Valet verkar så jämnt att det är omöjligt att förutse vem som vinner, eller vad som i slutändan kommer att bli avgörande för väljarna, skriver Mark Halperin i Fox News. Men om några dagar vet vi nog svaret.

Om Kamala Harris förlorar valet förutspår Halperin att det kommer att bli en enorm uppgörelse i det Demokratiska partiet som kommer att eka från kust till kust. Det blir oro och misstro och massor av människor att skylla på. Det bådar inte gott för ett parti som redan är splittrat och oorganiserat, plågat av interna stridigheter, bitterhet och tvivel.

Joe Biden valde egenintresset framför fosterlandet

Halperin förutspår att den första personen att skylla på inte kommer att vara Kamala Harris, utan president Joe Biden. Han motiverar detta med följande:

Han stannade för länge i valrörelsen och avgick inte förrän efter den katastrofala debatten i juni.

Han kandiderade till presidentposten igen 2020, vilket hindrade andra demokrater (och kanske bättre kandidater) från att kandidera, vilket bromsade tillväxten och potentialen för partiets framtida ledarskap.

Det stod klart för många att hans mentala kapacitet var på tillbakagång redan 2019 och att utsikterna till en förlängd presidentkarriär var ohållbar.

Han valde egennytta och fåfänga framför fäderneslandet och hade en självisk önskan att behålla makten före partiets och nationens behov.

Han kommer också att kritiseras för att ha valt Harris som sin kandidat på grund av hennes ras och kön – inte på grund av hennes meriter – och för att ha täckt över obekväma sanningar om sin familj, särskilt om hans son Hunter.

Kamala Harris är tvåa på listan

Kamala Harris blir nästa som får skulden för att ha förlorat presidentvalet, skriver Halperin. Hon förstörde budskapet om glädje och hopp med ordsallader och vägrade svara på grundläggande frågor eller förbereda sig ordentligt för viktiga intervjuer.

Harris kan inte heller förklara sina mest grundläggande politiska ståndpunkter, och skickar inte tillräckliga signaler till väljarnas mitt om att hon förstår var hennes parti har gått för långt.

Hon misslyckas med att vädja till latinamerikaner, unga svarta män, araber, muslimer och judiska väljare.

Harris har också ett ovanligt enkelt schema för att vara en ung, vältränad kandidat som inte hölls tillbaka av finansieringsproblem eller en pandemi, skriver Halperin.

Och om hon förlorar i Pennsylvania kommer hon att klandras för att hon inte hade styrkan och insikten att välja den populära guvernören Josh Shapiro som sin kandidat.

Många demokrater känner inte igen sitt parti

Skulden kommer då att läggas på partiets liberala agenda, som på många sätt har flyttat sig långt ut till vänster.

Många demokratiska väljare säger att de inte längre känner igen partiet de växte upp med, samtidigt som många lojala donatorer börjar inse att deras donationer kan vara ansvariga för att små barn omplaceras eller att Mellanöstern kontrolleras helt av terroristgrupper.

Halperin förutspår också att medlemmar från den yttersta vänstern i partiet, inklusive Alexandria Ocasio-Cortez och Ilhan Omar, kommer att skylla på sina partikollegor för att de inte stöder deras progressiva politik.

Partiet har förlorat sin mainstream-attraktion

Det blir också en stor uppgörelse med hur det Demokratiska partiet tappade sin mainstream-attraktion, skriver Halperin.

En gång erbjöd partiet ett hem till ett brett spektrum av väljare, inklusive ekonomiskt konservativa, progressiva, moderater och vänsterorienterade, samtidigt som de anammade klassiska amerikanska principer som tolerans, yttrandefrihet, patriotism och en global hjälpande hand.

Det fanns en verklig stolthet över att det demokratiska partiet representerade både de gamla och de unga, de rika och de progressiva, patriarkerna och nykomlingarna.

Nu är den splittrad och oorganiserad, plågad av interna stridigheter, bitterhet och tvivel, utan lugn eller enighet, eller en ny politisk agenda. Och även om demokrater inte kommer att vilja erkänna det, har Trump utnyttjat deras rörelse mot den yttersta vänstern för att vinna mer mark i den politiska mitten än de någonsin kunnat föreställa sig, skriver Halperin.

När det Demokratiska partiet har upplevt bakslag i det förflutna, har det hittat sätt att rätta till det, genom att korrigera kursen och lära sig av sina misstag, utan tvekan med hjälp av politiska talanger som Bill Clinton och Barack Obama.

Särskilt Clinton gjorde, tillsammans med andra partiledare i Democratic Leadership Council, ett försök att appellera till alla amerikaner efter en rad nederlag, som när Michael Dukakis, guvernör i Massachusetts, förlorade mot president George H.W. Bush.

Clinton tog modiga ställningstaganden i frågor som rätten till arbete, välfärdsreformer, dödsstraff och frihandel. Det var ståndpunkter som kom som en chock för många på vänsterkanten, men som återspeglade ett försök att förstå den andra sidan och tala till alla medborgare som en enhetlig enhet.

Clinton gav sitt parti en ny, vinnande riktning, en väg som de till stor del stannade på tills Biden och Harris kom till makten, skriver Halperin.

Men 2024 är Demokraterna i mycket djupare förnekelse av partiets identitet än vad de har varit tidigare i modern tid. De kommer inte att erkänna hur långt till vänster det har gått, hur instabilt och opålitligt många uppfattar det som, eller hur och varför Trump har dominerat amerikansk politik i drygt ett decennium.

Om Kamala Harris vinner, tror Halperin att det kommer att ge Demokraterna lite andrum att ta reda på hur man bygger sin egen breda appell och kartlägger en väg för framtiden. Men om Harris förlorar kommer Demokraterna i Washington och runt om i landet att stå inför en enorm uppgift.

De måste hitta ett sätt att rädda partiet och ta itu med dess splittrade identitet, samtidigt som de hanterar efterdyningarna av valet, förbereder sig för den politiska kampen mot Donald Trump och hanterar en kollektiv psykisk hälsokris bland dess desillusionerade medlemmar. Med andra ord kommer Demokraterna att få ett jätteproblem, skriver Halperin till slut:

Det blir noll enighet i partiet om vad som gick fel – och därmed noll enighet om vad de rätta lösningarna ska vara, och därmed noll enighet om vilka ledare som ska ges makt att föra partiet tillbaka till makten.

Det enda vi vet är att under sådana omständigheter kommer det nästan säkert inte att vara Joe Biden eller Kamala Harris.

Blicka mot Wisconsin, inte mot Pennsylvania

Igår sa Mark Halperin att hans källor i båda partierna säger att Kamala Harris inte har det bra i Georgia, North Carolina och Arizona, och att de skulle bli förvånade och chockade om Harris vann Wisconsin.

Han råder folk att glömma mantrat ”det handlar om Pennsylvania” – att vinnaren av Pennsylvania kommer att vinna valet.

Halperin tror att hon kan vinna Pennsylvania, men att hon ändå kan förlora valet eftersom hon inte vinner Wisconsin.

NEW: Mark Halperin says his sources in both parties say Kamala Harris is not doing well in Georgia, North Carolina and Arizona.

Halperin says one Democrat source and two Republican sources say they would be “somewhere between surprised and shocked” if Harris won Wisconsin.

“It… pic.twitter.com/uAyqwKDXNY

— Collin Rugg (@CollinRugg) November 2, 2024