En efter en går ledare för EU:s fordonsindustri ut med sin oro över EU:s planerade förbud mot försäljning av nya bensinbilar från 2035. Den här gången är det BMW Groups vd Oliver Zipse som under ett tal på Paris Automotive Summit tisdagen den 15 oktober 2024 sa rakt ut att det aviserade förbudet kommer att slå mot hjärtat av den europeiska fordonsindustrin. ”Med den nuvarande situationen kan det leda till en massiv nedskärning av hela industrin – och det har redan börjat.
Frågan är varför inte ledarna för fordonsindustrin sa detta för tio år sedan?
Zipses varning kommer som en följd av att elbilsförsäljningen har kollapsat på stora marknader och ligger långt efter alla mål, eftersom de är betydligt dyrare än bensinbilar och har stora nackdelar som försvårar vardagen för människor.
Dessutom är EU:s fordonsindustri beroende av kinesiska batteritillverkare som dominerar marknaden eftersom Kina har råvarorna, den nödvändiga kunskapen, kunderna, strukturen, den billiga arbetskraften och en regim som inte bryr sig om miljöfrågor och arbetsmiljö. Dessutom subventionerar Kinas regim både industri och sjöfart för att kväva konkurrenter i andra länder. Det fungerar.
Förbudet mot bensin- och dieselbilar är en politisk uppfinning
EU:s kommande förbud mot nya bensin- och dieselbilar klubbades inte igenom utan en intensiv debatt, men med klimathysterin som en ostoppbar, kollektiv massrörelse var resultatet givet på förhand: Bensinbilarnas tid var förbi – inte för att allmänheten, bilkunderna eller marknadskrafterna drev fram det, utan för att politikerna ville det, baserat på ren opinion.
Detta var en förlängning av gröna drömmar om ”renlighet” och allt strängare utsläppsnormer som har skapat en artificiell, politiskt driven ”utveckling” som pekar på en nära förestående övergång till batteribilar. I själva verket har politikerna ingripit i fordonsindustrin och resultatet är kaos, kostnader och avsevärt sänkt kvalitet, vilket ytterligare underminerar fordonsindustrin.
Zipse säger nu att den politiska planen är orealistisk, och han ifrågasätter hållbarheten i att subventionera elbilar för att öka försäljningen. Men detta varnades det för redan för flera år sedan: Varför anslöt sig ledarna för EU:s bilindustri till klimathysterin? Vad tänkte de på? Vad var det som pågick i styrelserummen?
EU:s fordonsindustri skördar frukterna av sin egen feghet och politiska korrekthet
EU:s fordonsindustri har strypts av miljöpolitiken ”om du kan göra det, kan du göra det”. Nu skördar både ledarna för EU:s fordonsindustri och alla arbetare frukterna av sin egen dumhet och feghet: De borde ha stoppat politikernas klimathysteri och glidning mot en politisk planekonomi för länge sedan med aktioner, strejker och tydliga, konkreta hot om outsourcing. Nu är det för sent, och aktioner, strejker och hot om outsourcing kommer i alla fall. Samtidigt har EU-politikerna öppnat dörren på vid gavel för Kinas växande fordonsindustri. Det är en avsiktlig, önskad och konstruerad katastrof, med uppenbara problem och faror.
Norge har ingen bilindustri. Våra politiker har därför ingen förståelse, historia eller intresse för fordonsindustrin, vilket kan vara en av anledningarna till att Norge har satt tidsfristen för batteribilsmonopolet till 2025. Men först och främst beror det på att norska politiker är helt och okritiskt marinerade i klimathysteri, samt att de är ett gäng åsnor som alltid vill visa att de är bättre än alla andra. Trots detta blir det inget förbud mot försäljning av nya bensinbilar i Norge från och med nästa år.
Norges ”elbilsäventyr” är ett politiskt diktat
De enorma skattelättnaderna för batteribilar i Norge, i kombination med extrema ekonomiska sanktioner för bränslebilar, innebär att det knappt säljs några bensin- och dieselbilar i Norge på helt ”frivillig” basis. Det ser ut som en fungerande marknad, varför både politiker och media med stor stolthet framställer utvecklingen som ett ”mirakel”.
I själva verket är detta ännu ett politiskt socialt experiment baserat på socialistisk planekonomi, som genomförs som vanligt, utan riskbedömningar eller konsekvensanalyser, och därför vet ingen vilka de långsiktiga följdeffekterna blir. Allt pekar på en massiv motreaktion med enorma kostnadsökningar för alla bilägare och en dramatisk ökning av resursförbrukningen. Ändå kommer denna ojämlika behandling av bilar att fortsätta och öka: Bensinbilar kommer att drabbas av höjda bränsleskatter, högre årsskatter, dyrare vägtullar och ännu mer orimliga monetära krav.
Detta gör elbilspolitiken till en direkt attack mot Norges arbetarklass, medelklass och fattiga, som aldrig kommer att ha råd med en ny bil och är beroende av billiga begagnade bilar som också är billiga att reparera, underhålla och försäkra. Begagnade batteribilar kommer aldrig att kunna fylla detta behov, vilket är anledningen till att priserna på begagnade bränslebilar stiger, medan begagnade batteribilar kommer att bli allt svårare att sälja. Politik som bygger på fanatism får konsekvenser.