Allison Pearson fick besök av polisen efter att hon anklagats för ett icke brottsligt hatbrott. Nu beskriver hon sin upplevelse av vad hon beskriver som en ”vecka i helvetet”.

Pearson fick inte veta vad hon hade gjort för fel, inte heller vem som hade anklagat henne. Det var som hämtat ur Rättegången av Franz Kafka. I ett debattinlägg i The Telegraph beskriver hon sin upplevelse.

Stormens öga är en mycket skrämmande plats att vara; mörka tankar tränger in. Du ryser när du ser ditt eget namn i rubriker med fruktansvärda, sårande ord som ”hat” och ”rasist”.

Pearson beskriver i en debattartikel i The Telegraph hur hennes huvud surrade när hon ställde sig själv frågan: Har jag gjort något fel? Men hon visste att hon inte hade gjort något fel.</p

Men hon kände sig som en del av ett skeppsbrott, hennes fingrar blev stadigt kallare när hon klamrade sig fast vid något flytande och höll på att förlora greppet.

Varför inte sluta kämpa och låta dig gå under? Jag förstår varför människor under sådan press tar sina egna liv. Få det att försvinna, snälla, bara få det att försvinna.

Det är så den här Kafka-processen fungerar. Någon som förmodligen hatar mig för att jag är konservativ eller en kvinna med en plattform eller en blond, konservativ kvinna som försvarar bönder eller småföretagare eller judar klagar till polisen över en tweet som jag publicerade.

Pearson undrar varför polisen inte ställer några enkla frågor till den som gjort anklagelsen. Som till exempel:

”Sir, råkar du vara en livslång Labour-väljare och möjlig Catweazle-lookalike som inte tål högljudda Tory-kvinnor, eller har du varit på någon av pro-Palestine-marscherna och anser att Israel inte borde existera?”

Polisen ställer naturligtvis inga frågor. Anledningen är enkel: när en person anklagar någon för ett tänkt brott betraktas den personen som ”offret”. Det är så det som jag har beskrivit som mobbningskapitalet fungerar i praktiken.

Ett enda klagomål – vägt mot 35 års journalistik som miljontals människor håller med om – räcker för att skicka polisen till dörren.

Hela väckelsehysterin och kränkningsmaffian har infört ett system där ingen är oskyldig förrän motsatsen bevisats. Anklagelsen är också omedelbart både domen och straffet. Vi såg upprepade exempel på detta i den vansinniga #MeToo-vågen.

Människor friades helt från anklagelserna, men lämnades ändå ensamma utan jobb, inkomst och vänner.

Det är naturligtvis frestande att ge Starmer-regimen skulden för denna galenskap, och Torypartiets nya ledare Kemi Badenoch har också varit ute och kritiserat polisen. Badenoch säger att det är ”helt fel” av polisen att besöka en journalist i hemmet bara för att denne har uttryckt en åsikt.</p

För det första är det nog fel av polisen att komma hem till vem som helst, inte bara journalister, för att de har en åsikt. Men yttrandefrihet är såååå gammaldags.

Den viktigaste punkten är dock att detta inte är något som skapats av Labour. Det var när det konservativa partiet satt vid makten i 14 år som den här trenden växte sig så stark.

För några år sedan skröt Metropolitan Police med att de hade över 1.000 poliser som enbart arbetade med att bekämpa hatpropaganda. Knivskärningar, våldtäkter och massivt judehat ignoreras glatt. Klimathotare som Just Stop Oil får göra precis som de vill.

Men om du säger att en man inte kan vara en lesbisk mamma kan du förvänta dig timmar av polisförhör och månader av utredning i Norge också.

I ett fritt samhälle borde det vara helt orimligt för polisen att dyka upp vid din dörr klockan 9.40 på minnesdagen och berätta att du är i trubbel på grund av ett inlägg i sociala medier som gjordes för över 12 månader sedan (samtidigt som de vägrar att berätta vad inlägget sa eller vem det förolämpade). Det är faktiskt ganska galet.

Pearson säger att det brittiska folket behöver komma tillbaka till det gamla Storbritannien, det land de älskade och litade på, det land där skämt var en del av kulturen och ingen fick besök av polisen om de sa något oförskämt.

Istället har Labourregeringen tagit bort det gamla Storbritannien.

Istället vill Labourregeringen införa övervakning på pubar för att se till att inte ens människor som druckit en pint eller tre tillåter sig att säga något som någon idiot kan tycka är stötande.

En polis i Essex säger till Pearson att det som händer är att polisledningen är fast besluten att genomföra ”jakten på ett progressivt Nirvana”. Det är därför polisen fokuserar på transrättigheter och ignorerar bilstölder och våld.

Den ”sociala rättvisa” som polischefen verkar bry sig om – resultatjämlikhet, mångfald och inkludering – är långt ifrån den rättvisa som det samhälle han är tänkt att tjäna bryr sig om: du vet, att fånga skurkarna och göra världen till en säker plats för våra barn.

Direkt efter massakrerna den 7 oktober demonstrerade Pearson och hans vänner till stöd för Israels offer. De bad om att få ta en selfie med två poliser, men de vägrade. Strax efteråt ser hon polisen ta en selfie med Hamas-anhängare som vill utrota hela Israel.

Den här veckans Jewish Chronicle rapporterar att polisen har lagt ner sin utredning om en imam som uppmanade Allah att ”förstöra judiska hem” i London.

Det är så det har blivit, i hela västvärlden. Det är inte lika illa i Norge, men Barth Eide och co jobbar hårt för att vi ska gå åt samma håll, och verktyget är den fruktansvärda och antidemokratiska § 185. Att ersätta Arbeiderpartiet med Høyre kommer inte att hjälpa det minsta, de är helt eniga i sina attacker på yttrandefrihet och äganderätt.

Labour-parlamentarikern Dawn Butler delade en tweet där hon anklagade Kemi Badenoch för att representera ”vit överhöghet i svart ansikte”. Ingen reaktion från polisen, uppenbarligen kan en konservativ politiker inte vara ett offer!

Enligt Free Speech Union registreras 65 så kallade NCHI (non-criminal hate incidents) dagligen. Varför ska polisen slösa sin tid p ngot som de sjlva definierar som icke-kriminellt?

För att rapporterna får konsekvenser. Människor förlorar sina jobb, blir uthängda i den brutala brittiska pressen och kan till och med förlora vänner. Hotet fungerar och britterna lär sig snabbt att det är bäst att hålla käften.

Vi måste vägra att hålla käften. Personligen har jag inget behov av vänner som inte tål att höra vad jag tycker, och ofta blir man förvånad: Många människor delar dina åsikter, även om de är så kallade kontroversiella.

Så till Støre, Solberg, Barth Eide och alla de andra: Vi bryr oss inte om vad ni tycker, och vi har absolut ingen respekt för ert hatspråk. Om ni har problem med detta, skicka in räddningstjänsten.

Intresserade kan se Allison Pearson intervjuas av Nigel Farage på GB News nedan: