare, John Bolton, om att det är ”mycket troligt att Trump kommer att ta USA ur Nato” på allvar, vittnar om bristande förståelse för det politiska sammanhanget.

Uttalandet kan inte betraktas som något annat än ”tit for tat” nu inför valet från en före detta säkerhetsrådgivare som hamnade på kollisionskurs med Trump och fick sparken. Tidigare Joint Chiefs of Staff Mark Milleys uttalande om att Trump är fascist måste ses i samma ljus.

Trump kommer inte att ta USA ur Nato. Bakgrunden för USA:s NATO-medlemskap och USA:s närvaro i Europa är inte primärt att försvara Europa, utan primärt att försvara USA, sekundärt att försvara Europa. I detta avseende är de nya amerikanska baserna i Norge och Sverige att betrakta som en del av USA:s framskjutna försvarsförmågor.

Det vet Pentagon. Det vet Staten. Och det vet Donald Trump, som helt klart tillhör realpolitikernas läger inom utrikespolitiken. Påståendet vittnar om en dålig förståelse för amerikansk politik och för grundläggande amerikanska säkerhetsintressen.

Att Trump har provocerat de europeiska NATO-länderna att leva upp till åtagandet om försvarsanslag på två procent, bör vi tacka honom för. Utmaningen för våra länder är inte om USA ska lämna Nato, vilket inte kommer att hända, utan att vi inte har tagit tillräckligt ansvar för vårt eget försvar.

Nu måste man vara försiktig med att förutspå framtiden. Men jag är helt säker på att Trump vinner valet, att han relativt snart kommer att bidra till ett fredsavtal i Ukraina och att han inte kommer att ta USA ut ur Nato.

Om inte en ny svart svan flyger förbi?