I somras var Equinor ASA i samtal om att bli en nyckelinvesterare i den tyska vätestart-upen HH2E AG. Som allt annat inom klimatbranschen var HH2E alltid ute efter pengar och kallade sig på sin egen hemsida för ”nästa generationens energibolag” – vilket är lite illavarslande, då väteproduktion är väldigt energikrävande och inte alls en energikälla. Nu har företaget ansökt om att försättas i konkurs.

Det är EU:s klimatpolitiker som har bestämt att vätgas är ”den nya oljan” och kommer att vara en nyckelfaktor i framtidens energiförsörjning. Tyskland siktar på att producera hela tio gigawatt väte till 2030 för att bli ”klimatneutralt” till 2045, ett knepigt mål som ligger fem år före resten av EU. Visserligen kan ingen logiskt förklara var energin för att producera allt detta väte kommer ifrån, och var kunderna ska komma ifrån, men strunt i det.

Det är enormt dyrt att bygga vätgasanläggningar, men eftersom politikerna har beställt dem och vill subventionera dem, dyker sådana startups upp överallt, även här i Norge – och de letar alltid efter privata investerare. Statsägda Equinor nosade på möjligheten att ge HH2E Lubmin-projektet finansiering på över en miljard euro, men de räddade inte HH2E. Det har utan tvekan bidragit till konkursen.

I veckan var kung Willem-Alexander i Norge för att titta närmare på lösningar för grönt väte och framtidens energisystem. World Economic Forums (WEF) ”young global leader” kronprins Haakon följde med honom under delar av besöket och syftet med jobbresan till Norge och Danmark var att utöka samarbetet mellan de tre länderna inom området grönt väte. Inga kritiska tankar luftades.

Medan politiker och adel klipper band och pratar varmt om sina fiktiva vätgassamhällen sker raka motsatsen i verkligheten: Allt fler väteprojekt ställs in. Endast fyra procent av alla föreslagna projekt globalt uppnådde finansiering till 2023, enligt Internationella energibyrån (IEA). Anledningen är att det inte finns något samband mellan politiska drömmar och verklighet.