Medan USA under Trump kommer att överge Parisavtalet och istället ”drill, baby, drill” för att se till att USA:s ekonomi ska fortsätta växa, står Storbritannien och Tyskland inför en smärtsam process av ekonomisk stagnation. Äntligen finns det tecken på att kursen ändras, om än inte radikalt, så åtminstone måttligt, efter att politikerna sett den ekonomiskt destruktiva klimatpolitikens popularitet minska.

Tysklands koalitionsregering kollapsade samma dag som Donald Trump vann det amerikanska presidentvalet. Kansler Olaf Scholz avskedade finansminister Robert Habeck från De gröna efter en lång tvist om övergången till så kallad klimatvänlig energi. Nyheten kom ett år efter att landets högsta domstol beslutade att det var olagligt att omfördela miljarder euro, ursprungligen öronmärkta för covid-pandemin, till klimat- och energipolitiska åtgärder. Det hade lett till kontroverser inom regeringen när koalitionspartierna varit oense om hur energiomställningen skulle finansieras.

Den största konflikten kretsade kring utfasningen av gaseldade centralvärmepannor, som står för cirka femton procent av Tysklands CO2-utsläpp och används i över 80 procent av tyska hem. Den ursprungliga planen för en snabb omställning till elektriska värmepumpar fick skrotas och ersattes med en urvattnad version som innebar att förbudet mot gaseldade värmepannor slopades till förmån för subventioner av värmepumpar, men målet att Tysklands fyrtio miljoner hem skulle byta till värmepumpar inom 20 år, slopades.

Ed Milibands ”pannskatt”

Det nya förslaget möttes av starkt motstånd från oppositionspartier, media och den allmänna opinionen. En typisk gaseldad värmepanna kostar cirka 1 000 euro, jämfört med över 10 000 euro för en värmepump. Samarbetet kollapsade därmed, och nyval utlystes i februari.

I Storbritannien verkar det som om Labour-regeringen har tagit del av vad som hände i Tyskland. Energiminister Ed Miliband har återupplivat förslaget om en ”pannskatt” – ett kvotsystem som i praktiken blir en skatt på gaseldade värmepannor – som det konservativa partiet tillfälligt hade övergett under Rishi Sunaks ledning. Men efter påtryckningar från pannindustrin har böterna sänkts kraftigt, från fem tusen pund (70 000 svenska kronor) till femhundra pund (7 000 kronor) per gaspanna.

Milibands problem är att efterfrågan på värmepumpar är extremt låg jämfört med den för gaseldade pannor. Under de första nio månaderna 2024 såldes 42 000 värmepumpar, jämfört med 933 000 traditionella gaseldade pannor. Regeringen siktar på att 680 000 värmepumpar ska säljas varje år fram till 2028. Detta mål kommer säkerligen inte att nås, särskilt inte under en ihållande kris gällande levnadskostnaderna och en statsskuld på 100 procent av bruttonationalprodukten, vilket sätter stopp för generösa subventioner.

Aggressiva klimatmål

Bakgrunden för dessa huvudlösa mål är de aggressiva klimatmålen. Vid COP29-konferensen i Baku satte Keir Starmer upp ett mål om att minska utsläppen med hela 81 procent till 2035. Storbritannien har också lagstiftat ett bindande mål om nollutsläpp till 2050. För varje år som går blir utmaningen allt svårare, eftersom det blir tydligare att nollutsläppspolitiken leder till ökade kostnader för konsumenter och industri.

Den brittiska energiregulatorn Ofgem meddelade i veckan att el- och gasräkningarna kommer att öka för andra kvartalet i rad. Prisnivån idag är runt femtio procent högre än före kriget i Ukraina. Även om det är lätt att skylla på internationella gasmarknader, är det inte hela sanningen. Kostnaderna för nollutsläppspolitiken – som subventioner till nya vindkraftsparker – förs över på konsumenterna i form av gröna avgifter, greenfee. Även om detta inte är tydligt för allmänheten, utgör greenfee 16 procent av en typisk brittisk elräkning, enligt Energy & Climate Intelligence Unit.

Tyska och brittiska energipriser är bland de högsta i världen. Enligt Internationella energibyrån betalar tyskar och britter 75 procent mer än genomsnittet per kilowattimme (kWh).

Föredrar bensinbilar

Ett liknande dilemma finns inom bilindustrin, där låg efterfrågan på elbilar tvingar regeringen att ompröva kvoterna för elfordon. Från och med i år måste biltillverkarna se till att minst 22 procent av bilförsäljningen och 10 procent av försäljningen av skåpbilar i Storbritannien är elfordon, i annat fall kommer de att få böter på 15 000 pund (210 000 kronor) för varje såld bensin- eller dieselbil . Stellantis, som äger Opel, FIAT, Citroën, Peugeot och Jeep, hotar att lägga ner produktionen i Storbritannien om detta inte ändras. Enligt Sunday Times är regeringen nära att lätta på reglerna.

Nigel Farage säger följande till The Telegraph:

”Net Zero-agendan håller på att bli en stor politisk fråga. Befolkningen håller på att vakna till att vi har den dyraste elen i världen – och Labours planer kommer att göra situationen mycket värre.”

Återigen visar sig  nollutsläppsambitionerna vara oförenliga med ekonomisk tillväxt. Även en Labour-regering med utopiska ideal måste konfrontera verkligheten när den stirrar dem i ögonen. Trumps valseger säkerställer förhoppningsvis en kursändring i Europa. Tyvärr är det få politiker här som vågar röra vid den klimatreligion som stödjer denna destruktiva politik. Bara om politiker med radikalt avvikande åsikter, som Nigel Farage, kommer till makten kommer Europa att kunna resa sig igen.