Igår hände det igen, det där som numera händer så ofta att man knappt höjer ögonbrynen. En skjutning mitt i en galleria, i lunchrusningen bland människor som har all rätt att äta lunch utan att riskera att bli träffade av en kula.

Medierna beskriver den misstänkte gärningsmannen som en ”pojke”. Men en person som gör så här är ingen ”pojke”. Han är en tonåring med en vuxen psykopats våldskapital. Och det finns många som honom i Sverige idag.

Journalistkåren älskar att beskriva dem som ”pojkar”, eftersom det ger intryck av att de är försvarslösa och utsatta. Samma attityd har de feminiserade myndigheterna. ”Pojkarna” ska vårdas, inte straffas. De tre statsmakterna tycks hysa en kollektiv moderskänsla för alla kriminella, våldsbenägna tonåringar.

Det säger sig självt att det blir katastrof när dessa tonåriga psykopater likställs med barn.

Vi matas ständigt med lögnen om att hårdare, längre straff inte hjälper. Men naturligtvis hjälper det. Det hjälper den skötsamma allmänheten att kunna vistas obehindrat i det offentliga rummet och det är det som är viktigt.

Därför borde politiken ha bytt riktning i samma ögonblick som de kriminella klanerna började få fäste i samhällets alla vrår. Man borde ha byggt ungdomsfängelser och infört helt andra straff, så att dessa tonåriga mördare och våldsverkare hamnat bakom lås och bom i 10, 20, 30 år, livstid.

Då hade det blivit betydligt svårare för klanledarna att få ”barn” att mörda. Ytterst få tonåringar skulle mörda för pengar om de visste att de riskerade många år i fängelse istället för några månaders saft-och-bullesemester.

Visst, det kostar att bygga stensäkra ungdomsfängelser. Men vad kostar inte de meningslösa, menlösa SiS-hemmen?

Som skattebetalare vill jag mycket hellre betala för att dessa tonårspsykopater hålls inlåsta tills de är medelålders än för att de ska få vistas på SiS-hem med svängdörrar.

Gör om, gör rätt – inför ungdomsfängelser och döm de tonåriga kriminella till långa, kännbara straff. Det ska kosta att mörda, eller försöka mörda, en annan människa och utsätta allmänheten för fara – och det ska kosta många, många år av ens liv.

Texten publicerades ursprungligen på Det Goda Samhället och återpubliceras här med skribentens tillstånd.